Nej till utredningsförslaget för a-kassan – Ja till heltäckande ekonomisk skydd

Regeringens utredare och Sven Otto Littorin har rätt i en sak. Det behövs en ekonomisk trygghet för alla arbetande svenskar vid arbetslöshet. Denna trygghet borde ha en gemensam administration och väl fungerande regelverk anpassat för ett modernt arbetsliv. Och ett statligt regelverk som förhindrar att olika regeringar går in och mixtrat med vilkoren.  Socialdemokraterna borde här ta upp den diskussion som både MP och moderaterna öppnat med fack och Svenskt näringsliv.

Socialdemokraterna pratade den 12 maj om trygghet i förändring . Är man här ens medvetna om hur urkolkade den tryggheten är efter 90-talets besparingar och alliansens regeländringar. Det går inte bara att prata om en återställning till 80 eller 85 procent och ignorera en förändrad verklighet. Likadant gör LOs invändningar mot förändringar, att det hotar den fackliga medlemsgraden, mig förbannad.  Ett generellt fungerade försäkringssystem borde vara i alla arbetande svenskars intresse. Från svenskt näringsliv förväntar jag mig ingeting men det gör jag från LO och socialdemokratin.

Med en halv miljon svenskar som lämnat a-kassans tryghetssystem och ytterligare 100-tusentals som får sin trygghet via kommunens socialkontor eller försäkringskassan talar vi om ett system i kris. Och ett delat Sverige där den som är etablerad på arbetsmarknaden med fast arbete får del av en gemensam trygghet som övriga saknar.

Jag misstänker att det är många svenskar som någon varit utanför den etablerade arbetsmarknaden eller som känner folk som varit eller är det. Från föräldrar som får ta ansvar för sina vuxna barns försörjning, invandrare som aldrig kommit in på arbetsmarknaden, till studenter och ungdomar som lever på just-in time arbeten, till 55-60 åringar som sparkats från sina arbeten och utförsäkrats och nu får försörjas av socialkontor. Det är detta glömde Sverige som fack och politiker borde ta ett gemensamt ansvar för. Systemet måste reformeras. 

Det hör till det sorgliga att här har LO, SVD ledarsida, Socialdemokratin, vänsterpartiet och Svenskt näringsliv hittat någon de kan vara överens om. Alla svenskar förtjänar inte ett heltäckande trygghetssystem. Att säga att 500000 personer friviligt avstått från försäkringsskydd är lika befängt som att folk frivilligt skulle avstå från rätten till ekonomiskt skydd när man blir sjuk . Likadant är det få politiker som skulle våga inför ett diffrentierat försäkringsskydd inom sjukvården och säga ledsen, eftersom du är sjuk så mycket måste du betala mycket mer av dina egna lostnader.

Från fack, partier till svenskt näringsliv verkar man enbart vara intresserad av att bevaka sina egna intressen utan att ett större samhällsansvar. Eller saknas insikten om hur verkligheten ser ut för många svenskar i ett social skyddsnät som får allt större revor.

Maria Bosdotter och Olle Ludvigsson skriver i LO-Tidningen 08-05-08 vilka problem facken har att bevaka eller organisera den en stor grupp människor med med osäkra anställningar och svag ställning på arbetsmarknaden. Det vill jag mena pekar på problemet att facket ensamt ska organisera det social skyddet för människor de inte ens har kontakt med. Eller som de i bemaningsbranchen som flyttar från arbetsplats till arbetsplats.  

Likadant. Socialdemokraterna som en gång gick till val på att alla ska med. Jag hoppas att de med detta menade att alla ska åka först klass mot framtiden i stället för hur dagens system ser ut med vissa personer i 2-klass och en stor grupp kvarlämnade på perrongen.

Ta upp diskussionen inom arbetarrörelsen om ett reformerat system.

I dag lämnar utredaren Sören Öman över sitt förslag till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m). Det mesta av innehållet har redan läckt ut. Enligt uppgifter till Göteborgs-Posten är det här huvuddragen:

Alla som tjänar över 110 000 kronor måste vara med.

Inga grupper undantas. Obligatoriet ska gälla för såväl företagare som för deltidare.

Det kommer att kosta runt 5 000 kronor per år, eller 433 kronor i månaden, att vara med.

En ny myndighet, Myndigheten för arbetslöshetsförsäkring, ska sköta det administrativa.

De som redan är med i en a-kassa berörs inte.

Att utredaren föreslår just summan 433 kronor är ingen slump. I de a-kassor som redan finns varierar avgiften från 170 till 433 kronor. Att den obligatoriska a-kassan hamnar på den högsta nivån kan vara ett sätt att få människor tillbaka till sin gamla a-kassa

A-kassa för alla föreslås i dag | Nyheter | Aftonbladet

 

AB1, AB2, AB3, AB4DN, SVD SVD2

DN2 DN3 SVD3 PolitikerBloggen

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Nej till utredningsförslaget för a-kassan – Ja till heltäckande ekonomisk skydd

  1. Gunvor G Ericson skriver:

    Regeringens förslag löser inga problem. Vi behöver istället en allmän trygghet i arbetslivet oavsett om du blir sjuk eller arbetslös. Precis som sjukförsäkringen en gång startades av facken och sedan togs över av staten är det nu dags att ersättning vid arbslöshet går samma väg. Slå ihop sjukförsäkringen, arbetslöshetsersättningen och försörjningstödet. Gör det till en allmän försäkring som solidariskt finansieras via skatten.
    Sluta bolla människor runt i systemet. Gör en dörr in så som miljöpartiet de gröna föreslår. Då kan vi få en helhetsyn i trygghetsystemen.
    Gunvor G Ericson

  2. Gunvor G Ericson skriver:

    Regeringens förslag löser inga problem. Vi behöver istället en allmän trygghet i arbetslivet oavsett om du blir sjuk eller arbetslös. Precis som sjukförsäkringen en gång startades av facken och sedan togs över av staten är det nu dags att ersättning vid arbslöshet går samma väg. Slå ihop sjukförsäkringen, arbetslöshetsersättningen och försörjningstödet. Gör det till en allmän försäkring som solidariskt finansieras via skatten.

    Sluta bolla människor runt i systemet. Gör en dörr in så som miljöpartiet de gröna föreslår. Då kan vi få en helhetsyn i trygghetsystemen.

    Gunvor G Ericson

  3. Mats Dagerlind skriver:

    Det är en märklig diskussion tycker jag som grundar sig i att a-kassan varit så hårt kopplad till arbetsmarknadens parter och framför allt facket, trots att den sedan länge till största delen finansieras via skattsedeln – även idag med de höjda avgifterna är det ändå skattebetalarna som står för det mesta av notan.

    Naturligtvis vore det rimliga att alla är med och betalar solidariskt fullt ut, även i en del som nu utgör avgifter. Om det sedan sak genom att a-kassan helt och hållet blir en skatteangelägenhet eller om vi ska fortsätta med den uppdelning av finansieringen som vi har idag, det är en öppen fråga men personligen lutar jag åt en helt skattefinansierad lösning, det är mer enhetligt och konsekvent och rimmar bättre med en syn på ett skydd mot arbetslöshet som en gemensam offentlig angelägenhet precis som vård och omsorg är det.

    Det är inte många som ifrågasätter att alla ska vara med och betala för vården, även de som inte tror att de kommer att bli sjuka eller skadade och behöva ta vården i anspråk. Lika naturligt borde det vara att vi alla är med och betalar för trygghet mot arbetslöshet, i stället för att som nu vissa rent egennyttigt kan ställa sig utanför som bedömer riskten för sig själva att drabbas som liten.

    Att facket är emot beror på att man är rädd för att tappa medlemmar eftersom man hittills varit de som administrerat a-kassorna trots att man sedan länge inte finansierar dem mer än marginellt. Men facket måste se detta som en struktuell förändring av samhället och anpassa sig och visa att de behövs för de som arbetar snarare än de som inte arbetar. Med de hot mot löntagarna som tornar upp sig i takt med den allmänna globaliseringen och efter de uppmärksammade Laval- och Rüffert-domarna i EG-domstolen torde det inte vara så svårt att legitimera sin existens även i framtiden.

    Att nyliberaler inom Svenskt Näringsliv är emot beror i stället på deras individualistiska ideologi där solidariska lösningar och skattefinansiering per definition är något dåligt.

    Att sossarna är emot beror på att det är ett borgerligt förslag och den traditionellla kopplingen mellan s och LO.

    Men i ett modernt globalt samhälle där marknaden får allt större möjligheter att flytta verksamheter mellan länder och ingen riktigt kan förutsé var arbetslösheten ska slå till nästa gång, där bör a-kassa utgöra en del av de grundläggande offentliga trygghetssystemen, inte som nu vara en försäkring som vissa inte har råd att vara med i eller där de som löper störst risk att bli arbetsklösa också straffas med de högsta avgifterna. Det är ett system och en situation som påminner om det amerikanska vårdsystemet, ett system som bevisligen inte fungerar.

  4. Mats Dagerlind skriver:

    Det är en märklig diskussion tycker jag som grundar sig i att a-kassan varit så hårt kopplad till arbetsmarknadens parter och framför allt facket, trots att den sedan länge till största delen finansieras via skattsedeln – även idag med de höjda avgifterna är det ändå skattebetalarna som står för det mesta av notan.

    Naturligtvis vore det rimliga att alla är med och betalar solidariskt fullt ut, även i en del som nu utgör avgifter. Om det sedan sak genom att a-kassan helt och hållet blir en skatteangelägenhet eller om vi ska fortsätta med den uppdelning av finansieringen som vi har idag, det är en öppen fråga men personligen lutar jag åt en helt skattefinansierad lösning, det är mer enhetligt och konsekvent och rimmar bättre med en syn på ett skydd mot arbetslöshet som en gemensam offentlig angelägenhet precis som vård och omsorg är det.

    Det är inte många som ifrågasätter att alla ska vara med och betala för vården, även de som inte tror att de kommer att bli sjuka eller skadade och behöva ta vården i anspråk. Lika naturligt borde det vara att vi alla är med och betalar för trygghet mot arbetslöshet, i stället för att som nu vissa rent egennyttigt kan ställa sig utanför som bedömer riskten för sig själva att drabbas som liten.

    Att facket är emot beror på att man är rädd för att tappa medlemmar eftersom man hittills varit de som administrerat a-kassorna trots att man sedan länge inte finansierar dem mer än marginellt. Men facket måste se detta som en struktuell förändring av samhället och anpassa sig och visa att de behövs för de som arbetar snarare än de som inte arbetar. Med de hot mot löntagarna som tornar upp sig i takt med den allmänna globaliseringen och efter de uppmärksammade Laval- och Rüffert-domarna i EG-domstolen torde det inte vara så svårt att legitimera sin existens även i framtiden.

    Att nyliberaler inom Svenskt Näringsliv är emot beror i stället på deras individualistiska ideologi där solidariska lösningar och skattefinansiering per definition är något dåligt.

    Att sossarna är emot beror på att det är ett borgerligt förslag och den traditionellla kopplingen mellan s och LO.

    Men i ett modernt globalt samhälle där marknaden får allt större möjligheter att flytta verksamheter mellan länder och ingen riktigt kan förutsé var arbetslösheten ska slå till nästa gång, där bör a-kassa utgöra en del av de grundläggande offentliga trygghetssystemen, inte som nu vara en försäkring som vissa inte har råd att vara med i eller där de som löper störst risk att bli arbetsklösa också straffas med de högsta avgifterna. Det är ett system och en situation som påminner om det amerikanska vårdsystemet, ett system som bevisligen inte fungerar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *