Försvarsdebatten om försvaret som inte finns – var finns socialdemokraterna?

Staffan Doppings inlägg på newsmill är intressant på så sätt att det pekar på något som de flesta svenskar inte är medvetna om. Att Sveriges försvars och säkerhetspolitik radikal lades om några år efter kalla kriget slut. Konsekvenserna av detta är att runt 1000 soldater finns redo att försvara Sverige. Varav en stor del av dessa finns i Afghanistan och Tchad. En annan konsekvens av denna omläggning är att Sverige än hårdare än tidigare är knutet till NATO och EU som garanter för vårt säkerhetspolitiska oberoende.

Förändringarna beroende på ett historiskt felaktigt antagande. Att väpnade konflikter mellan stormakter eller militära invasioner av andra länder var något som tillhörde det förflutna.

Sveriges sista försvarare?

Politikerna mörkade om försvaret | Newsmill

…stora delar av den svenska försvarsdebatten baseras på en spökbild av Försvarsmakten. Den bild som miljontals svenskar har med sig från egen värnplikt eller syskons och kompisars lumpenupplevelser lever kvar, många år efter att statsmakterna ställde om säkerhetspolitiken. Och det är här som pudelns kärna är belägen. Det var någonting som politikerna glömde…

Kommer ni ihåg den där mysjovialiska radiotrailern på 60- och 70-talen i P3? ”Åh vilken härlig dag på sjön, det ska bli härligt…. BLÅS, STORM, PUST, kuling – PLASK! kapsejs… MEN DET VAR NÅNTING SOM VI HADE GLÖMT!! – VI GLÖMDE ATT LYSSNA PÅ SJÖRAPPORTEN!!!

Det är samma med omläggningen av försvarspolitiken från invasions- till insatsförsvar. Den gjordes av regering och riksdag i två steg 1999 och 2004. Men de ville inte – eller glömde – att förankra förändringen hos uppdragsgivaren svenska folket. Det gick undan det där, och många svenskar har än i dag inte fattat att de folkvalda ”i god demokratisk ordning” bestämde att lägga om kursen 180 grader. Det här betalar min myndighet dyrt för i dag. Det vore bra om riksdagsledamöterna förstod att det får konsekvenser om man hoppar över dialogen med folket. Priset är ett synnerligen lågt förtroende för Försvarsmakten.

Siffrorna står där nakna: de flesta svenskar tror inte att Försvarsmakten kan lösa sina uppgifter på ett bra sätt. Andelen medborgare som har förtroende för Försvarsmakten har i modern tid aldrig överstigit 50% – den senaste noteringen (mars 08) är 36%. Det är ingen överdrift att tala om en förtroendekris. Denna låga förtroendesiffra är inte bara en neslig siffra i marginalen; den signalerar att självaste huvudleveransen är långt under målnivån. En trovärdig försvarsmakt och en säkerhetspolitisk resurser – så lyder Försvarsmaktens främsta strategiska mål.

Och visst har jag och andra i Försvarsmakten ett ansvar för en del som inte blivit bra. Det görs både dåliga och bra saker i vår myndighet. Men det vore klädsamt om de politiker som tog på sig att vrida försvarspolitiken 180 grader steg fram och medgav att det nog hade varit bättre med något rådslag eller liknande med svenska folket innan de klubbade strategiskiftet.

För det är någonting helt annat att – med volym som främsta avskräckningsfaktor – försvara landet genom att ha stora militära resurser på hemmaplan och med materielen i förråd. Jämfört med att försvara fred och oberoende genom att delta i internationell krishantering tillsammans med andra, långt bort från svenskt territorium. Dessutom är ju antalet värnpliktiga runt en tiondel av vad det var när jag själv gjorde värnplikten – och då blir det ännu färre som får direktkontakt med det militära försvaret.

Och konsekvenserna av det här dröjer kvar länge. Ännu 2008 är en stor del av svenska folket inte med på det säkerhetspolitiska tåg som rullade från stationen 1999. För knappt tre år sedan åkte ÖB runt till samtliga förband för att förklara den nya försvarspolitiska inriktningen (den som gällde då, kanske jag ska tillägga). Nu väntar jag på att det politiska Sverige gör något motsvarande för resten av befolkningen.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Internationellt, Säkerhetspolitik, Socialdemokraterna och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *