Alliansens misslyckanden socialdemokraterna fel

Sjölander om Per Gudmundsson krumbukter på SvD idag när han ska förklara hur alliansens kommande misslyckande på arbetsmarknaden egentligen är socialdemokraternas fel är värd att läsa.

Räkna med ett ökande antal sådana jämförelser från allianspolitiker ju närmare valet vi kommer för att förklara misslyckandet för alliansens arbetslinje. Och dess övriga politik.

Sen är det alltid ett visst perverst nöje i att se PG bli fastklämd elak som jag är.

SJÖLANDER: Fantastisk skylla-ifrån-sig teori från SvD/regeringen
Men det är såklart inte en sådan diskussion Gudmundssons kompisar på regerings- och riksdagskansli är ute efter. Nej, vad de vill göra är att bortförklara ett kommande misslyckande på arbetsmarknaden med att allt – som vanligt – egentligen är sossarnas fel.

Nyckeln till detta resonemang heter förväntningar. Enligt den teori som enligt Per Gudmundsson ”analyseras … i dessa termer inne i regerings- och riksdagskansli” berodde nämligen den rekordartade jobbtillväxten under 2006 (den förra s-regeringens sista år) inte på effekter av den då sittande regeringens politik, utan på att aktörerna på arbetsmarknaden förväntade sig en kommande borgerlig regering. Och på samma sätt höjer ledarskribenten ett varnande finger för vad som kommer att hända när företag och anställda istället kan komma att förvänta sig en vänsterregering i landet.

Och frågan är om jag någonsin sett en mer elegant teori – om syftet är att omöjliggöra all typ av ansvarsutkrävande alltså. Det är bara att välja och vraka vems fel eller förtjänst en viss företeelse är. Jobben under 2006 – det är borgarnas förtjänst tack vare det starka opinionsläget. Och under 2007, då det var tydlig s-majoritet i opinionen då? Nä, men då var det nog trots allt den framgångsrika regeringspolitiken som fick effekt. Fram tills det vände, det vill säga. Då började folk tydligen lusläsa opinionsundersökningar igen.
Men tittar vi på diagrammet så ser vi ju att utvecklingen 2006 inte var något trendbrott, utan bara en förstärkning av något som redan var på gång.

Förefaller det då inte troligare att det var erfarenheter från de senaste åren som låg till grund för företagens beslut att expandera än några abstrakta förväntningar på en eventuell politisk framtid? Och när vi nu idag kan se att svenskarna har en mer pessimistisk syn på ekonomin än vad ekonomerna kan förklara – ligger det inte närmare till hands att koppla samman det med den dokumenterat impopulära regering som faktiskt sitter än att skylla på någon sorts långsiktiga förväntningar om vad som kan tänkas hända om dryga två år? Jo, så är det naturligtvis.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *