Stackars medelinkomsttagare

Det är inte lätt att vara medelinkomsttagare. Speciellt om man vill tjäna ihop till en liten förmögenhet. Mellan semesterresorna, villan, livsstilskonsumtion och förstås den stora stygga staten blir det inte mycket pengar kvar man kan lägga på hög. Att medelinkomstattagare sedan hör till de som mest använder sig av offentliga tjänster och bidrag är förstås något annat. Det hade förövrigt varit intressant att någon gång se en beräkning av vad medelklassen får ut av de skattepengar de betalar in jämför med Sveriges fjorton viktigaste konkurrentländer.

Att en betald politruk från svenskt näringsliv skriver en rapport som klagar på skatter förvånar knappast någon.

Professor Sven-Olof Lodin har på uppdrag av Swedbank tagit fram en rapport som jämför beskattningen i Sverige och fjorton viktiga konkurrentländer. Sveriges beskattning av normala medelklassinkomster visar sig vara något alldeles i hästväg.
Jag kommenterar rapporten i dagens krönika, som är en uppföljning på den krönika jag skrev för en vecka sedan, ”Myten om höginkomsttagarna” (SvD 16/3).

SvD » Ledarbloggen

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Ekonomi, Politik. Bokmärk permalänken.

31 svar på Stackars medelinkomsttagare

  1. Pingback: Välbeställdas gnäll | Svensson

  2. Nisse skriver:

    @ ckrantz

    Nja, jag tänker mig inte ett progressivt skattesystem utan snarare en platt skatt med generös tröskel d.v.s. att man bara betalar skatt på pengar utöver en viss summa men att den skatten också är helt platt. Effekten blir att höginkomsttagare ändå får betala en större andel i skatt, men vi slipper ifrån problemen som väldigt höga marginalskatter medför (särskilt försämrad lönsamhet i att göra saker för att öka produktiviteten). Om tröskeln ligger på t.ex. 200.000 om året samtidigt som skattesatsen är 30% så skulle någon som tjänar 200.000 inte betala någon skatt, någon som tjänar 300.000 skulle betala 10% (30.000) av inkomsten i skatt och någon som tjänar 400.000 skulle betala 15% (60.000) i skatt.

    Huruvida SvD skulle försvinna eller ej vill jag dock inte ta för givet; skatterna skulle ju (som jag tänkt det) sänkas i samband med att statens utgifter minskar. Folk borde då ha råd att betala lite mer för tidningen, alternativt vara mer villiga att köpa det som annonsörerna i den försöker sälja (d.v.s. ökade annonsintäkter).

    Instämmer halvt i en myndighetssammanslagning; jag skulle föredra helt privata alternativ för a-kassan framför dagens modell men ett förstatligande vore också en förbättring, särskilt om nämnda sammanslagning skedde. Ska staten göra någonting så ska det göras ordentligt och effektivt, inte som någon tveksam halvmesyr.

    Vad gäller arbetsmarknadspolitik har jag inget emot stöd till rehabilitering, utbildning o.s.v; som jag skrev ovan är jag positiv till ”hjälp till självhjälp” och anser dylik verksamhet vara av godo för enskilda människor, samhälle och ekonomin.

    Jag tycker dock att vi redan har en ”B-arbetsmarknad”, med tanke på hur svårt det är för ungdomar, invandrare och långtidsarbetslösa att få jobb här i Sverige jämfört med i t.ex. Danmark. Samtidigt visade någon undersökning nyligen att anställda här i Sverige känner sig mindre tryggare (eller åtminstone inte mer) än anställda i länder med svagare anställningsskydd eftersom det är svårare att komma ”tillbaka in” här än där. Personligen föredrar iaf jag ”lätt att bli avskedad, lätt att hitta nytt jobb” framför ”svårt att bli avskedad, svårt att hitta nytt jobb”. Jag instämmer nog lite grann i klyschan att LAS är en lag som är skapad utifrån stora industriföretag samtidigt som den moderna arbetsmarknaden snarare kännetecknas av små tjänsteföretag.

    Vill dock inflika att jag inte heller tror att marknaden förmår sköta sig helt själv; det uppstår ibland dominerande företag och ett företagsmonopol är lika illa som ett statligt monopol. Det behövs fasta regler och en duglig stat/annat som kan se till att marknaden förblir en marknad. Staten får (och bör), för min del, gärna sätta ramar; det är direkt statlig/politisk styrning (typ landstinget) som jag ställer mig väldigt skeptisk till.

  3. Nisse skriver:

    @ ckrantz

    Nja, jag tänker mig inte ett progressivt skattesystem utan snarare en platt skatt med generös tröskel d.v.s. att man bara betalar skatt på pengar utöver en viss summa men att den skatten också är helt platt. Effekten blir att höginkomsttagare ändå får betala en större andel i skatt, men vi slipper ifrån problemen som väldigt höga marginalskatter medför (särskilt försämrad lönsamhet i att göra saker för att öka produktiviteten). Om tröskeln ligger på t.ex. 200.000 om året samtidigt som skattesatsen är 30% så skulle någon som tjänar 200.000 inte betala någon skatt, någon som tjänar 300.000 skulle betala 10% (30.000) av inkomsten i skatt och någon som tjänar 400.000 skulle betala 15% (60.000) i skatt.

    Huruvida SvD skulle försvinna eller ej vill jag dock inte ta för givet; skatterna skulle ju (som jag tänkt det) sänkas i samband med att statens utgifter minskar. Folk borde då ha råd att betala lite mer för tidningen, alternativt vara mer villiga att köpa det som annonsörerna i den försöker sälja (d.v.s. ökade annonsintäkter).

    Instämmer halvt i en myndighetssammanslagning; jag skulle föredra helt privata alternativ för a-kassan framför dagens modell men ett förstatligande vore också en förbättring, särskilt om nämnda sammanslagning skedde. Ska staten göra någonting så ska det göras ordentligt och effektivt, inte som någon tveksam halvmesyr.

    Vad gäller arbetsmarknadspolitik har jag inget emot stöd till rehabilitering, utbildning o.s.v; som jag skrev ovan är jag positiv till "hjälp till självhjälp" och anser dylik verksamhet vara av godo för enskilda människor, samhälle och ekonomin.

    Jag tycker dock att vi redan har en "B-arbetsmarknad", med tanke på hur svårt det är för ungdomar, invandrare och långtidsarbetslösa att få jobb här i Sverige jämfört med i t.ex. Danmark. Samtidigt visade någon undersökning nyligen att anställda här i Sverige känner sig mindre tryggare (eller åtminstone inte mer) än anställda i länder med svagare anställningsskydd eftersom det är svårare att komma "tillbaka in" här än där. Personligen föredrar iaf jag "lätt att bli avskedad, lätt att hitta nytt jobb" framför "svårt att bli avskedad, svårt att hitta nytt jobb". Jag instämmer nog lite grann i klyschan att LAS är en lag som är skapad utifrån stora industriföretag samtidigt som den moderna arbetsmarknaden snarare kännetecknas av små tjänsteföretag.

    Vill dock inflika att jag inte heller tror att marknaden förmår sköta sig helt själv; det uppstår ibland dominerande företag och ett företagsmonopol är lika illa som ett statligt monopol. Det behövs fasta regler och en duglig stat/annat som kan se till att marknaden förblir en marknad. Staten får (och bör), för min del, gärna sätta ramar; det är direkt statlig/politisk styrning (typ landstinget) som jag ställer mig väldigt skeptisk till.

  4. Mats skriver:

    Vem har sagt att alla tjänster ska läggas ner? Varför inte se över hur dom är utformade istället? Ta tex radiotjänst som administrerar TV-licensen i ett samhälle där en överväldigande majoritet nyttjar TV… Varför då ha anställd personal som ska övervaka och driva in avgifter. Lägg ner hela klabbet och satsa på något som bidrar med något istället. Som det är nu döljer det endast arbetslöshet.

    När Öst-Tyskland blev ett med Väst så kunde elkraftbolaget i öst avskeda 80-90% av sin personal med bibehållet produktutbud. Vad säger det om effektiviteten i ett samhälle som väl beskrivs i Ayns bok ”När världen skälvde”. Fler svenskar borde läsa den…

  5. Mats skriver:

    Vem har sagt att alla tjänster ska läggas ner? Varför inte se över hur dom är utformade istället? Ta tex radiotjänst som administrerar TV-licensen i ett samhälle där en överväldigande majoritet nyttjar TV… Varför då ha anställd personal som ska övervaka och driva in avgifter. Lägg ner hela klabbet och satsa på något som bidrar med något istället. Som det är nu döljer det endast arbetslöshet.

    När Öst-Tyskland blev ett med Väst så kunde elkraftbolaget i öst avskeda 80-90% av sin personal med bibehållet produktutbud. Vad säger det om effektiviteten i ett samhälle som väl beskrivs i Ayns bok "När världen skälvde". Fler svenskar borde läsa den…

  6. ckrantz skriver:

    @nisse. Han med att svara på en del.

    Håller helt med nedanstående om det är progressivt. Alltså tjänar du mer betalar du mer istället för dagens försök till ett plattskattsystem Sen är jag tillräckligt mycket vänster för att påpeka att om pressstödet togs bort skulle även svd försvinna 🙂 Som boende i Göteborg är sedan varken Dramaten eller Operan särskilt relevanta för mig.

    En sak jag skulle vilja se nerlagd är statliga bidrag till kultur och tidningar. Det vore mycket bättre om små enheter med liten omsättning skattebefriades (precis som låginkomsttagare bör ha minimal skattebörda) istället för att folk tvingas betala för saker de inte ens uppskattar.

    Där tycker jag tvärtom. För en väl fungerande arbetsmarknad bör A-kassa och sjukförsäkring samt myndigheterna slås ihop efter norsk modell. Och en effektiv statlig arbetsmarknadspolitik som utbildar, tränar eller rehabiliteras utformas. Där valde både s och m borgs ekonomism istället.

    Håller helt med nedanstående här förutom NATO delen. Europaförsvaret behöver sedan demokratiseras och granskas offentligt i en europeisk försvarsdebatt. Om det inte behövs 12 flottor i östersjön ska de också tas bort.
    Den svenska militären behöver effektiviseras rejält. Gärna i kombination med fullt deltagande i EU:s ömsesidiga försvar (alternativt NATO) så att vi kan sluta upp med fånigheterna med att “stå på egna ben” när vi ändå inte skulle förhålla oss neutrala vid en konflikt i vår närhet

    Sen utgör LAS knappast ett hinder idag. Om man inte anser problemet vara att man måste komma överens med facket. Men vill verkligen svenskt näringsliv ha en arbetsmarknad där juristerna istället går in och styr efter amerikansk modell?

    Jag ser också ett stort problem att skapa en B eller C arbetsmarknad. En 23åring med familj är knappast en ungdom men räknas som sådan i dagens system

    Kan helt hålla med nedanstående. Reformera jordbrukspolitiken och subventionerna. Ta bort landstingen, för ner besluten till sjukhusen och genomför en gemensam inköpsorg.

    Ett avskaffande av EU:s (nuvarande) gemensamma jordbrukspolitik skulle minska både våra skattekostnader och matvarornas grundläggande pris.

    När det gäller USA skriker de amerikanska företagen just nu om en sjukvårdsreform så det är knappast det bästa exemplet.

    Där vi avviker är tror är att jag tror lika lite på marknadens förmåga att reglera sig själv som jag tror på ett socialistisk paradis.

    /claes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *