Är Tchadstyrkans uppgift möjlig?

chad1

Tchad är ytterligare en av dessa s.k ’failed states’ där regeringsmakten fallit sönder och anarki och laglöshet. Att detta skulle ordnas på ett år var det knappast någon som trodde. Men jag antar att det pågår ett arbete för att hitta en politisk lösning? Självklart kommer val att hållas och en civil infrastruktur byggas upp. En inhemsk militär och polis som kan kontrollera landets territorium skapas. Eller hur?

Sarkasm åsido kan man undra vad de svenska soldaterna gör 70km från de flyktingar de skulle skydda? Fungerar de svenska soldaterna i praktiken som en militäravlösning för President Deby och de franska trupperna.  Är det en kolonial operation sverige i verkligheten deltar i?  Ska mantolka president Deby låter det så. 

President Deby sade dock själv i fransk radio nyligen att det hade varit till hjälp för honom om Eufor-styrkan varit på plats när rebellerna attackerade N’djamena i februari.
– Det hade hjälpt oss om Eufor redan varit i Tchad, därför att det hade tillåtit oss att dra tillbaka våra trupper från gränsen, sade Deby i radiointervjun

Otacksam uppgift för Tchadstyrka

Sedan kan man undra varför det inte diskuterades innan tchad operationen började att landet styrs av en diktator sedan 16 år tillbaka som sitter kvar med stöd av de franska trupper som aldrig lämnade landet efter självständigheten. Var fanns den svenska riksdagsdebatten. Visst klara våra folkvalda av att granska och hantera en säkerhetspolitisk bedömning?

Sverige investera ett antal 100 miljoner i detta projekt. Som främsta pådrivare för projektet är detta kanske frågor som Carl Bildt borde svara  på. Eller finns det någon annan som ansvarar för svensk säkerhetspolitik i dagens vakum?

Tchad är samtidigt ett land i djup politisk kris. Huvudstaden N’Djamena bär tydliga spår av den senaste rebellattacken i februari, som krävde hundratals civila dödsoffer. Endast med stöd av forna kolonialmakten Frankrike lyckades president Idriss Deby slå tillbaka angreppet, kanske det allvarligaste hotet mot hans regering sedan han själv tog makten i en statskupp för snart 18 år sedan.
Mitt i detta landade de första svenska Eufor-soldaterna i mars i år, som del i en ettårig insats på totalt 3.500 soldater med FN-mandat att skydda civila, flyktingar, hjälparbetare och hjälpsändningar i området. Svenskarna är bland de första på plats, med drygt 200 soldater i huvudsak stationerade vid Camp Neptune i utkanten av Abeché.
– Vår uppgift är att skapa stabilitet och säkerhet i det östra området, framför allt för att hjälparbetare och FN-personal ska kunna verka säkert, säger Peder Ohlsson, chef för den svenska styrkan i Tchad.
[…]
Mycket tid och resurser går åt till att underhålla det egna lägret, och åtminstone en del av svenskarna tycks lite besvikna och frustrerade över att de befinner sig långt från de flyktingar de har som uppgift att skydda.
– Vad jag förstår är vi bara öppningsdörr för resten av de 3.000 som kommer, säger Jonas Wallner, som gör sin tionde utlandstjänst för försvaret.
Det finns inte mycket gott att säga om Abeché för den tillfällige besökaren. Dagtid är det ständig rörelse på de sandiga gatorna, men nattetid ekar spridda skottsalvor i mörkret och få vågar sig ut. Sudanesiska rebeller från Darfur kör öppet runt i fyrhjulsdrivna flakbilar med kulsprutor monterade på taken och flaken fullastade av rebeller med automatvapen och granatkastare.
Få vanliga stadsbor vill bli fotograferade eller uttala sig för pressen. Trots löftet om att skapa säkerhet tycks Eufor-styrkan inte särskilt välkommen.
– Det är inte bra med militärer i städer och byar, inte ens vår egen nationella armé. Det förstärker en atmosfär av rädsla, även om det är Eufor, för det ger intryck av krig, säger en 35-årig apotekare som kallar sig Moustapha.
– Vår egen polis borde kunna göra det jobbet, om den var välorganiserad och effektiv, säger han.
Tydligt är att de hjälporganisationer som Eufor-styrkan kommit för att skydda inte heller är odelat positivt inställda till sina beskyddare, och få anser att situationen har stabiliserats sedan styrkan anlände.
– Situationen kommer inte att förändras på en eller två månader, låt oss se hur det ser ut om sex månader, säger Serge Malé, chef för FN:s flyktingorgan UNHCR i Tchad.
Som regel undviker många hjälporganisationer direkt samröre med militär för att inte riskera att uppfattas som part i en konflikt, och den konvoj som Rädda Barnens chef befann sig i hade inte begärt eskort från Eufor trots att möjligheten fanns.
– Jag skulle inte heller ha bett om eskort i den situationen, säger Jef Imans, chef för International Rescue Committee i Tchad.
– Efter vad som hände kanske vi dock får tänka om, tillägger han.
Det största frågetecknet kring Eufor-styrkan gäller dock relationen till den franska militära styrka som funnits i Tchad sedan självständigheten från Frankrike 1960, och som flera gånger hjälpt president Deby att försvara sig mot rebellattacker. Det var fransmännen som tog initativ till Eufor-styrkan, och många har ställt frågan om det inte är så att Frankrike egentligen vill ha sina europeiska kolleger på plats för att skänka legitimitet åt ett allt mer ifrågasatt samarbete mellan Tchad och Frankrike.
Trots en uttalad neutralitet är också frågan om inte Eufor-styrkan, liksom den franska insatsen Epervier, kan uppfattas som åtminstone ett indirekt stöd för Idriss Debys regering, en i grunden odemokratisk regim.
– Det är två fullständigt skilda operationer, försäkrar Peder Ohlsson. Det är jag väldigt tydlig med, mot förbandet men också utåt, för de har en annan agenda, det kan vem som helst räkna ut. Och där står vi helt vid sidan om.

Otacksam uppgift för Tchadstyrka

DN

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Internationellt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *