På sätt och viss kan man beundra Reinfeldt

På sätt och viss kan man beundra Fredrik Reinfedlt. Med 2 dårars envishet driver han och Anders Borg båda en omdaning av moderaterna och det borgerliga regerings alternativet samtidigt med en omdaning av Sverige där båda är fast övertygade om att de har rätt. Väljarna till höger förväntas inte ha något alternativ att rösta på och de till vänster förväntas imponeras av moderaternas hantering av ekonomi och den s.k arbetslinjen. En politik i stort inriktad på de övre medelklass svenskar som både Borg och Reinfeldt är. Jag har ska det erkännas en viss svaghet för folk som inte kompromissar med vad de tror på hur fel de än kan ha. Sen är det alltid roligt att se hur förbannade de neoliberla ’true belivers’ blir över att reinfeldt vågar gå utanför den ideologiska kartan som dikterats från ideologiproducerande organisationer som Timbro.

Svensk Näringsliv, denna krav och propaganda maskin har heller inte ändrat åsikt den senaste 30-åren. För Svenskt Näringsliv och de storförtagare som subventionerar dem handlar det bara om en sak. Svenska företag ska bara behöva ta så lite samhällsansvar som möjligt. Arbetsrätt, arbetsmiljö och naturligtvis de så förhatliga företagsskatterna ska bort.

Det kan vara värt att notera att både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin riktat in sig på de företagare som är genuint småföretagare, inte drakarna och dess propaganda maskiner i Stockholm. Fredrik Reinfeldt kommenterar ju själv vid ett av många småföretags att det han fick höra där var långt ifrån de krav SN brukar komma med. 

Ett intressant portträtt av den moderata chefsideologen finns förövrigt i realtid.se. Som artikel säger är Anders Borg och även Fredrik Reinfedlt något motsägelsefulla personer.

Ett citat som mer än någonting annat beskriver politikern Anders Borg – och som han själv ofta refererar till när han förklarar sin syn på politik – är: ”Ska man göra något, ska man göra det ordentligt”.
Det är ett motsägelsefullt porträtt som tonar fram när finansminister Anders Borg ska beskrivas.
—————————————————-
Läs även: Regeringens baneman
—————————————————-
Å den ena sidan är han den begåvade unga ekonomen och ministern med en omvittnat hög arbetskapacitet som gjort honom älskad av tjänstemännen på finansen.
Å den andra sidan var han den unga, ideologiskt övertygade, renlärliga liberalen vars politiska programförklaring framför tv-kameran är en klassiker på YouTube, men som sen gav sig ut på en intellektuellt prövande och sökande resa som har fört honom in mot den allmänborgerliga kristna mitten i svensk politik.
Å den tredje sidan är han den dogmatiska ideologen bakom regeringens arbetslinje som är beredd att köra den i botten, även om priset för renlärligheten är en valförlust 2010. En politiker utan ett uns av fingertoppskänsla.
Å den fjärde sidan, är han den smarta mediestrategen som vet exakt hur varumärket ”Anders Borg” ska byggas och vårdas. En politiker som medvetet gjort hästsvansen till signum i maktens korridorer i Bryssel och Washington, som låter sig fotograferas med hantlarna på plats i bokhyllan bakom ryggen på jobbet, som talar ut om sin kristna tro i husorganet Dagens Industri, om hur döttrarna gjort honom till feminist i Expressen, om jaktintresset i tidningen Vi och om hur svårt det är att kombinera det mjuka livet som småbarnspappa på hemmaplan i Sörmland med det hårda livet som finansminister i Stockholm, över sju sidor i tidningen Affärsvärlden. En politiker med väl utvecklad fingertoppskänsla.

Realtid.se – Anders Borg – motsägelsefull person

 

Svenskt Näringsliv har en rad reformer på sin önskelista. Högt upp hamnar en uppmjukning av den rigida arbetsrätten, en sänkning av arbets­givaravgifterna samt avskaffande av den skadliga värnskatten. Men Reinfeldt var tydlig på alla punkter. Arbetsrättsfrågorna löses bäst mellan ­arbetsmarknadens parter, menade han, och förändringar från regeringens håll skulle skapa mer bråk än nytta. En sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle inte ge tillräckligt med nya jobb jämfört med motsvarande satsning annorstädes. Och värnskatten, antydde han, kommer inte att försvinna under den här mandatperioden.
Inga spontana applåder, som sagt. Och allt detta framförde statsministern med stor självsäkerhet. För sett ur Fredrik Reinfeldts maktpolitiska perspektiv är nämligen regeringen och företagarna i stort sett ense.
”På en punkt är jag och Svenskt Näringsliv inte överens”, sade Reinfeldt som om det verkligen bara gällde en punkt. Han gjorde en konstpaus. Han påpekade att han noterat Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansens reflektioner över det gångna året. Där skriver hon att för hennes organisation ”spelar det ingen roll vad ­regeringschefen heter”. ”Där”, poängterade statsministern, ”är vi inte överens”.
Under alliansregeringen har statsskulden och skattetrycket sjunkit, sysselsättningen ökat och socialförsäkringskostnaderna krympt på ett sätt som aldrig skulle ske under vänsterstyre. Tvärtom. Enligt regeringskansliets beräkningar skulle en socialdemokratiskt ledd regering leda till massiva skattehöjningar som skulle drabba företagens och Sveriges växtkraft. Dessutom aviserar nu Fredrik Reinfeldt att man med all sannolikhet kommer att sänka kapitalinsatskravet för aktiebolag – det kommer att bli hälften så svårt att bilda aktiebolag. Så företagarvänliga kommer socialdemokraterna aldrig att kunna bli.
Företagarsverige har ingen annan att ty sig till, tycks Reinfeldt mena. Kanske har han rätt. Men frågan är om det är så klokt att utgå från det.
Fredrik Reinfeldt öppnar front på front mot dem som tidigare identifierat sig som borgerliga kärnväljare. Försvaret får inte tillräckligt med ­resurser. Rättsväsendet står lika avlövat. Gamla moderater trodde nog något annat vid valurnorna. Till detta läggs snart en missnöjd företagar­opinion.
Visst kan Fredrik Reinfeldt tänka rätt om att dessa väljargrupper inte kommer att bli direkta fiender i nästa val, därför att det inte finns något alternativ. Men nog behöver man vänner också?

SvD » Ledarsidan » Behövs inga vänner alls, Reinfeldt?

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *