Vilka är humanisterna?

Det är ganska intressant vad man hittar om man börjar göra research på humanisterna. Som debattinlägget längst ner. Uppenbarligen är Christer Sturemarks kritik mot religiös intolerans inte större än att han kan göra ned gemensam sak med Stefan Swärd. Detta för att bekämpa ’Kulturrelativister’ vilka detta nu kan vara.

Jag vill tro att humanisternas kritik
gäller alla religioner. Framförde möjligen Christer Sturemark samma kritik även till sin insändarkollega om hans försvar för Åke Green och och traditionella ’kristina normer?

Detta är vad Stefan Swärd hade
att säga om Åke Green på SvD Brännpunkt.

SvD » Brännpunkt » ”Spärra in oss allihop”

Vilket
brott har Green utfört när han för första gången i sitt 63-liv riskerar
att hamna inom lås och bom?
Han har hållit en predikan för ett 50-tal personer i en pingstkyrka.
Den handlade om kristen syn på homosexualitet. Green har hetsat mot
homosexuella, enligt tingsrätten i Kalmar.
Domen är en unik händelse i väst-världen. Internationell press har
uppmärksammat den. När tidskrif-ten Time gjorde en översikt över
opinionstrender i Europa omnämndes Åke Green. Fängelsedomen har
behandlats av medier i flera länder.
När lagen om hets mot folkgrupp vidgades 2002 till att gälla även
homosexuella, diskuterades om det kunde bli möjligt att fälla präster
och pastorer. Det hävdades då att lagen inte skulle tillämpas på det
sättet. I princip stöder jag lagstiftningen.
Självklart ska inte homosexuella känna sig hotade eller förföljda i det
svenska samhället, precis som alla andra medborgare.
Ett dilemma är dock att den kristna kyrkan under 2000 år har hävdat
vissa moraliska värderingar när det gäller sexuell samlevnad och
äktenskap.
Den kristna normen är det livslånga, monogama och heterosexuella
äktenskapet. Tidsandan stämp lar normen som politiskt inkorrekt.

För den som gillar ironi. Det är sedan författaren Jonas Gardell som svarar Swärd på SvD och pekar på vad som står i en Bibel som varken Swärd eller Sturemark verkar ha läst.

SvD » Brännpunkt » Swärd försvarar hatet

Åke Greens ivrigaste försvarare är en amerikansk kyrka som nyligen gick ut med budskapet att flodkatastrofen i Asien var Guds straff för att Sverige har liberal syn på homosexualitet och för att man vill döma Green till fängelse för hets mot folkgrupp. Kyrkans medlemmar ber till Gud och till Jesus för att varenda svenskt barn som saknas i Asien ska ha blivit hajföda. Kristet?

Tro inte annat än att den kyrkan menar sig predika i exakt den tradition som Stefan Swärd säger sig stå för när han skriver att ”den kristna kyrkan under 2000
år har hävdat vissa moraliska värderingar när det gäller sexuell samlevnad och äktenskap. Den kristna normen är det livslånga, monogama och heterosexuella äktenskapet”.

Samma kyrka skickar också gratulationskort till föräldrar vars barn dött i aids.

Swärds påstående om att Åke Greens predikan handlade om ”kristen syn på homosexualitet” utgår från att det finns en enda och självklar kristen syn. Det finns det tack och lov inte.
Det är helt enkelt inte sant.

Det har aldrig funnits en enig, självklar ”kristen syn” på någonting över huvud taget. Kristendomen har alltid varit oenig.

När kristendomens texter skrevs var kyrkan redan en institution där olika fraktioner och församlingar kivades med varandra om tolkningsföreträde.
[..]

Det sägs att det bara finns två orsaker till allt.
Kärlek och rädsla. Det människan gör, gör hon antingen i kärlek eller
av rädsla. Inget annat finns.
Av kärlek växer du och dem du handlar mot i kärlek.
Av rädsla krymper du och din nästa.

Detta är en tumregel du kan hålla dig till: kristendom handlar alltid om kärlek.
Homofobi handlar alltid om rädsla.
Att vara homofob och kristen går därför inte ihop.
Däremot går det alldeles utmärkt att vara homosexuell och kristen.
Kristendom handlar alltid om kärlek.
Kristendom handlar aldrig om rädsla.

https://www.expressen.se/debatt/1.1051420/080218-kulturrelativister-blundar-for-fortryck

Individens rätt att fritt välja religion eller annan livsåskådning är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Ändå hotas, trakasseras och förföljs många människor i världen för att de bekänner sig till en annan religion eller livsåskådning än majoritetssamhället. Denna brist på respekt för olika livsåskådningar är ett av det tjugonde århundradets centrala problem. Under 80-talet agerade stora delar av världen mot Sydafrikas apartheidsystem. Det religiösa förtrycket i dag, inte minst mot kvinnor, är mer utbrett, grövre och våldsammare än apartheidregimens brott mot de mänskliga rättigheterna. Ändå reagerar världen med undfallenhet. Varför förmår inte internationella organisationer med politiska åtgärder reagera mer kraftfullt?

Vi vet att förföljelser av dem som inte kan acceptera majoritetssamhällets dikterade trosriktning förekommer i många länder. Human Rights Watch pekar på förföljelser av personer som har lämnat islam i Egypten. Personer som exempelvis konverterat från islam till kristendomen har svårigheter att få det nationella ID-kort som myndigheterna kräver att varje medborgare skall ha. De kräver också en registrering av vilken religion man tillhör, och de enda officiella alternativen är islam, kristendom och judendom. Att vara ateist, humanist eller buddhist är otillåtna alternativ i Egypten.
US Commission on International Religious Freedom pekar ut Saudiarabien som ett annat skrämmande exempel, där en viss muslimsk riktning utövar total kontroll över samhället. Även grupper av annan muslimsk inriktning motarbetas och trakasseras. Att lämna islam för en annan livsåskådning är förenat med livsfara. Amnesty International har nyligen rapporterat om trakasserier och hot mot muslimer som konverterat till kristendomen i Iran. Det är också förenat med livsfara att lämna islam för den sekulära humanismen. Kvinnor och homosexuella som inte efterlever religionens normer kränks, fängslas eller dödas.

Inte heller den kristna kyrkan eller västvärlden som helhet har anledning att slå sig för bröstet. Det religiösa tvånget och de religiösa monopolen har haft ett starkt grepp om vår kultur ända in i modern tid. I mitten av 1800-talet hade Sverige ett statskyrkomonopol med i praktiken obligatoriskt medlemskap. Första generationens baptister, som lämnade statskyrkan och bildade fria baptistförsamlingar, drabbades av social utfrysning och i vissa fall fängelsestraff på vatten och bröd. Ännu på 1850- och 1860-talet var det kriminellt att lämna lutherska statskyrkan och bilda en fristående baptistförsamling. Först på 1950-talet blev det tillåtet att lämna den Svenska kyrkan utan att inträda i annat religiöst samfund.

Technorati Tags: ,

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Diverse. Bokmärk permalänken.

1 svar på Vilka är humanisterna?

  1. Pingback: links for 2008-03-14 | Claeskrantz.com

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *