Ingen islamofob – Per Gudmundson’s mea culpa

Per Gudmundson är ingen islamofob, en mer korrekt diagnos hade nog varit religionsfobi med en barnslig fixering på terrorgrupper. Han hör också till samma gäng neoliberaler som man kan hitta på Timbro, DN, Expressen och SVD’s ledarsidor eller som bloggare och författare. Han annonserar ju också på sin blogg för det religions och islamkritiska magasinet NEO där Björn Ulveaus framträder för organisationen Humanister och talar om ett religionsfritt Sverige. Humanisterna där Dilsa Demirbag-Sten sitter i styrelsen. Demirbag-Sten som ju förövrigt den som ville lägga ner MANA. 

Men det är säkert bara en tillfällighet att alla dessa i neoliberaler råkar dominera den offentliga debatten. En debatt som totalt saknar en allvarlig diskussion om hatpropagande mot muslimer.

Uppenbarligen av döma av texten nedan har Per Gudmundsson mer gemensamt med Björn Ulveaus och sällskapet humanisterna än vad han har med Jimmy Åkesson och SD. Humanistern är ett sällskap som är aktivt religionsfientligt hur det nu går ihop med liberalism och fria val.

Texten om kristendomen kunde nästan direkt plockats från någon av Christer Sturemarks framträdanden. Precis som Sturemark är Gudmundson emot alla religioner, inte bara islam tillskillnad från SD. När det gäller kristendomen hade det förstås varit intressant att debattera varför en majoritet i den kvinnoförtryckande svenska kyrkan består av kvinnor. Eller hur många öppet homosexuella präster det finns. Eller hur lite det som var den svenska statskyrkan har gemensamt med Åke Greens kyrka. Men precis som när det gäller Islam blandas här fördomar och generaliseringar

Har du varit på Gotland någon gång? Om inte, se till att komma dit åtminstone en gång i livet. Den lilla ön har över nittio kyrkbyggnader, och på många många platser kan du få se unikt medeltida måleri.
Om resesällskapet inte roas av medeltida måleri kan man göra det till en tävling. I varje kyrka kan man be barnen, eller vilka det nu är som trilskas, kolla efter målade figurer med lustiga hattar eller konstiga näsor. De är oerhört vanliga, så tävlingen ger vinst ofta. Det är nämligen den gamla svenska kristendomens syn på judar som avbildas. Antisemitiska schabloner som återkommer även i dagens bildspråk. Kristendomen har en lång och sorglig tradition av antisemitism. Lyckligtvis har några hundra år av kamp, internt och externt, fått kyrkan att göra upp med sitt antisemitiska gods.
Fullt så långt har kristendomen inte kommit i synen på homosexuella. Det finns inbyggt i kristendomen ett slags förakt för homosexualitet som även idag tar sig uttryck i mindre församlingar. Alla minns väl Åke Green på Öland, och hans famösa uttalanden om homosexualitet som en cancersvulst på samhällskroppen (ungefär). Men genom yttre och inre kritik och debatt gör svenska kyrkan upp med den del av religionen som motarbetar denna grupp människor.
Även den kvinnliga underordningen är, och har ännu mer varit, en komponent av kristendomen. Långvarig kamp har dock fått kyrkan att ompröva religiösa fundamenta och acceptera att kvinnor och män ska ha samma rättigheter. Trots att kvinnans tigande i församlingen betraktats som en naturlig kristen lag.
Kort sagt: det finns element i kristendomen som legitimerar det mest galna förtryck, men som de kristna själva genom yttre och inre påtryckningar kan reformera.

Sen är det något ironiskt att Gudmundson först nu upptäckt både att han drar till sig riktiga islamofober som en sockerbit på sin blogg och att det han skriver faktiskt uppmärksammas. Och arkiveras på internet. För att vara en professionell journalist tycks han vara märkvärdigt omedveten om hur skrivande på internet fungerar.

Om jag hade varit misstänksam av mig hade jag undrat om hans chefer på SvD tagit honom i örat och han blivit rädd för att förlora sitt numera fasta ledarskribents jobb. SVD kanske inte tycker det ser så bra ut att ha någon som är stämplad som ledande islamofob på nätet som tidningens ansikte utåt.

Att sedan gudmundsson borde sluta med öl drickande och bloggandet är ganska uppenbart, iallafall samtidigt.

Det är flitiga skribenter det handlar om, varför en sökning på Knuff.se på mitt namn just nu ger en ganska praktfull islamofobstämpel.
Det är fantastiskt hur bloggosfären påverkar de stora medierna, ska jag passa på att säga. Vanliga hobbyskribenter kan höja sin röda flagg när de tycker sig ana en tendens de ogillar, eller vill bestrida de etablerade tyckarnas verklighetsbild. Det är en utveckling som bara är att bejaka.
För mig, som gått från att vara bloggare till etablissemang, betyder det en ganska kraftig omställning. Om jag skriver en kommentar hos någon blogg sent på kvällen efter ett par bira kan det behandlas som en statsangelägenhet. Det är roligare att mucka gräl med mig nu, helt enkelt, och jag, som ju är svag för slängiga formuleringar och löst tyckande (och öl), får passa mig för att skriva plumpheter.

De bloggar Gudmundsson hänvisar till i sin text är ju en del av 1000-tals svenska och utländska bloggar som alla sprider s.k Eurabia-konspirations teorier tillsammans med annan hatpropaganda. Varför har Gudmunsson inte kritiserat och tagit upp dessa bloggar på ledarplats? Varför inte ta upp den utbredda islam rädslan bland vanliga svenskar på 11-29-2007 06_59 ledarplats. Eller den 100-tals svenska bloggare som sprider hatpropagande liknande jihad i malmö driven av en föredetta KD politiker. 

https://jihadimalmo.blogspot.com/

Varför får jag känslan av att hade det handlat om antisemitiska eller homofobi bloggar hade upprördheten varit mycket större både hos gudmundson och hela den övriga svenska media eliten. 

Sedan är poängen med kritiken mot gudmundsson att han inte arbetat journalistiskt.

En väl underbyggd och researchad artikel är inte detsamma som att presentera lösryckta citat från några bloggar eller själutnämnda terroristjagande USA firmor. Det är stor skillnad att skriva något i en blogg med några hundra läsare och sitta som ledarskribent i en av Sveriges största mediamegafoner. En dödssynd för en journalist är också att blanda in eget tyckande och sig själv i artikeln. Att skriva nyhetsreportage på ledarplats med sig själv som expertvittne är knappast något som de lär ut på journalisthögskolan.

Sen är det helt legitimt att skriva om radikala våldsamma extremister oavsett om dessa är nazister eller islamister. Bara det görs professionellt.

Om islamofobi

I torsdags var jag med i tv-programmet Debatt, under förespeglingen att det hela skulle handla om islamofobi. Det mesta handlade dock om annat, och som vanligt gjorde jag en ganska blek figur. Jag skriver bättre än jag pratar. I debatten deltog, bland tiotalet andra, också min politiske motståndare Jimmie Åkesson, vilket förstås är tillräckligt för att vissa ska plocka fram likhetstecknet. Men det är inte det som det handlar om.
Den mycket trevliga och begåvade forskaren Mohammad Fazlhashemi menade att den bild av muslimer som förmedlas av medierna genererar islamofobi. Och han gav också ett exempel på en sådan text – en text ifrån Svenska Dagbladets ledarsida.
Den texten väckte ilska redan när den publicerades, minns jag. Såväl Jan Guillou som Mohamed Omar, om jag minns rätt, citerade ogillande. Stycket som väcker anstöt lyder: ”Detta betyder inte att alla muslimer är terrorister eller sympatisörer. Men det betyder att det finns ett enormt problem någonstans inne i islam. Någonstans där finns en tolerans för en religionstolkning som kan övertyga läkare att helt överge Hippokrates ed och vilja bli mördare.”
Provocerande, visst. Men jag vill påstå att detta citat är analogt med mina inledande passager om antisemitism, homosexförakt och kvinnoförtryck som inbyggda beståndsdelar i kristendomen. Självklart retar ett sådant citat alla goda fromma. Men jag har svårt att se att problemet kan lösas utan att det sägs, precis som tre hundra års frispråkig upplysningskamp har gjort kristendomen mer anpassad till det moderna samhället.

[…]

Nyhetsproduktionen styrs ju av nyhetskonsumenternas efterfrågan. Och terrorism och fundamentalism säljer. Jag har, så att säga, god avkastning på min kunskapsinvestering. Att bedriva journalistik på ett annat sätt är förstås möjligt. Men inte i det långa loppet. Man måste skriva om det som läsarna tycker är intressant. Det betyder att de goda fromma troende får mindre uppmärksamhet än Knutbygängen. Lyckligtvis är läsarna så kloka att de förstår denna medielogik. De tror inte att Kristi Brud är representativ.

[..]
Jinge har särskilt upprörts över att jag skrivit vad som liknar en nyhetstext på ledarbloggen. Det är korrekt. En ledarartikel behöver inte alltid se ut som en ledarartikel och inledas med referat av senast utkomna SOU. Jag tar mig friheten att experimentera med formen, och har flera gånger presenterat nyheter på ledarsidan. Texten ifråga gäller kopplingen mellan en svensk medborgare och den somaliska terrorist- och motståndsrörelsen Shabaab. Jag vill påstå att jag är en av de journalister i Sverige som vet mest om den särdeles aktuella saken. Borde jag avstå från att skriva vad jag får reda på för att jag som ledarskribent inte kan skriva på nyhetsplats? Nej, jag tycker inte det. I synnerhet inte när det betyder att ledarbloggen kan vara nyhetsledande inom ett område som ledarsidan tycker är viktigt – nämligen försvaret mot terroriströrelser. I det aktuella fallet gjorde jag själv bedömningen att texten passade bäst på nätet, av två anledningar. Dels hade vi haft ganska mycket terror och Somalia på papperet, och omväxling förnöjer. Dels var det en text där hyperlänkar skulle underlätta källkontrollen för andra.
Nog om det. Om nyhetsfabrikerna skulle jobba enligt annan modell skulle tidningarna bli väldigt tråkiga, och dessutom dyra.
På en punkt ger jag dock Jinge-gänget rätt. Jag har på grund av min islamistbevakning fått en besvärande klick beundrare som med all sannolikhet hyser ett förakt för muslimer. Det är bara att ta del av valfritt kommentarsfält på den här bloggen för att konstatera det. Jag tycker det är djupt tragiskt. Men jag tror på en fri och öppen debatt – liberal som jag är – så jag får acceptera det onda med det goda.

[..]
Det är dock föreställningar och beteenden som är oförenliga med mina ståndpunkter och med liberalismen som sådan. Eurabia-konspirationen bygger på att religioner, kulturer och personer är oföränderliga, vilket är motsatsen till den liberala tron på individen. Trakasserier mot religiösa utövare, eller motstånd mot moskébyggen, strider mot det liberala fundamentet religionsfrihet. Ignorans är bara allmänt illiberalt.
Det har ju försiggått en strid på internet mellan liberaler och dem som inte ser det självklara i ovanstående stycke. Mest infekterat har det väl varit mellan Little Green Footballs och Gates of Vienna. I Sverige finns det möjligen en motsvarighet i Expos uthängning av en stor del av den invandringsfientliga bloggosfären som hetsande mot muslimer. Min blogg var, som om det behövde påpekas, inte med på listan. Och då hade man ändå tagit med folk som jag inte skulle betrakta som islamofobiska.
Det kan förstås bero på att jag samarbetat med Expo då och då sedan tio års tid, och känner både redaktörer, skribenter och styrelseledamöter. Att jag hjälpt till i kampen mot dem som sprider unket tankegods och rasistiska idéer (ja, idag var jag i radions P1, Studio ett, och förespråkade hårdare tag mot nazister). Men så är det inte.
Jag menar att mina skriverier om militanta islamister är inte bara moraliskt legitima, utan därtill viktiga. Och det tycker många andra. Jag tycker att det är tråkigt att man viftar med islamofobkortet, men jag är inte särskilt förvånad. Det är vad man gör när man inte har argument som biter. Jag tycker att det är bra att folk protesterar, dock, mot vad de inte gillar i skriverierna. Det är den friheten jag tror även muslimer vill ha.
Nå. Det här blev långt och tråkigt för alla som inte är berörda. Men vissa påståenden måste bemötas, även om de är helt osakliga.

gudmundson: Om islamofobi

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik, Samhälle. Bokmärk permalänken.

4 svar på Ingen islamofob – Per Gudmundson’s mea culpa

  1. Pingback: Internet-heute » Re: das liegt ja nicht am internet - Anstieg rechter Propaganda im Internet

  2. Tobias Struck skriver:

    Min egen forna islamofobi fick Robert Aschbergs tidskrift Expo att ranka mig som en av Sveriges 20 mest islamofoba bloggare. Läs gärna om min nuvarande syn på islamofobi:

    http://tobiasstruck.blogspot.com/2008/03/islamofobi.html

  3. Tobias Struck skriver:

    Min egen forna islamofobi fick Robert Aschbergs tidskrift Expo att ranka mig som en av Sveriges 20 mest islamofoba bloggare. Läs gärna om min nuvarande syn på islamofobi:

    http://tobiasstruck.blogspot.com/2008/03/islamofo

  4. Pingback: Missa inte remisskritiken « Ett hjärta RÖTT

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *