Claeskrantz.se

Jag antar att ägaren till den tidning han skriver i och det Bonnierska media imperiet känner sin monopolistiska ställning hotad. Svensk media är idag Bonniers. De kreatörer han talar om är väl troligen de som måste sälja sina verk under slavkontrakt till just Bonniers för att kunna bli distribuerade. Jag köper inte argumentet att det är den stackars svältande konstnären Carl-Johan Bonnier talar för.

Han fortsätter också att sprida myten att fildelning handlar om förlorad direktförsäljning för mediabolagen och de stackars kreatörerna. När det gäller musik har många band idag istället fattat att de kan tjäna grova pengar genom spelningar och kringmaterial där pengarna direkt till dem. Du kan som författare direkt distribuera dina verk till läsare. Liksom film och TV kan distribueras via internet utan mellanhänder. Titta på youtube där de flesta svenska ungdomar finns idag.

Det kan vara värt att notera att bandet Radiohead i ett experiment nyligen gav bort sitt album In Rainbows där alla kunde ladda ner det fritt med en uppmaning till folk att betala vad de tyckte musiken var värd. Hittills har detta enligt beräkningar dragit in mellan 6-10 miljoner dollar. I samband med detta sade Radiohead också upp bekantskapen med sitt skivbolag EMI vilket gör att pengarna går direkt till kreatören.

Låt det vara helt klart att Renfors utredningens förslag handlar om det vi redan sett i USA och som snart kommer att genomföras på andra platser inom EU. Det är inte kreatören som kommer att jaga fildelande privatpersoner utan inhyrda teknikfirmor och advokater med syftet att stämma alla de kan nå på miljonbelopp. Från tolvåringar till mormödrar. Hotet är vanligtvis betala annars drar vi dig inför domstol med advokatkostnader på 100000 tals dollar. Vill vi verkligen att de svenska domstolarna ska dras med 10000tals liknande fall? Förutsatt att det går att bevisa något. För man är väl inte med automatik dömd?

Även i USA där media företagen fått fritt fram fortsätter fildelningen oförhindrat. Det finns helt enkelt tillräckligt med advokater för att jaga miljoner fildelande amerikaner. För att inte tala om resten av världens befolkning.

Vad fildelning ytterst handlar om är kontrollen över distributionen av media. En kontroll som traditionellt funnits i toppen på hierarkiskt styrda media bolag. De är dessa som nu lägger ner miljoner för att skydda sitt distributions monopol. Det går helt enkelt inte längre att ta ut ett pris på 150-200kr för en plastbit distribuerad från en fabrik i Kina och tillverkad för några kronor där. Det är också branschens fel att situationen ser ut som den gör. Det handlar om en bransch som för 10 år sedan skulle tagit varit på möjligheten att distribuerar sina varor elektroniskt men inte gjorde det. Det handlar om tv och film bolag som kommer att sopas bort av en teknik utvecklingen där i princip vem som helst  med dagens teknik skapa media och distribuera det över internt. Och konkurrera på lika villkor med media jättar som Bonniers.

Det är med andra ord monopolisten som talar i debattartikeln. Inte kreatören. Jag tror knappast att de lagförslag som nu finns kommer att få någon större acceptans hos folk när den första 12-åringen hotas med miljonböter.

Sverige är heller inte efterblivet när det gäller media utvecklingen. Tvärtom. Problemet för Carl-Johan Bonnier är att den utvecklingen helt går förbi hans imperium. Fast jag antar att han inte lyssnar på blogginlägg som detta utan räknar det som internet-trakasserier.

“Ett efterblivet paradis för olagliga IT-pirater”

Under sensommaren har två förslag som syftar till
att stärka upphovsrätten på nätet presenterats. Sanktionsdirektivet och
Renforsutredningen ger förslag till nya verktyg som kan hjälpa
kreatörer att hävda sin upphovsrätt på nätet och ger därmed alternativ
till polisanmälningar som enda försvarsåtgärd för den upphovsman som
blir utsatt för en kränkning. Jag är övertygad om att förslagen om de
blir verklighet kommer att stärka upphovsrätten, skapa folklig
acceptans för dess upprätthållande och ge svenska kreatörer möjlighet
att hävda sig i konkurrens med omvärlden.

Debatten
som förslagen lett till visar på en besvärande klyfta mellan de värden
som anses självklara i den fysiska världen och de normer som styr
debatten kring internet. Många som aldrig skulle tveka att försvara
författarens, designerns eller filmarens rätt till frukterna av sitt
arbete verkar ha lätt att överge motsvarande princip när den överförs
till nätet.

Att teknisk utveckling skapar samhällsdebatt
är inget nytt fenomen - minns bara 1980-talets rop på parabolförbud.
Under de senaste årtiondena har teknisk utveckling rivit murar och ökat
medborgarnas tillgång till snart sagt alla typer av kultur och
underhållning. När kulturella och teknologiska omvälvningar genom
historien har förändrat spelplanen har vi fått ompröva vissa
uppfattningar, medan vi funnit andra principer värda att värna. En
princip som vi vid varje vägskäl funnit värd att bevara, stärka och
utveckla är upphovsrätten. Vi har försvarat den dels för att vi tycker
att den skapar viktiga incitament till värdefulla satsningar på
tankearbete, dels för att vi tycker att kreatörers upphovsrätt har ett
principiellt egenvärde.

De som motarbetar
en fungerande upphovsrätt på nätet anför ibland att den olovliga
fildelningen till och med gynnar kreatörerna. Detta resonemang saknar
helt logik. Internet skapar fantastiska möjligheter för musiker,
skribenter och filmare att producera och distribuera sina verk till låg
kostnad. Men att en artist väljer att lägga ut sin musik på nätet
förändrar på inget sätt varje enskild kreatörs rätt att själv välja hur
hon vill erbjuda andra att ta del av sitt verk, och om hon vill sätta
ett pris på det eller tillgängliggöra det gratis.

De förslag
som våra politiker nu har att ta ställning till är tillsammans med de
ansträngningar som branschen gör för att erbjuda bra legala alternativ
helt nödvändiga. Sanktionsdirektivet och den så kallade
Renforsutredningen presenterar verktyg för förebyggande åtgärder som
tidigare saknats i Sverige.

Det gäller möjligheten att via
domstol få uppgifter om den som har gjort ett upphovsrättsintrång för
att exempelvis kunna sända informationsbrev eller agera civilrättsligt.
Det handlar också om att tydligare involvera bredbandsoperatörerna för
att exempelvis stänga av tillgången till nätet för den som notoriskt
tillgängliggör stora mängder illegala kopior.

Förslagen leder
till att kreatören får tillgång till mer nyanserade och mildare verktyg
för att hävda sin rätt, i stället för att som i dag ha att välja
antingen en polisanmälan eller att stillasittande bevittna kränkningen.
Jag är övertygad om att de presenterade förslagen kan stärka
upphovsrättsskyddet och samtidigt få en bra förankring hos allmänheten.
Men då krävs att vi som på olika sätt verkar i och kring de kreativa
sektorerna träder fram i debatten. Vi måste tydliggöra den illegala
fildelningens pris i uteblivna kultursatsningar, minskade möjligheter
för entreprenörer i våra sektorer och försämrad internationell
konkurrenskraft för det kreativa Sverige. Vi bör också visa på de
enorma möjligheter som teknikutvecklingen erbjuder, bara vi får ett
modernt regelverk.

Powered by ScribeFire.

Media