Har Göran Hägglund bytt parti?

Har Göran Hägglund bytt parti? Eller är det någon annan med namnet Hägglund som skrivit under? Man kan undra, för det han skriver på DN-debatt går helt emot den arbetsmarknads och utbildningspolitik som alliansen drivit de senaste två åren.

Bara tanken att bristande möjligheter till utbildning ger inlåsningseffekter på arbetsmarknaden är ganska hädisk.

Är sedan inte utbildning emot arbetslinjen? Jag tyckte jag hörde det i diskussionerna när alliansen drog in stödet till Komvux med hälften. Alla de som utbildade sig där skulle ut och arbeta istället har jag för mig Jan Björklund sade. Alliansen gjorde det svårare för äldre att studera på universitet med studiemedel och slaktade det som någon allianspolitiker kallade AMS-trams. D.v.s de statliga arbetsmarknadsutbildningar som var mest effektiva i att ge folk arbete långsiktigt.

Det finns idag 40000+ enbart i jobb och utvecklingsgarantin som har omedelbara behov att ny yrkesutbildnig. Alla de som nu sparkas ut på arbetsmarknaden från sjukförsäkringen kommer behöva vidareutbildning. Stora grupper av med visstidsanställningar har enorma behov av utbildning med inga möjligheter att spara till det. Hägglund och Nordh ser problemet men lyckas ändå inte se det.

De vanligaste orsakerna till att man inte har bytt
arbetsplats eller uppgifter är att man inte har tillräcklig utbildning
eller att det inte finns jobb att söka på den ort där man bor. I TCO:s
undersökningar svarar hälften att utbildningen är orsaken till att de
inte har bytt jobb.


”Inlåsningseffekten” förstärks av det ökande
antalet visstidsanställningar. Det är inte längre lika självklart att
få en ny tillsvidareanställning om man byter jobb. Särskilt för äldre
är det i stället så att det kan vara svårt att över huvudtaget få ett
nytt jobb, vilket ökar rädslan för att släppa en anställning.


Personer med svag
ställning på arbetsmarknaden, har generellt sett en större sannolikhet
att befinna sig i ett tillfälligt jobb. Att arbeta i tidsbegränsade
anställningar innebär att den enskilde ofta måste ta ett eget ansvar
för sin kompetensutveckling eftersom det i första hand är den
”ordinarie” personalstyrkan som har tillgång till personalutbildning.
Utvecklas du inte på jobbet ökar risken för att du får gå om en
neddragning sker på arbetsplatsen.

Var finns dessa i vad KD har att säga. Är utbildnig enbart till för tjänstemän inom TCO och de som ar aktiva på arbetsmarknaden med antsällning?

”Sparande till utbildning bör ge en skattelättnad”
Arbetsmarknaden i dag ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Förutsättningarna för att bedriva företag eller verksamhet i offentlig regi har förändrats. Att vara anställd är i fråga om krav och förväntningar på kompetens och flexibilitet annorlunda än tidigare. Omställningstakten på arbetsmarknaden är hög; så mycket som vart femte jobb skapas eller försvinner varje år.

Globaliseringen kräver prispress och effektiviseringar vilket minskar tidsmarginalerna. Ny teknik har minskat andelen tunga och monotona jobb, men också skapat förutsättningar för företag att flytta verksamhet mellan regioner, länder och världsdelar.

Att vilja men inte kunna byta jobb eller yrke – att uppleva sig inlåst – har en dokumenterat negativ effekt på hälsan. De som känner sig inlåsta i sitt yrke eller på sin arbetsplats, eller bådadera, upplever i större utsträckning än andra fysiska besvär, olust och trötthet.

De vanligaste orsakerna till att man inte har bytt arbetsplats eller uppgifter är att man inte har tillräcklig utbildning eller att det inte finns jobb att söka på den ort där man bor. I TCO:s undersökningar svarar hälften att utbildningen är orsaken till att de inte har bytt jobb.

”Inlåsningseffekten” förstärks av det ökande antalet visstidsanställningar. Det är inte längre lika självklart att få en ny tillsvidareanställning om man byter jobb. Särskilt för äldre är det i stället så att det kan vara svårt att över huvudtaget få ett nytt jobb, vilket ökar rädslan för att släppa en anställning.

Personer med svag ställning på arbetsmarknaden, har generellt sett en större sannolikhet att befinna sig i ett tillfälligt jobb. Att arbeta i tidsbegränsade anställningar innebär att den enskilde ofta måste ta ett eget ansvar för sin kompetensutveckling eftersom det i första hand är den ”ordinarie” personalstyrkan som har tillgång till personalutbildning. Utvecklas du inte på jobbet ökar risken för att du får gå om en neddragning sker på arbetsplatsen.

En undersökning från 2006 som TCO och Lärarförbundet gjorde tillsammans med Temo Synovate visar att hela 44 procent i ålder 30-44 år trodde sig behöva en framtida högskoleutbildning. Svaren var inte beroende av vilken utbildningsnivå personerna redan hade. Tidigare undersökningar bland TCO-medlemmarna har också visat att det finns ett önskemål hos upp till 88 procent av dem om att kunna fortbilda sig.

Utbildning ger trygghet, ökar möjligheten till rörlighet och är därmed den viktigaste förutsättningen för att vi ska kunna gå från synen på trygghet i anställningen till trygghet i arbetslivet. En möjlighet till utveckling genom utbildning ger också ofta högre lön och bättre chanser att förverkliga sina livsdrömmar. Inom vissa yrken finns också en brist på personal med rätt kompetens, vilket innebär att ett stort antal arbetstillfällen går förlorade.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *