Inte bara USA och George Bush

Att enbart skylla Irak invasionen och dess katastrofala misslyckande på GWB är att ignorera den större bilden. Om möjligt kan Dick Cheney och Donald Rumsfeld göras ansvariga för korruptionen och de katastrofalt dåliga beslut som fatttades. Men annars handlade det om ett beslut med många inblandade. Och en invasion som gjordes under en doktrin om pre-emption i ett större krig mot terrorism vilket även Sverige deltar aktivt i. Där ett FN-system avsett att förhindra länders invasioner av andra länder gav sitt godkännande till det amerikanska agerandet. Afghanistan anfölls trots att Talibanerna inte haft något att göra med 11 spetember. Europeiska regeringar stödde aktivt eller i hemlighet den Amerikanska invasionen av Irak. Som t ex de tyska underättelse agenter från BND som agerande som amerikanska ombud i Bagdad före invasionen. Eller de lögner som spreds inom det europeiska underätteseväsendet om Irakiska försök att återuppygga en kärnvapen kapacitet. Tony Blair som GWBs enabler har här en ledande europeisk roll.

Irak invasionen handlade även om en övertygelse som många svenska neoliberaler delar. Historien är död. Efter Sovjetunionens död och kalla krigets slut antas den liberala västerländska marknadsorienterade samhällssynen ha vunnit. Här fanns den slutgiltiga formen för samhällsorganisation som alla länder ville uppnå. Där en del neo-liberaler med en närmaste trotsistisk syn talade för en global liberal revolution där utvalda diktaturer skulle störtas eller till och med invaderas för att sprida liberalismens välsingnelser. Till detta kom en syn som finns mycket stark i USA. Alla vill bli amerikaner. Likt de britter som hävdade att ’God is an Englishman’ anser många amerikaner att det amerikanska samhället är det bästa som utvecklats.

Med Dick Cheney som vice president kom också den yttersta högern i USA tillmakten. De var de som under inflyttande både från oljelobbyn, Israel lobbyn och neo-liberala ideologer såg framför sig ett nytt amerikanskt århundrade. Att personer som Doug Feith och Richard Perle fick ett ledande inlfyttande när Bush administrationens utrikespolitik skulle dras upp innebar att alla de olika intressesfärena kom att samlas på en plats. Det är knappast en tillfällighet att PNACs rapport samanfaller så exakt med den tidigare ’A New Strategy for Securing the Realm’ författade av just Doug Feith och Richard Perle för Benjamin Netanyahu som då var premiärminister i Israel. Jag tror de flesta som följt med i nyheterna under Bush administrationens år vid makten kan känna igen vad som faktiskt hänt. Notera förövrigt att här återkommer två nyckel ord. Västliga värderingar och ekonomisk libralism. PNACs grundare Robert Kagan är också den vars bror Fredrick Kagan drog upp strategin för den s, surge eller truppförstärkning som skulle rädda kvar den amerikanska militära närvaron i Irak.

Poängen är att ett stort antal historiska tillfälligheter gjorde att en Irak invasion blev möjlig. Som det oftast är var det flera olika faktorer som gjorde att en oerfaren amerikansk president trodde att en Irak invasion var nödvändig. Detta såldes sedan med offentliga lögner om att irak under Saddam Hussein var ett hot mot världsfreden.

Ett utdrag från wikipedia från den rapport som Feith och Perle författade:

The content of the report is organized into an introduction followed by six sections. The report interleaves within its main commentary text a series of ”key passages of a possible speech.”

”While there are those who will counsel continuity, Israel has the opportunity to make a clean break; it can forge a peace process and strategy based on an entirely new intellectual foundation, one that restores strategic initiative and provides the nation the room to engage every possible energy on rebuilding Zionism, the starting point of which must be economic reform.”[1]

Among the recommendations made in the introduction are:

A Clean Break: A New Strategy for Securing the Realm – Wikipedia, the free encyclopedia

The Project for the New American Century (PNAC) is an American neoconservative think tank based in Washington, D.C., co-founded as ”a non-profit educational organization” by William Kristol and Robert Kagan in early 1997. The PNAC’s stated goal is ”to promote American global leadership.”[1] Fundamental to the PNAC are the views that ”American leadership is both good for America and good for the world” and support for ”a Reaganite policy of military strength and moral clarity.”[2] It has exerted strong influence on high-level U.S. government officials in the administration of U.S President George W. Bush and strongly affected the George Bush administration’s development of military and foreign policies, especially involving national security and the Iraq War.

Project for the New American Century – Wikipedia, the free encyclopedia

Det Irak invasionen gjorde klart var inte bara att det inte går att lita på USA. Den visade även att det globala system med USA som ankare som byggdes upp efter andra världskriget nu var över. Att vi idag är tillbaka till en värld som existerade före 1914 med konkurrerande stormaktsblock som direkt eller indirekt kämpar över kontroll råvaror. Att som många i dagens Sverige vill ansluta landet till något som närmast är ett verktyg för den amerikanska utrikespolitken kan jag inte förstå. Här är Europa det enda alternativet för mig.

Att nu en av den främsta ansvariga för invasionen kommer till Stockholm är det knappast för att diskutera internationell rätt. Om något verkar det vara ytterligare en av dessa internationella möten som likt Annapolis ligger helt utanför den verklighet som finns i Irak. Precis som den gröna zon Iraks styrs från. Det enda som möjligt intresse är om USA skulle göra kontakterna med Iran officiella vilket jag tvivlar i högsta grad på. FNs roll är här också att främst fungera som fixare för den amerikanska utrikespolitiken sedan man blivit av med den av Republikanerna så avskydda Kofi Annan.

I grunden finns det heller inget att diskutera. Irak skulle närmast idag kunna jämföras med Libanon på gränsen till en Somalisk eller Afghanistansk situation. Att diskutera demokrati utveckling i ett land utan en fungerande civil infrastruktur är kanske inte så produktivt. Med 3-4 miljoner flyktingar och ett Bagdad som är i stort uppdelat efter religiös tillhörighet borde akut hjälp till de flyktingar vars resurser håller på att ta slut vara mer relevant. Vad händer när pengarna börjar ta slut för den Irakiska medelklass som tagit sin tillflykt till Jordanien t ex. Om de och palestinierna gick samman skulle de lätt kunna störta regeringen där. Likadant Syrien.

Vad som hade behövts vore en heltäckande konferens för hela mellanöstern där alla involverade från Hizballah och Iran till Saudi Arabien och Israel, Turkiet, de olika irakiska aktörerna samt Europa och USA deltog. Och man från början gick in för att lösa alla frågor om nödvändigt tvingande. Men det kommer inte att hända misstänker jag.

DN DN2 DN3

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Internationellt och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *