Med tanke på Carl Bildt senaste besök i Irak kan man undra vad Sverige eller EU är redo att göra för de 3-4 miljoner flyktingar som finns i Irak. Bara syrien har plötsligt fått en befolkningsökning med 8% irakier. Dom har också nu stängt sina gränser. Likadant Jordanien.

Det är många som missat att mellanöstern nu har sitt största flyktingproblem sedan 1948 eller är det för politiskt känsligt att ta upp frågan? Särskilt som den ytterst ansvarig är Bush administrationen och de krigförande länder som invaderade irak 2003. Alla ockupationsmakter ansvarar bland annat för civilbefolkningens säkerhet något dom misslyckats med totalt i Irak.

Det är än så länge ingen som svälter ihjäl men speciellt inom Irak i många områden ligger det nära att både sjukdomar som kolera och undernäring. De flyktingar som finns utanför irak lever i stort på sina tillgångar. Vad händer när dessa tar slut? Om man antar att de kommer att ta lång tid innan situationen stabliseras om den gör det vad  händer då med de flyktingarna.

Mitt i utmaningarna « Alla Dessa Dagar

I dag finns det i östra Tchad ca 240 000 flyktingar från
Darfur och ca 170 000 internflyktingar från olika interna
motsättningar. De allra flesta av dessa finns i de områden i
östra Tchad som historiskt och etniskt hänger synnerligen
nära samman med utvecklingen i Darfur.’

I omedelbar närhet av Goz Beida finns dels ett stort läger
för flyktingar som kom från Darfur för tre-fyra
år sedan och dels ett läger för flyktingar från
interna strider i landet som kom i början av detta år.
Tillsammans handlade det om ca 17 000 människor – inkluderande ett
närmast oändligt antal barn.

Vi åkte och gick runt i lägren för att lyssna
både på hjälparbetare, på de som tvingats att
fly och på deras olika representanter. Vi satt under de stora
träden med de valda ledarna och diskuterade deras framtid. Vi
imponerades av kvinnornas stolthet och värdighet mitt uppe i ett
elände som ibland verkade närmast gränslöst. Vi
beundrade hjälparbetarnas insatser.