EU för den politik dess väljare röstat fram

Det är lite sorgligt när någon säger EU är nyliberalt. EU är vi. Med andra ord. EU är vad de europeiska väljarna och dess regeringar gör av det. Det är självklart att neo-liberaler driver sin politik inom EU. Uppenbarligen vill Juni-listan, Sverigedemokraterna och vänsterpartiet låta dem göra detta. Det är ju  alltid lättare att sitta i Sverige och låta andra fatta beslut åt en. Jag föredragit att folk och partier engagerade sig för att aktivt påverka utvecklingen inom EU så länge vi är med i EU.

Att Lissabon fördraget ger mer inflyttande åt de nationella parlamenten, EU-parlament och inte minst bättre sociala och fackliga vilkor verkar EU’s kritiker strunta i. Det är nej, nej och åter nej som gäller.Det EU vill ha är frihandel inom EU. Svenska varor och tjänster ska kunna säljas i spanien på lika vilkor för svenska företag som spanska. Precis som i Sverige. Med Lissabon fördraget tillkommer en socialdimension och en rörelse mot ett social skyddsnät för alla europer. Något som Juni-listan tydligen inte vill ha.

Juni-listans anhängare verkar ganska okunniga om vad både nyliberalism och EU är.

Mer att läsa

https://www.gd.se/Article.jsp?article=108484

Även om vi gör antagandet att Mona Sahlin och socialdemokratins ledning vill bygga ett Sverige på arbetarrörelsens värderingar så är detta nämligen en omöjlighet om man godkänner (ratificerar) Lissabonavtalet eller EU:s grundlag.

Omöjligt, eftersom Lissabonavtalet är en ­politisk grundlag som i motsats till den svenska grundlagen (vilken endast innehåller regler för statsskicket) anger den politiska ideologi och den ekonomiska teori som skall vara styrande. Lissabonavtalet anger att det skall föras en ­nyliberal politik grundad på marknadsekonomi med så litet statligt inflytande som möjligt.

Majoriteten av medborgarna i Sverige vill ha en stark offentlig sektor med ett ordentligt trygghetsnät för medborgarna – helt enligt arbetarrörelsens värderingar. EU kräver att all offentlig verksamhet skall konkurrensutsättas vilket innebär att allt av dagens offentliga verksamhet som går att privatisera också skall göra det.

En grundlag kan inte ändras när som helst. Sålunda kan socialdemokratin inte, om de kommer till makten 2010 och en majoritet av medborgarna kräver en återgång till välfärdssamhället, genomföra detta, eftersom Lissabonavtalet lägger hinder i vägen. Lissabonavtalet gäller så länge det inte sägs upp av samtliga stater.

Den som i framtiden röstar på en socialdemokratisk regering röstar i praktiken för en nyliberal politik. När därför Mona Sahlin och Vanja Lundby-Wedin delar alliansens åsikt att godkänna Lissabonavtalet har de därmed också ­avsvurit sig arbetarrörelsens värderingar. Det bör observeras att socialdemokraterna ensidigt kan stoppa godkännandet av Lissabonavtalet.

Det är också därför som Sören Wibe lämnat SAP. Eftersom han inte fått gehör för detta ­söker han nu på annat håll – junilistan – försvara de landvinningar arbetarrörelsen hittills gjort.

SvD » Synpunkt » S ansluter sig till nyliberal politik

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

4 svar på EU för den politik dess väljare röstat fram

  1. Daniel J skriver:

    Jag vill göra ett förtydligande. I oktober ifjol hade naturligtvis inte EG-domstolen fällt sin dom i Vaxholmsmålet; Eva-Britt Svenssons fråga var hypotetisk. Men faktum kvarstår: Margot Wallström, EU-kommissionens företrädare, ansåg då inte att Lissabonfördraget skulle påverka EG-domstolens praxis. Och vad den innebär vet vi ju nu…

  2. Daniel J skriver:

    Jag vill göra ett förtydligande. I oktober ifjol hade naturligtvis inte EG-domstolen fällt sin dom i Vaxholmsmålet; Eva-Britt Svenssons fråga var hypotetisk. Men faktum kvarstår: Margot Wallström, EU-kommissionens företrädare, ansåg då inte att Lissabonfördraget skulle påverka EG-domstolens praxis. Och vad den innebär vet vi ju nu…

  3. Daniel J skriver:

    Det är sorgligt att säga att EU är nyliberalt – av den enkla anledningen att det är betydligt närmare sanningen än någon naiv tro på att EU – det är vi.

    Faktum är att varken vänsterpartiet eller junilitan som lider brist på EU-kunskap. Det är istället många socialdemokrater som inte alls har förstått. EU är en borgerlig och odemokratisk konstruktion – där kommissionen och domstolen besitter mest makt på grundval av, oavsett om Lissabonfördraget antas eller ej, en liberalkonservativ författning. Jag slås av häpnad över att efter alla dessa domslut så många inom partiet så helhjärtat, så okritiskt, kan stödja en modell vi aldrig hade accepterat här hemma. För här säger vi nej till den författningsdomstol borgarna och miljöpartiet föreslår – vi kallar den till och med odemokratisk.

    Du talar om att EU:s väljare sätter agendan. Kommissionen är inte folkvald, EG-domstolen är inte folkvald, och det nya fördraget som nu helt plötsligt innebär så stora förändringar (tidigare hette det mest att det förenklade krångliga regelverk) har inte varit föremål för folkomröstning. Till parlamentet är valdeltagandet pinsamt lågt – kanske just för att det saknar makt. Ett exempel på det är just nuvarande konflikt om arbetsmarknadsregler: parlamentet stoppade ursprungslandsprincipen men EG-domstolen återinförde den. Jurister krossade i början av 1900-talet den amerikanska arbetarrörelsen. Låt inte det hända i EU hundra år senare.

    Du hänvisar till att det europeiska facket, inklusive LO, inget hellre vill än att Lissabonfördraget antas. Men samtidigt säger LO-juristen Claes-Mikael Jonsson, efter att ha konstaterat att ”vi har varit naiva om EU”, att det inte räcker. Både han och Europafacket kräver att ett socialt tilläggsprotokoll antas. De underkänner således sin uttalade missuppfattning om att Lissabonfördraget i dess nuvarande form likställer strejkrätt med de grundläggande friheterna.

    För att detta är en missuppfattning vittnar både Margot Wallström och professorn i arbetsrätt vid Stockholms universitet, Ronnie Eklund, om. Den förre svarade i oktober ifjol på en fråga av EU-parlamentariken Eva-Britt Svensson om Lissabonfördragets eventuellt hade ändrat EG-domstolens utslag i Vaxholm att: ”När det gäller förhållandet mellan grundläggande rättigheter och de fyra grundläggande friheterna (fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital) har EG-domstolen utvecklat tydliga principer. Kommissionen anser att denna rättspraxis inte på något sätt kommer att påverkas genom att stadgan görs juridiskt bindande.”

    Den andre, professor Ronnie Eklund, säger i en intervju till det skånska partidistriktets tidning att ”alla grundrättigheter ska pressas genom det nålsöga som följer av de fyra friheterna som är högsta tänkbara norm i [Lissabon-]fördraget”. Och i ondagens Aftonbladet fyllde Byggnads advokat, Ulf Öberg, i att ”Lissabonfördraget är ett steg i fel riktning vad gäller EU:s sociala dimension”.

    När nu kommissionen och oberoende jurister, varav en professor, säger något helt annat än facket, som återupprepade gånger har åkt på storstryk och dessutom erkänner att de har varit ”naiva” – är det då inte rimligt att lita på juridisk kompetens än politiskt hopp?

    Och kan någon förklara för mig hur det är tänkt att man skall kunna pressa EU:s ledare att godkänna ett tilläggsprotokoll om alla länder helt okritiskt redan har sagt ja till fördraget?

    Socialdemokraterna måste vägra att anta Lissabonfördraget till dess att strejkrätten verkligen jämställs med de grundläggande friheterna eller till att Sverige fått ett undantag. Allt annat vore idag naivt – om några år kan det visa sig vara oförlåtligt.

  4. Daniel J skriver:

    Det är sorgligt att säga att EU är nyliberalt – av den enkla anledningen att det är betydligt närmare sanningen än någon naiv tro på att EU – det är vi.

    Faktum är att varken vänsterpartiet eller junilitan som lider brist på EU-kunskap. Det är istället många socialdemokrater som inte alls har förstått. EU är en borgerlig och odemokratisk konstruktion – där kommissionen och domstolen besitter mest makt på grundval av, oavsett om Lissabonfördraget antas eller ej, en liberalkonservativ författning. Jag slås av häpnad över att efter alla dessa domslut så många inom partiet så helhjärtat, så okritiskt, kan stödja en modell vi aldrig hade accepterat här hemma. För här säger vi nej till den författningsdomstol borgarna och miljöpartiet föreslår – vi kallar den till och med odemokratisk.

    Du talar om att EU:s väljare sätter agendan. Kommissionen är inte folkvald, EG-domstolen är inte folkvald, och det nya fördraget som nu helt plötsligt innebär så stora förändringar (tidigare hette det mest att det förenklade krångliga regelverk) har inte varit föremål för folkomröstning. Till parlamentet är valdeltagandet pinsamt lågt – kanske just för att det saknar makt. Ett exempel på det är just nuvarande konflikt om arbetsmarknadsregler: parlamentet stoppade ursprungslandsprincipen men EG-domstolen återinförde den. Jurister krossade i början av 1900-talet den amerikanska arbetarrörelsen. Låt inte det hända i EU hundra år senare.

    Du hänvisar till att det europeiska facket, inklusive LO, inget hellre vill än att Lissabonfördraget antas. Men samtidigt säger LO-juristen Claes-Mikael Jonsson, efter att ha konstaterat att "vi har varit naiva om EU", att det inte räcker. Både han och Europafacket kräver att ett socialt tilläggsprotokoll antas. De underkänner således sin uttalade missuppfattning om att Lissabonfördraget i dess nuvarande form likställer strejkrätt med de grundläggande friheterna.

    För att detta är en missuppfattning vittnar både Margot Wallström och professorn i arbetsrätt vid Stockholms universitet, Ronnie Eklund, om. Den förre svarade i oktober ifjol på en fråga av EU-parlamentariken Eva-Britt Svensson om Lissabonfördragets eventuellt hade ändrat EG-domstolens utslag i Vaxholm att: "När det gäller förhållandet mellan grundläggande rättigheter och de fyra grundläggande friheterna (fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital) har EG-domstolen utvecklat tydliga principer. Kommissionen anser att denna rättspraxis inte på något sätt kommer att påverkas genom att stadgan görs juridiskt bindande."

    Den andre, professor Ronnie Eklund, säger i en intervju till det skånska partidistriktets tidning att "alla grundrättigheter ska pressas genom det nålsöga som följer av de fyra friheterna som är högsta tänkbara norm i [Lissabon-]fördraget". Och i ondagens Aftonbladet fyllde Byggnads advokat, Ulf Öberg, i att "Lissabonfördraget är ett steg i fel riktning vad gäller EU:s sociala dimension".

    När nu kommissionen och oberoende jurister, varav en professor, säger något helt annat än facket, som återupprepade gånger har åkt på storstryk och dessutom erkänner att de har varit "naiva" – är det då inte rimligt att lita på juridisk kompetens än politiskt hopp?

    Och kan någon förklara för mig hur det är tänkt att man skall kunna pressa EU:s ledare att godkänna ett tilläggsprotokoll om alla länder helt okritiskt redan har sagt ja till fördraget?

    Socialdemokraterna måste vägra att anta Lissabonfördraget till dess att strejkrätten verkligen jämställs med de grundläggande friheterna eller till att Sverige fått ett undantag. Allt annat vore idag naivt – om några år kan det visa sig vara oförlåtligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *