NATO papperstiger

Äntligen en svensk kommentator med en realistisk syn på NATO. Till skillnad från okritiska hyllningar av NATO eller den kvarvarande bilden av organisationen från det kalla kriget som många till höger har.

Är den svenska låtsas leken slut nu tro inom säkerhetspolitiken? Eller möjligen dvalan?

Det var ingen evig fred som kom efter kalla kriget. Och USAs intressen är inte det samma som Europas. Eller Sveriges.

SvD » Inrikes » Kris i Kaukasus blottar europeisk splittring

De senaste åren har Europa försökt gömma sin interna splittring i önsketänkande och mångordiga låtsasstrategier. Vi har låtsats att Putins post- sovjetiska Ryssland är en fredligt sinnad strategisk partner och att USA är en bundsförvant beredd att gå i döden för vår skull. Efter lektionen i Kaukasus kan båda dessa fundamentala förutsättningar sättas ifråga.

Den europeiska splittringen blottas nu lika tydligt som inför kriget i Irak och följer i huvudsak samma skiljelinjer mellan det gamla och nya Europa. I det gamla Europa överväger hänsynen till Rysslands roll som en ofrånkomlig partner i internationell politik. Inget viktigt problem kan lösas utan Ryssland, heter det. I det nya Europa överväger perspektivet med Ryssland som hotfull granne med självpåtagen rätt att lägga sig i sitt ”nära utland”.

I båda perspektiven finns föreställningen att Europa kan påverka Ryssland och Europas låtsasstrategi för Rysslandspolitiken har varit en misslyckad kompromiss mellan samarbete och konfrontation. Ingetdera verkar påverka Ryssland, men misslyckandet beror väsentligen på att Europas ledare inte förmått uppträda eniga utan öppnat möjligheter för Putin att spela ut dem mot varandra, att ”söndra och härska”. En första grundläggande lärdom av lektionen i Kaukasus är alltså kravet på enighet inom Europas politiska ledarskap. Det borde vara en huvuduppgift för EU:s ordförande, president Nicolas Sarkozy, att övervinna söndringen.

En andra lärdom formulerades häromdagen brutalt i tyska Die Welt: Nato är en papperstiger. Delvis på grund av det splittrade Europa, men framför allt på grund av att även USA saknar en strategi gentemot putiniseringen. När Sarkozy kan demonstrera mer faktisk handlingskraft än president Bush så betyder det att Nato håller på att bli marginaliserat, en ”quantité négligeable”. Reaktionen på maktdemonstrationen i Kaukasus blev lite halvhjärtade retoriska maningar. ”Tomma ord”, som Dimitri Rogozin, Rysslands Nato-ambassadör föraktfullt kommenterade det.

Bokstavskombinationen Nato är densamma som under kalla kriget och fördragets ömsesidiga förpliktelser är oförändrade, inbegripet den berömda artikel fem. Men de mentala och militära förutsättningarna tycks hålla på att förändras. USA:s vilja och förmåga att låta sina soldater gå i döden för européernas skull verkar idag betydligt mer begränsade.

Om så är fallet väcker det obehagliga frågor inom Europa. För hur ser den mentala och militära beredskapen ut bland européerna själva? Voilà, en andra huvuduppgift att besvara under hösten! Låtsas- leken är slut.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *