Kampen om mana 5

Och följetongen fortsätter.  I tidningen expressen som på annan plats drivit kampanj mot Mana kommer nu en expressen medarbetare fram och säger att hon vet sanning eftersom hon arbetat på MANA. Självklart är hon mer trovärdig för att hon bekräftar de uppgifter NEO gått ut med.

Vad som är sant vet jag inte. Elakt kan man dock undra om NEOs källor från början. Vad hände förresten med polisanmälan.

Sen är det alltid roligt att Peter Wennblad bekräftar att NEO är en politisk tidning. Varför inte då bekräfta att de också driver en politisk kampanj. Där ljuger Peter Wennblad direkt och säger han har inget emot Mana.

Finns förresten Peter Wennblad eller
är det Sofia Nerbrands alter ego?

Det är bra att veta att vill man sänka en tidning ska man
gå in och hård granska medarbetare och artiklar. Håller NEO för en sådan granskning tro?

Sanningen om Mana – Kultur – Expressen.se – Sveriges bästa nyhetssajt!

När jag började jobba på tidskriften Mana 1999 hade Rahimi redan hittat på Sharare Irani. Utåt sa han att hon mejlade sina artiklar till honom.
Men jag visste sanningen – att han själv skrev vartenda ord. Det var inget han höll hemligt för mig. Det var ju jag som var tvungen att fråga honom vilket namn han skulle välja att skriva under olika artiklar med. Ibland valde han sitt riktiga namn Babak Rahimi, ibland satte han dit namnet Sharare Irani.
Först tyckte jag mest att det var löjligt att använda en pseudonym, i stället för att verkligen släppa in fler kvinnliga skribenter.
Men det såg ju bra ut i tidningen. Den påhittade Sharare Irani var dessutom mycket tuffare än de riktiga kvinnor av kött och blod som jag intervjuade, som ju hade sina verkligheter och risker att ta hänsyn till.
Men är det ett feministiskt projekt att hitta på en kvinna som kan protestera mot kvinnoförtryck?
Enbart i Sverige finns massor av kvinnor som flytt från Iran just på grund av förtrycket där. Tyvärr är de en grupp som inte får mycket utrymme i medierna och sällan får möjlighet att själv formulera sina versioner. Mana sa sig ha ambitionen att göra dessa kvinnors röster hörda, vilket var en av anledningarna till att jag stolt tackade ja till jobbet på tidningen.

Tidskriften Mana och den gubbsjuka rättvisan i svenskt kulturliv — Neo, det liberala samhällsmagasinet

Idag träder tidskriften Manas tidigare chefredaktör Christina Lindström fram i Expressen och bekräftar Neos avslöjande från i torsdags kväll: Sharare Irani är ingen pseudonym, utan den nuvarande chefredaktören Babak Rahimis påhittade alter ego.

Därmed har vi fått ett slutgiltigt svar på frågan om Manas kvalitet: den finns inte. En chefredaktör som under ett decennium systematiskt bedragit sina läsare har för evigt placerat sig i journalistikens nionde krets.

Ni kanske märker att min tonläge är betydligt hårdare idag än i förra veckan. Det beror inte på att jag nu släpper fram vad jag då dolde, utan att det är först nu som jag har anledning att vara arg.

Jag har i princip inget emot Manas existens, för jag har aldrig läst den, och det är har nästan ingen annan heller (enligt den senaste ekonomiska redovisningen till Kulturrådet har Mana prenumerationsintäkter motsvarande 500 personer).

Men jag blir förbannad när människor ljuger mig rätt upp i ansiktet.

Och det har Manas grundare Babak Rahimi och Lotta Kubiak gjort, gång på gång.

Jag blir provocerad av att Mats Svegfors och Statens kulturråd väljer att ignorera en kvinnlig medarbetares vittnesmål. För visst kände kulturrådet till Neos nyhet och Lawen Mohtadis berättelse när de i fredags fattade beslutet att bevilja Mana 275 000 i produktionsstöd. Neos besöksloggar visar nämligen att minst tre personer på kulturrådet läste artikeln i fredags förmiddag.

Jag blir förundrad över att tidskriften Arenas vd Håkan a Bengtsson viftar bort en medarbetare på den egna tidningen – Lawen Mohtadi skriver återkommande för Arena – som vore hon en spyfluga.

Jag häpnar över Dagens Nyheters parodi på journalistik, när de helt okritisk låter en avslöjad lögnare lägga ut texten, samtidigt som de inte ens kontaktar den kvinna som helt utan egen vinning, och med stort mod, valt att tala ut i Neo, en tidskrift vars politiska värderingar hon inte delar.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Diverse. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *