Jag visste inte att heroin levererades till till dörren idag. Ett ovanligt korkat försök att vara rolig eller är detta SvD verkliga åsikt?

De riktade skattsänkningarna i SNS rapporten var väl sedan avsedda just för medelklassen. Toppskiktet har redan lämnat landet och blivit globala. Tanken var att det som står på tur att att fly landet var den utbildade medelklassen. Och varför inte. Medelklassen är förstås de som får ut mest av den s.k välfärdsstaten idag. Det var istället de lågavlönade som skulle plundras i SNS förslaget. Eller mer korrekt dumpas. Även de skatte-rabatter som alliansen infört går idag till största delen till medelklassen. En muta för att stanna i landet kanske om nu allt är så mycket bättre utanför landet?

Ironiskt nog finns det en kö av välutbildade som vill komma till Sverige. Där jämfört med det egna landet Sverige är ett paradis med en fungerande social och samhälls infrastruktur. Sen kan man undra varför alla tror att de s.k lågavlönade skulle tiga stilla med i bästa fall arbeten som de knappt kan leva på. 1 miljon människor lämnade sverige när förhållandena var för outhärdliga.

SvD ser uppenbarligen heller inga problem med lönesänkningar i industrisektorer. Vilka löner är det dessa industrier ska konkurrera med? Kinesiska fabriker kanske.

Det är ju sedan intressant att läsa på annan plats om hur sverige blivit ett skatteparadis för de förmögna. Det är våra solidariska miljonärer- och miljardärer som alliansen nu lyckats få hem till Sverige.

- Det är ju väldigt många svenskar som har flyttat ut under åren och sagt att de aldrig igen vill betala en krona till i svensk skatt. Men nu har vi en situation där äldre personer, som redan har plockat ut de mesta av pensionen och bara sitter med en förmögenhet, får en bättre situation av att bo hemma i Sverige, säger han.

Schweiz har varit och är fortfarande det mest gynnsamma landet att flytta till ur skattesynpunkt. Men även för svenskar i Schweiz menar Staffan Andersson att det i vissa fall kan löna sig att flytta till Sverige.

- Men det förutsätter att man inte har några stora löpande inkomster som till exempel pension. Och det är väldigt många som har den situationen. Jag har själv tittat på flera fall och jämfört den effektiva skatten i Schweiz och Sverige och funnit att det ofta lönar sig att bo i Sverige, säger Staffan Andersson.

Men de som gynnas mest av att flytta hem till Sverige är enligt Staffan Andersson de som varit bosatta i Spanien eller Frankrike under en tid.

- Det gäller särskilt de som börjar bli gamla och skröpliga. Skulle det hända dem något i de länderna drabbas deras anhöriga av väldigt hög arvsskatt. Bor du i Frankrike kan du få en arvsskatt på upp till 60 procent. I Spanien är arvsskatten ungefär 35 procent.

Även länder som USA, Schweiz och Storbritannien har höga arvsskatter som drabbar de anhöriga när man går bort.

SvD » Ledarsidan » Lösningen kan inte vara att plundra medelklassen

För välfärdsstatens barn räcker det inte med gratis
heroin. Det ska vara gratis ­heroin och leverans till dörren
vid de ­lagstadgade fem veckorna semester.Mycket vill ha mer, brukar det heta. Och det stämmer inte minst
när det gäller välfärdssystemen. En liknande
tendens identifierar Välfärdsrådet, en forskargrupp
på uppdrag av Studieförbundet ­näringsliv och
samhälle, i sin rapport Svensk välfärd och globala
marknader. Ju rikare vi blir, desto högre krav ställer vi
på välfärds­apparaten, konstaterar
­rådet. En följdfråga blir hur vi ska kunna
finansiera den ­ständigt svällande
välfärdssektorn i dessa tider av globalisering, när
både skatte­betalare och jobb med enkelhet flyttar
­utomlands. God tillväxt räcker inte, för rikedomen
leder till högre krav. Finansieringsmodellen bakom
välfärdssystemet måste anpassas, menar man.

Välfärdsrådet drar slutsatsen att utbildning,
såväl inför som under yrkeslivet, i det långa
loppet är helt centralt för att landet över huvud taget
ska kunna hävda sig i konkurrensen. Vidare pekar man på att
skatter bör hållas låga på företeelser som
lätt kan fly landet, och i stället vara högre på
områden som är geografiskt förankrade. Med­borgarna
måste ju alltid äta och bo, som fogdar och ekonomer insett i
alla tider. Problemet med att globaliseringen relativt sett tycks
missgynna lågavlönade grupper vill man inte lösa
på det ­socialdemokratiska sättet, med en
lönenivå som slår ut lågproduktiva yrken,
därför att detta ytterligare ökar påfrestningen
på välfärdsstaten genom kraftigare utgifter för
dem som halkat ut. Rådet applåderar i stället
Alliansregeringens olika ­satsningar på riktade
skattesänkningar för att få in eftersatta grupper i
arbetskraften. Men man vill dessutom minska skatter på kapital
och utbildning, reformer som ska få toppskiktet att inte
lämna skutan.

Lägre skatter för de fattiga, och lägre ­skatter
för de rika, alltså. De som får ta ­notan blir,
med författarnas ord, ”medelklassen – som inte
behöver några extra ­incitament för att arbeta och
som har ­begränsade möjligheter att få jobb
­utomlands.”

Rapportförfattarna är dock inte ­dummare än att de
ser de uppenbara ­politiska ­svårigheterna i detta. Den
­politiker som vill höja fastighetsskatt och matmoms för
att lansera sänkt kapitalskatt blir inte långvarig i
Sverige. Medelklassen väger tungt på valdagen.

Problemet tycks olösligt. Frågan blir då rimligen om
man inte måste byta infallsvinkel i stället. ­Kanske
är det ingen naturlag att välfärdsstaten till varje pris
alltid måste ha samma omfattning?

Vissa saker kanske ska vara avgiftsbelagda. Som leverans till
dörren. Och vissa saker kanske staten inte alls ska
tillhandahålla. Som heroin. För att bara ta ett exempel.

Powered by ScribeFire.