En intressant genomgång nedan. Det är annars bedövande tyst både från nationalekonomer och arbetsmarknadsforskare kring utvecklingen på den svenska arbetsmarkanden. Var finns debatten både från höger och vänster?

Har alla fastnat i den rådande mediabilden om att nu kommer jobben?

Det den svenska arbetsmarknaden behöver strukturreformer. Det hade behövts enorma investeringar i både utbildning, infrastruktur och inte mist en politik inriktad mot att skapa 100000-tals nya småföretag. Och andra former för ekonomisk aktivitet. Kollektivt eller socialt företagande borde även det stödjas.

Varför sitta fast i en 150 år gammal bild av hur ett samhälle eller ekonomisk aktivitet borde se ut.

Strukturreformer är okcså något som regeringar från båda håll misslyckats med sedan 90-talet. Enligt min högst personliga åsikt för att man lyssnat alltför mycket på nationalekonomer grundade i 1900-talets industriella ekonomi. I stället för att se kreativt på möjlighterna till samhällsförändring.

I en IP ekonomi undrar jag också över relevansen för utbud och efterfrågan. När även industri arbeten och tekniker blir högt specialiserade yrkesarbeten förutom de redan specialiserade kunskaps arbetarna finns egentligen bara personservice sektorn kvar i den gamla ekonomin.

‘Problemet’ för Sverige är att vi inte har en tillräckligt stor ‘leisure class’ med en hög disponibel inkomst som kan efterfråga dessa persontjänster. Och att det är för dyrt att vara låginkomsttagare i Sverige. Det går inte att sänka boende och levnadskostnader tillräckligt för att anpassa priset på arbetskraften mot vad folk vill betala för persontjänster.

Frågan är förstås om vi vill ha detta samhälle igen? Det finns en annan väg tror jag.

Huvudpunkten i regeringens politik för att vinna valet 2006 var att införa ett skatteavdrag för dem som arbetar för att härigenom locka dem till arbete istället för att öka kontrollen av rätten till bidrag. Vissa mindre försämringar av bidragen vidtogs dock och kontrollen av de sjukskrivna skärptes med både krav på läkarutlåtanden och jakt på fuskare. Denna politik har också gett vissa resultat, som dock inte går att separera från eventuella effekter av jobbskatteavdraget 2007.
När det gäller minskningen av den totala arbetslösheten med 69 000 helårsekvivalenter förefaller det som om hela minskningen skulle ha berott på den förbättrade konjunkturen inklusive effekterna av regeringens mera expansiva finanspolitik (ofinansierade skattesänkningar och offentliga utgiftsökningar). Detta indikeras av nedanstående tabell där den s k jäviktsarbetslösheten visas - alltså den teoretiska nivå som är förenlig med icke accelererande inhemsk inflation.

Skattepolitik och samhällsfilosofi: Konjunkturinstitutet ger regeringen problem