Libanon 2006 – Georgien 2008

När det gäller Rysslands agerande och alla kommentarerna i Sverige undrar jag om någon kommer ihåg Israels bombardemang av Libanon 2006. Och den resolutionen som USA stoppade i säkerhetsrådet som fördömde Israels agerade. USA gav i stort klartecken till Israels pulvriserade av den Libanesiska infrastrukturen. Eller vad den arroganta stormakten USA gjorde och gör i Irak, Afghanistan, Somalia med flera platser. Det är inte många månaders sedan USA på egen hand bombade och skickade raketer mot både Somalia och Pakistan med 100-tals civila dödsoffer. Utan protester från Sverige eller tal om arroganta stormakter. Ryssland följer den nya internationella verklighet som inledes med USA’s och NATO’s ensidiga bombardemang av Kosovo och senare invasion av irak. Det är den starkes rätt som gäller nu internationellt, så ser dagens realpolitiska verklighet ut i världen.

Sen förvånar det mig att vad som benämns som experter pratar som traditionella ’Russia-bashers’ utan som det verkar någon analys av situationen. Det är ungefär lika illa som Carl Bildt verklighetsfrämmande retorik. Det går inte att predika mänskliga rättigheter eller internationell rätt selektivt.

Det är ganska intressant att jämföra den svenska reaktionen med den amerikanska eller brittiska eller franska. Som Dimitri K. Simes säger nedan kommer många av de argaste kommentarerna från personer som medverkade till situationens utveckling. Till dessa som medverkade till utvecklingen hade jag räknat Carl Bildt och den Kosovo politik han deltog i att utforma.

The National Interest

It
is remarkable, but probably inevitable, that so many in Washington have
reacted with surprise and outrage to Russia’s response to President
Mikheil Saakashvili’s attempt to reestablish Georgian control over
South Ossetia by force. Some of the angriest statements come from those
inside and outside the Bush administration who contributed, I assume
unwittingly, to making this crisis happen. And like post-WMD
justifications for the invasion of Iraq, the people demanding the
toughest action against Russia are focused on Russia’s lack of
democracy and heavy-handed conduct, particularly in its own
neighborhood, and away from how the confrontation actually unfolded.

Likewise, just as in the case of Saddam Hussein, these same people
accuse anyone who points out that things are not exactly black and
white, and that the U.S. government may have its own share of
responsibility for the crisis, of siding with aggressive tyrants—in
this case, in the Kremlin.

Yet many both outside and even inside
the Bush administration predicted that the U.S. decision to champion
Kosovo independence without Serbian consent would lead Moscow to become
more assertive in establishing its presence in Abkhazia and South
Ossetia. The Kremlin made abundantly clear that it would view Kosovo’s
independence without Serbian consent and a UN Security Council mandate
as a precedent for the two Georgian de facto independent enclaves.

Furthermore, while President Saakashvili was making obvious his
ambition to reconquer Abkhazia and South Ossetia, Moscow was both
publicly and privately warning that Georgia’s use of force to
reestablish control of the two regions would meet a tough Russian
reaction, including, if needed, air strikes against Georgia proper.

So
it would be interesting to know what President Saakashvili was thinking
when, on Thursday night, after days of relatively low-level shelling
around the South Ossetian capital of Tskhinvali (which both South
Ossetians and Georgians blamed on each other), and literally hours
after he announced on state-controlled TV the cessation of hostilities,
he ordered a full-scale assault on Tskhinvali. And mind you, the
assault could only succeed if the Georgian units went right through the
battalion of Russian troops serving as international peacekeepers
according to agreements signed by Tbilisi itself in the 1990s. Under
the circumstances, the Russian forces had three choices: to surrender,
to run away, or to fight. And fight they did—particularly because many
of the Russian soldiers were in fact South Ossetians with families and
friends in Tskhinvali under Georgian air, tank, and artillery attacks.
Saakashvili was reckless to count on proceeding with a blitzkrieg in
South Ossetia without a Russian counterattack.

Now the Bush
administration and outside commentators are appalled by Russia’s
disproportionate response. But proportionality is in the eye of the
beholder. In July 2006, after Hezbollah captured two Israeli soldiers
and killed three others—smaller losses than those inflicted on the
Russian troops in Tskhinvali—the Israelis launched a massive
bombardment of Lebanon, including Beirut, killing more than a thousand
Lebanese, many of them civilians. When some in the UN Security Council
sought to condemn Israel’s “disproportionate response,” the United
States acted as Israel’s staunchest defender and prevented any
resolution critical of Israel.

Svd, SvD2, DN1, DN2, AB, HD

SvD » Utrikes » ”Hög prioritet få bort Saakasjvili”
Georgien skrev igår under ett avtal om eld upphör. Ryssland var inte intresserat – först måste ­Georgien helt lämna Sydossetien. Men det är bara ett svepskäl, anser Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet.

–Ryssland har bara väntat på en anledning för att ta itu med Georgien. Det har varit i pipelinen sedan Georgien ställde sig utanför ett samarbete vid Sovjets upplösande. Sen finns energifrågan med också, men i grunden vill man visa att detta är Rysslands territorium och detta ska alla ha klart för sig.

Stefan Hedlund tycker Rysslands nya riktning är bekymmersam.

–Ryssland återgår mer och mer till att bete sig som en arrogant stormakt. Relationerna mellan EU och Ryssland är sämre än de varit sedan Sovjet havererade och likaledes relationen med USA. Nu blir det väl ännu sämre.

Budskapet till Bryssel och Washington ska efter det här kriget vara glasklart – Georgien har pratat klart om Natomedlemskap. Det är Rysslands egentliga mål enligt Hedlund. Även han tror att Kreml vill ha bort Saakasjvili, men tvivlar på att det kommer lyckas.

–Det här stärker honom inrikespolitiskt. Han är demokratiskt vald och att få bort honom med annat än våld, det går inte. Så långt tror jag inte ryssarna går, säger Stefan Hedlund.

Både Jan Leijonhielm och Stefan Hedlund ser en risk för att antiryska stämningar kommer sprida sig över västvärlden till följd av kriget.

–Det är en uppenbar risk. Det är en ganska enhällig press och ett antal regeringar som fördömer det här, så jag tror det återverkar kraftigt på relationerna mellan EU och Ryssland. Samtidigt är det svårt att kritisera för hårt, då många länder är beroende av rysk energi, säger Jan Leijonhielm.

–Man får skilja på ryssarna och staten. Det är pojkarna i Kreml som är bekymret, men när det gäller indignation mot dem har jag svårt att se någon gräns, säger Stefan Hedlund.

När kriget tar slut finns inget ­enkelt svar på. En diplomat som ville förbli anonym säger till New York Times att Ryssland har överstigit den logiska gränsen och nu verkar ha som mål att om inte invadera Georgien, åtmin­stone utplåna den georgiska ­armén.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Internationellt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Libanon 2006 – Georgien 2008

  1. Pingback: Därför skiter EU i Georgien | Svensson

  2. En Ryss är en Ryss skriver:

    Det spelar ingen roll vad folk i väst skriver om situationen. Det är lätt att kritiskt analysera situationen bekvämt i soffan. Men den som har levt vid sidan av en Ryss vet att ryssen kommer att slå ner dig förr elle senare. Ryssen förstår bara ett språk.

  3. En Ryss är en R skriver:

    Det spelar ingen roll vad folk i väst skriver om situationen. Det är lätt att kritiskt analysera situationen bekvämt i soffan. Men den som har levt vid sidan av en Ryss vet att ryssen kommer att slå ner dig förr elle senare. Ryssen förstår bara ett språk.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *