Väntar LO på bättre tider?

Med tanke på tystnaden från LO under större delen av 2007 kan man undra om de väntar på bättre tider? LO lyckades motvilligt organisera ihop en demonstration när förändringarna i a-kassan var aktuella. Detta var 2006. Sen var det tyst. Inga demonstrationer, inga debattartiklar. Inget kämpade fack. Eller aktiv vänsteroppostition. Det talas ofta om vikten av den facklig-politiska samordningen inom socialdemokratin. Innebär det att LO inte säger ett ord utan att ha fått klartecken från partihögkvartetet i Stockholm? Då har det som kallas arbetarrörelsen i Sverige stora problem.

Både för att luften brukar vara ganska tunn i toppen på sådan pyramider och för att ytterst få personer brukar får plats att komma med ideer. Något som också verkar framgå i den DN-debatt artikel från socialdemokratin där man talade sig varm för hårdare krav på arbetslösa och bättre vilkor för företagande. Ja det fanns andra tankar krig arbetsmarknadsutbildningar men huvudbudskapet men när ordet plikt förs in ges alliansen indirekt rätt i sin attityd mot arbetslösa.

https://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=747109

Många har velat delta i omprövningen av den socialdemokratiska jobbpolitiken. Närmare 5.000 partimedlemmar, privatpersoner, partiorganisationer och småföretagare har medverkat i jobbrådslagets första etapp. En diger flora av förslag har inkommit. Idéerna är många och inspirerande.
Men här finns också en hel del kritik som kräver självrannsakan.
Exempelvis framhåller flertalet av de svarande att socialdemokratin inte förstått och tagit till sig de villkor som främst småföretagare verkar under. Vår jobb- och arbetsmarknadspolitik har varit otydlig, arbetsmarknadsinsatserna höll inte tillräckligt hög kvalitet och utbildningsinsatserna var för få.
Bland partimedlemmarna finns ett starkt engagemang för företagarnas villkor. Huvudparten poängterar att även företagare måste omfattas av ett fullgott försäkringsskydd: ”De har samma behov som anställda – de blir sjuka, får barn och drabbas av arbetslöshet.” Ansvaret för sjuklön och rehabilitering väger tungt för små företag och regelverket behöver därför ses över, liksom momsreglerna: ”Det är inte rimligt att stora företag väntar så länge med att betala fakturor att småföretagare måste betala in momsen innan de själva har fått betalt.”
Förslagen om hur vi kan stödja det lokala näringslivet är många. Idéer lanseras om att varje kommun ska ha en företagarlots som stöttar dem som vill starta och utveckla sin affärsverksamhet. Det ska finnas självklara mötesplatser i varje kommun.

LO’s tystnad har också drabbat de medlemmar som har de minsta ekonomiska marginalerna.  De är dessa som i stor utsträckning lämnat både fack och a-kassan.

Men visst kommer allt detta ändras 2010. Eller? Kommer de 400.000 som lämnat a-kassan få erbjudande om att komma tillbaka? Troligen kommer också än fler ramlat igenom när vi når 2010. Socialdemokraterna säger att ersättningen ska höjas men inte ett ord om vad som kommer att hända med de som lämnat systemet.

Uppenbarligen är det fackliga målet att behålla a-kassan som en intern medlemsförsäkring. När visstidsanställningar och bemaningsföretag står för större delen av de nya arbetena innebär det att många svenskar troligen aldrig kommer att kvalificerar sig till en a-kassa främst anpassade för fast anställda.

När MP kom med sitt bespottade förslag om en allmän arbetslöshets och sjukförsäkring protesterad nyliberalerna på SvD och facket lika högt. Facket med motiveringen att a-kassan är deras försäkring och Svd för att alla svenskar skulle ’tvingas’ köpa försäkring. Det fanns ingen facklig företrädare som var intresserad av att diskutera hur man ska fånga upp alla de som står untanför försäkringssystemen idag. Varav många arbetar som just-in time arbetskraft eller försörjs via statligt subventionerade låglönearbeten som alliansens nystartsarbeten. Inte heller de som kommunerna får agera sekundär arbetsförmedling och a-kassa var värda att diskutera för LO tydligen.

LO-Tidningen kom med denna sågning som nog även SvDs ledarskribenter kunnat prestera.

Grundfelet med idén att slå ihop alla socialförsäkringar till enda som administreras av en supermyndighet är att den bygger på ett byråkratiskt överhetstänkande, som brukar förknippas med stalinister av den gamla skolan eller med verklighetsfrämmande nyliberaler.
Det verkar inte ha gått upp för miljöpartiet att regler och villkor i försäkringarna är olika därför att de har olika ändamål. A-kassan är en omställningsförsäkring som måste vara starkt samordnad med arbetsmarknadsutbildningar och annan arbetsmarknadspolitik.

Sista utväg
Sjukpenningen är generell inkomstbortsfallsförsäkring vars storlek om varaktighet måste avgöras av medicinska bedömningar. Socialbidrag eller försörjningsstöd är en sista utväg för dem som helt saknar ekonomiska tillgångar.
Miljöpartiet motiverar samordnade regler och administration av dessa sociala skyddsnät med att en sådan ordning blir begripligare för medborgarna.

Här kan jag bara dra 2 slutsatser. Antingen ser varken LO eller socialdemokratin de som står utanför tryghetssystemen idag eller så är det viktigare att bevara systemen för de som finns kvar. Jag hoppas jag har fel.

När LO-förbundens medlemsstatistik för 2007 nu är klar syns för första gången den fullständiga bilden av flykten från facket. LO förlorade 129.413 medlemmar (som hela Uppsala), TCO 49.373 (motsvarande Sundsvall) och Saco 5.902 (Gnesta).
Allra sämst gick det för LO-förbundet Hotell och restaurang som förlorade 18,9 procent av medlemmarna.
– Det är sorgligt. Försämringen av a-kassan slår hårt mot våra medlemmar, säger Hotell och restaurangs ordförande Ella Niia.
Bara fem fackförbund lyckades öka sitt medlemsantal: Polisförbundet, Akademikerförbundet SSR, Civilekonomerna, Sveriges Arkitekter och Veterinärförbundet.
TCO:s ordförande Sture Nordh håller med om att den utlösande faktorn bakom medlemsraset är förändringarna av a-kassan.
– Men problemet är djupare än så. Vi ser att tilltron till facket bland de yngre har försvagats, och det blir vår stora utmaning att ändra på det.
Sture Nordh är optimist, han tror att utvecklingen kan vändas. Trots allt har många som har gått ur a-kassan ändå valt att vara kvar i sitt fackförbund. Men att organisationsgraden sjunker är inte bra.
– Vi måste ha en hög organisationsgrad för att bli tagna på allvar hos arbetsgivarna när vi ska förhandla om villkoren för de anställda.
LO:s tredje vice ordförande Leif Håkansson påpekar att de förbund som drabbats hårdast är de som organiserar anställda i de privata servicenäringarna. Deras medlemmar är ofta unga, visstidsanställda och känsliga för kostnadsökningar.
För LO betyder 129.000 tappade medlemmar att organisationen går miste om 1,9 miljoner kronor varje månad.
– Vi får rätta mun efter matsäcken, säger Leif Håkansson.
LO har redan börjat skära ned på sin organisation och försöker samarbeta mer med förbunden.

Fritt fall för fackförbunden

Medlemsraset motsvarar en nedgång i organisationsgraden från 77 procent 2006 till 73 procent 2007, eller 4 procentenheter på årsmedeltalet.
Anders Kjellberg håller med de fackliga företrädare som säger att förändringarna av a-kassan är huvudorsaken till att så många har lämnat facket.
– A-kassan har höjts mer för dem som tjänar minst, det vill säga LO-medlemmarna, och de hade redan de högsta avgifterna för medlemskap i facket.
Människor har i dag ett kritiskt prövande förhållningssätt, och väger kostnaden mot nyttan, enligt Anders Kjellberg. En del tycker att de kan klara sig själva och går ur – andra kanske aldrig går in.
När han tittar framåt tror han inte att minskningen blir lika stor under 2008.
– Det verkar plana ut. Siffrorna från TCO visar att de flesta som gick ur gjorde det under början av året.
Med 73 procents organisationsgrad har Sverige fortfarande världsrekord i facklig anslutning, men nu är avståndet inte stort till Finland och Danmark, som båda ligger på runt 70 procent.

Största tappet sedan 1909

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Ekonomi, Politik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *