Kampanjen mot mana 2

Är detta kampanjen mot mana handlar om? Att tidningen uttryckt kritik mot Israel och den borgerliga regeringen. Är det därför SvD plötsligt infört reportage på ledarsidor? Eller ordagrant trycker overifierade påstående som fakta.

Hade jag inte vetat bättre kunde man undra om kompisarna Sofia Nerbrand, Per Gudmundsson och Dilsa Demirbag-Sten pratat ihop sig. När det inte gick att fälla tidningen på annat sätt tar man till lösa rykten. Vem var det som sade att neoliberaler dominerar svensk media?

Så brukar det fungera i den amerikansk politik och media världen. Man sätter en skvallerblaska med en betald ”journalist” att leta efter något. Dessa ofta overifierad påståenden trycks sedan i etablerade medier som fakta.

Varför lånar sig SvD till sådant eller har det journalistiska standarden helt sjunkit där sedan Per Gudmundsson trädde till?

LOKE – KULTUR & POLITIK: Dilsa Demirbag-Sten försvarar sig mot den massiva kritiken

I en artikel
försöker Dilsa Demirbag-Sten försvara sitt agerande i
Kulturrådet, och därmed försöka förklara
varför den antirasistiska och feministiska tidskriften Mana inte
skall få kulturstöd:


De tidskrifter som inte får kulturstöd har alla andra
möjligheter att publicera sig. Det finns ett publicistiskt liv
före, efter och utanför Kulturrådets stöd. Ganska
många publikationer lyckas alldeles utmärkt utan statlig
finansiering. Per Wirténs egen tidning Arena är ett
exempel. Censur är det med andra ord inte.”

Varför
finns då kulturstödet? Är det så att
Demirbag-Sten anser att det är onödigt med kulturstödet,
som av tidskrifter är den större delen av hela inkomsten? De
tidskrifter som inte får stöd har ju ”alla andra
möjligheter”. Så vad har Demirbag-Sten i Kulturrådet
att göra?

Det
är, lyckligtvis, högt i tak i Sverige. Man får kalla
judar för hundar och grisar och homosexuella för
cancersvulster. Betyder det också att det är okej om
någon skriver det i en statligt subventionerad tidskrift? Det
är ingen hypotetisk fråga. Vi accepterar att pornografiska
och främlingsfientliga publikationer får publiceras, men det
betyder inte att vi anser att de bör få statligt bidrag.

I
citatet ovan jämställer Demirbag-Sten tidskriften Mana med
pornografi och främlingsfientlighet. Hon jämför inte,
utan likställer det ena med det andra. För att göra en
sådan stark likställning behövs en god argumentering
som tar avstamp i verkliga premisser. Demirbag-Sten menar nog inte att
tidskriften Mana är en porrblaska men befinner sig ändå
i samma kontroversiella arena. Ett sådant påstående
är ändå i sig kontroversiellt på grund av graden
av anklagelsen, och därmed höjs förväntningarna
på argumentationen. Men varför anser då Demirbag-Sten
att Mana tillhör denna kontroversiella arena? Lite längre ner
i artikeln radar hon upp några små punkter som skall
stödja hennes påståenden.


Min
reservation lyder: ”…tidskriften inte har tillräckligt
hög kvalitet då den innehåller en uppskruvad retorik
och glider mellan Israelkritik och antisemitism.”
Vad menar jag med det?
Här är några exempel på uppskruvad retorik i tidningens rubriker:
”Folk (e) partiets bleke husnigger” (Mana 2005 #2)
”Kukklubbens fobi” (Mana 2006 #4),
”Hata Israel” (Mana 2003 #5/6).

Nå,
dessa rubriker, som Demirbag-Sten radar upp som exempel på hennes
anklagelser om tidskriften Mana, skall alltså förklara en ”uppskruvad retorik”.
Och här är det som Demirbag-Sten först förvillar
bort sig. Vad är uppskruvad retorik? Till skillnad från vad?
Varför är rubriksättningen eller uppmaningen ”Hata
Israel” ett exempel på uppskruvning? Då borde ju samma
uppmaning om exempelvis USA vara lika kontroversiellt. Och, varför
tar Demirbag-Sten upp begreppet ”husneger” som ett uppskruvat exempel?
Detta begrepp har en helt annan historia och sammanhang än begrepp
som ”nigger” eller ”neger”, då den har ankyntning i den
amerikanska antirasismen. Begreppet husneger användes bland annat
av Malcom X som en epitet på de afroamerikaner som
försvarade rasismen och den vita mannens ställning. Kan det
vara så att Demirbag-Sten de facto saknar kunskap om antirasismens historia?

Ett annat exempel på uppskruvad retorik och rena fantasier står chefredaktören Babak Rahimi för:
”Jan
Björklund vill undervisa historia för att dämpa
borgerlighetens ångest inför liberalismens död och det
faktum att dagens realliberalism närmar sig 1930-talets
fascism” (2007 #5/6).

I det
ovanstående citatet är det tydligen kritiken mot
borgerligheten som svider i ögonen hos Demirbag-Sten. Babak Rahimi
kritiserar den borgerliga utvecklingen med att den närmar sig 1930
talets fascism. Närmar sig. Det har borgerligheten gjort
många gånger. Men det betyder inte att liberalism är
ett likhetstecken med fascismen i Nazityskland. Det betyder inte att
Rahimi likställer den svenska liberalismen med fascismen i
Nazityskland. Uppenbarligen har Demirbag-Sten svårt att tolka
texten. Menar hon på allvar att det är uppskruvat på
grund av att det finns begrepp som borgerlighet och fascism i samma
mening? Då vore nog många fascismforskare refuserade av
Demirbag-Sten, bland annat storheter som Allan Bullock (Hitler – en
studie i tyranni, Prisma, Stockholm 2004) och William L. Shirer (Det
Tredje Rikets uppgång och fall – det nazistiska Tysklands
historia, Forum, Kina 2004). Dessutom är det faktiskt många
som är oroliga över vart vårt borgerliga samhälle
utvecklas till, med allt mer grövre övervakning av sin egen
befolkning och åsiktshegemoni i det offentliga samhället.

Dessutom
kastar Demirbag-Sten sten i sitt eget glashus. I Demirbag-Stens egna
tidning, Expressen, kan man lätt hitta rubriker som efter
Demirbag-Stens metod kan uppfattas uppskruvande. Något som
även Hampus Eckerman påpekar i sin kommentar.

Gå och läsa hela inlägget här

Powered by ScribeFire.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Media, Politik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *