Felslut från Bo Hugemark – Ryssland inget hot

Ryssland är lika auktoritärt eller totalitärt idag som under Jelstin eran. Inget i den politiska ledningen har här förändrats. Om möjligt är ryssland mer stabilt idag än det var under Jeltsin. Något som däremot förändrats är Rysslands ekonomiska läge där man likt Saudi Arbabien kommit att bli en stormakt på energiområdet. Vilket den ryska politiska ledningen helt logiskt sett som ett nationellt säkerhetskort och säkrat kontrollen över energisektorn. Till stort förtret för diverse internationell energibolag. En del bedömare hade också erkänt den militära och politiska inringning av Ryssland som hänt under Bush administrationen. Det ryska svaret på detta amerikansk inträdet i central-asien vad SCO och den lösa allians som skapades mellan Kina och Ryssland samt ett antal andra stater. Är den Ryska ledningen paranoid om den svarar på en amerikansk uppbyggnad av militärtbaser runt dess gränser eller ett missilsystem eller kallt rationell?

Att Sverige här militärt valt sida i och med vårt engagemang i Afghanistan under NATO flag talas det som vanligt tyst om i Sverige. Vill svenska folket verkligen delta i ett verktyg för amerikansk utrikespolitik som diverse hökar vill göra om till ett slags militariserat mini-FN på global nivå?

Kommer Ryssland att vara upprustat om 10år. Självklart. Innebär det att man skulle ge sig ut på erövringståg eller militär utpressning med hot om invasioner. Knappast. Och som medlem i EU har Sverige idag en bättre säkerhetsgaranti än vad vi hade under kalla kriget.  Och den dåtida säkerheten byggd även den på att Sverige skulle få utländsk assistans.

Det land som senast invaderade ett annat var faktiskt USA. Det är dock sällan man hör någon uttrycka sin oro över en paranoid eller galen ledning i Washington som skulle hota världsfreden. 

Sen finns det ett logiskt felslut. Tanken att Sverige ensamt måste upprusta eller stå som säkerhetspolitisk garant i norden. 1920 eller 30-talets situation existerar  inte. Jag har mycket svårt att förstå varför NATO medlemmar som Estland, Lettland eller Litauen skulle se till Sverige som garant för sin säkerhet. 

Annan sak är om det handlar om Sveriges möjligheter till militärt inflyttande. Med andra ord, Sverige värde som framtida Nato medlem ökar om vi har stora stående styrkor redo att sättas in runt om i världen. En ’fleet in being’ med JAS d’r Sverige är ryggrad i en skandinavisk kår tillgänglig för NATO är förstås av intresse för vissa. Ska detta motiveras behövs det förstås att någon målar fan på vägen.

Hur skall man då kunna fatta beslutet? Man kan ju inte se in i framtiden. Istället får man över tiden ha en fortlöpande analys i två steg.
För det första: Vilka egenskaper har det framtida Ryssland som kan göra det till en presumtiv angripare? Svar: Auktoritärt eller totalitärt, revanschistiskt, upprustat, med ­paranoida tendenser och benäget att ge omvärlden skulden för egna problem.
För det andra: Finns det tendenser i dagens Ryssland som gör det möjligt att denna ”hotbild” kan ­materialiseras om tio år?
Så vitt jag kan se kan man redan nu svara ja på frågan om Ryssland kan tänkas vara upprustat och totalitärt om tio år. Ett antal rysslandsexperter lär göra samma bedömning.
Därmed är teorin om nådatid för upprustning rimligen falsifierad. Försvarspolitikerna tycks inte ens ha insett problemet. De nämner visserligen de allvarliga tendenserna i Ryssland med undviker varje koppling till försvarspolitiken. Försvarsministern talar bekymrat om att det är ”anmärkningsvärt” att ÖB gör en annan bedömning än försvarsberedningen.
En annan premiss återfinns i försvarsberedningens rapport:
”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”
Samma sak sägs i regeringens ­utrikesdeklaration 2008. En svensk nedrustning är möjligen förenlig med den sista meningen, även om möjlighet och vilja att hjälpa oss förutsätter att vi kan bidra något till vårt eget försvar.
Men den första meningen är ­något problematisk. Säkerhet i Östersjöområdet och Norden är inte i första hand ett svenskt nationellt problem.
Rysslands grannar har inte en fullt så optimistisk bedömning om ­nådatider som vi. Om de skulle ­hotas kan vi inte stå passiva – och kommer inte att göra det enligt vår stolta deklaration. Men vad skall vi då agera med?

SvD » Brännpunkt » Det finns ingen nådatid

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *