Nidbilden av de arbetslösa

Jonas Morian skriver om de tre s-riksdagsledamöter som i aktuellt i politiken kritiserar den debattartikel Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo skrev på DN debatt. En artikel jag själv kritiserade stenhårt för att den just underbyggde den nidbild av arbetslöshet som moderaterna spridit i en något eldfängd debatt bland annat här och här.

Det känns lite bättre att även de tre riksdagsledamöterna kritiserar just de två punkter som gjorde mig förbannad på debattartikel.

Det är framför allt två punkter i artikeln vi är skeptiska till:

Förslagen om behovet av att införa en bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringen och att vi skulle behöva ytterligare skärpa kontrollen av de arbetslösa. De här förslagen riskerar att misstolkas som att vi köper den borgerliga regeringens nidbild av lata arbetslösa som inte vill göra rätt för sig. Något som varken gagnar de arbetslösa, vårt parti eller Sveriges framtid som tillväxt- och välfärdsland. Det vi snarare tycker borde ifrågasättas är om den kontroll, press och skuld som den borgerliga regeringen sätter på de sjuka och arbetslösa är rimlig.

Som förslagen i artikeln är formulerade kan de dessutom olyckligt tolkas som en polemik till den strax före artikelns publicerande avslutade LO-kongressen.

Socialdemokraterna borde aldrig ens antyda att den enskilda ensam har huvudansvaret för sin sjukdom eller arbetslöshet. Både samhälle och den enskilda har ett ansvar. Den moderata retoriken borde bekämpas med eldkastare om inte bokstavligt så bildligt.

Sen är det en annan sak att det verkar saknas insikt om hur allvarlig situationen är. Det handlar inte bara om de 500000 som lämnat a-kassan. Lägg till de 20-30000 som kommer att stå utan arbete och sjukförsäkring 2010. Och de 40000+ i jobb och utvecklingsgarantin vars dagar börjar gå ut hösten 2009. Och alla de som redan finns hos socialkontoren som arbetslösa. Och alla de övriga som troligen kommer att vara arbetslösa 2010 i en lågkonjunktur.

Till det kommer att hela systemet för arbetsmarknadsutbildningar är nedlagt tillsammans med AMS. Det som finns kvar privatisera just nu av alliansen där allt utom den rena myndighetsfunktionen hos arbetsförmedlingen läggs ut på entreprenad.

Den arbetsförmedling som just fått en tandläkare som GD vars största merit för jobbet var att hon skrivit boken ’management by love’ och littorin tyckte hon var häftig är i stort en översynsmyndighet.

Det jag försökt tjata om på denna blogg mer än något det senaste året är att det kommer att behövas massiva reformer inom hela försäkringssystemet och arbetsmarknadspolitiken för att rätta till vad alliansen lyckats med på två år. Det kommer inte att fungera med återställare till före 2006 och en kompetensmyndighet. Vilken rädda sossar garanterar inte ska vara något AMS av döma av den skuggbudget man lade.

Varför istället inte vara stolta över en aktiv arbetsmarknadspolitik som tror på alla människors vilja att förändras och utvecklas. Som sätter alla människors rätt före system och marknad. En positiv tro på människan tror jag man kommer längre med istället för alliansens marknadspiska och kadaverdisciplin.

Uppdatering:
Även Jan Andersson skriver på sin blogg

Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo som leder det socialdemokratiska rådsslagsarbetet argumenterar för samma sak. De får nu mothugg från tre socialdemokrater Siw Wittgren- Ahl, Kurt Kvarnström och Ronny Odlander. Dessa tre menar att genom att införa en bortre parentes faller vi in i den borgerliga myten om att arbetslösa är lata.

Jag delar inte dessa tre socialdemokraters uppfattning. Jag tycker Österberg och Astudillo har rätt. Att införa en bortre parentes har ingenting att göra med synen på de enskilda arbetslösa. Det klargör bara att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring, som syftar till att ge ett gott skydd under en tillfällig arbetslöshet. Arbetslöshet ska inte vara ett bestående tillstånd utan något tillfälligt. Om en bortre parentes införs måste den kompletteras med aktiva åtgärder från samhällets sida, som syftar till att den arbetslöse får ett jobb, liksom att det måste ställas krav på den enskilde att acceptera samhällets erbjudanden. Vi måste också noga diskutera när den bortre parentesen ska träda in.

Min fråga blir då vad händer efter att den bortre parentesen faller in.  Tanken på a-kassan som enbart en omställningsförsäkring fungerade när massarbetslöshet var 2% och det räckte med att knacka på dörren hos en arbetsgivare för att få anställning. Så ser inte verkligheten för många svenskar ut längre.

Kommer socialdemokraterna garantera alla svenskar arbete efter 15 månader i a-kassan som arbetslös. Varför behövs då en bortre parentes med syfte att klargöra att a-kassan är en omställningsförsäkring? Syftet med den bortre parantesen är väl just att ge den piska på de arbetslösa som många anser behövs. Vilket leder just till alliansensyn på de arbetslösa. Astudllio och Österberg motiverade också den bortre parentesen med att acceptancen för en generös a-kassa hos den stora ick-arbetslösa majoriteten behövde stärkas.

Alliansens svar på vad som händer efter a-kassans slut var jobb och utvecklings garantin. Var blir socialdemokraternas? Jag vet inte.

Och då har ingen ens svarat på vad som ska hända med alla de som redan står utanför.

Ett Mona Sahlin citat från 2008 års LO-kongress passar in tror jag.

’Det finns ingen bortre parantes för en aktiv arbetsmarknadspolitik’

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Politik, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *