Var finns den socialdemokratisk politiken i NATO?

Nedanstående fick mig att fundera. Speciellt om man läser den socialdemokratiska rådslags gruppens avsnitt om Nato citerat först. Kan Sverige delta i ett militärt samarbete med en organisation som kan komma att bedriva offensiva militära operationer i det Europeiska närområdet.

Det finns idag ingen debatt om detta i Sverige. Varför?

Ett militärt alliansfritt Sverige
Den svenska militära alliansfriheten har tjänat och tjänar oss väl. Vi har genom åren kunnat
visa att det går att kombinera ett aktivt ansvarstagande för både vår egen och andras säkerhet med att vara militärt alliansfria. Militär alliansfrihet betyder inte passivitet.
Den beskrivning av svensk säkerhetspolitik som fyra partier under socialdemokratisk ledning
kom överens om 2002 är fortfarande giltig. Det är viktigt att vi inte svävar på målet om vår
säkerhetspolitiska grundhållning.

Skälen till att vi slår vakt om den militära alliansfriheten är följande:
1. Sverige är medlem av en politisk allians – EU – som har betydligt fler verktyg till sitt
förfogande än NATO när det gäller att möta de nya hoten t.ex. genom handel,
bistånd och diplomati. Det kallas ibland EU:s mjuka makt. EU:s solidaritetsklausul
är mycket tydlig. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett
angrepp skulle drabba ett EU-land och inte heller om ett nordiskt land skulle
drabbas. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.
2. Sverige bör bibehålla sin handlingsfrihet. Som medlemsland i NATO vore det troligt
att Sverige skulle utsättas för starka politiska påtryckningar. Vi har kunnat se hur
USA t ex krävde att medlemsländer skulle delta militärt i Irak trots att NATO som
organisation inte deltog.
3. Vår militära alliansfrihet ger oss starkare möjlighet och trovärdighet att vara
pådrivande i det globala nedrustningsarbetet. Kärnvapenanvändning är fortfarande
en del av vissa Natoländers försvarsdoktriner.
4. Vi bör själva förbehålla oss rätten att utforma storlek och inriktning på vårt försvar
baserat på vår egen säkerhetspolitiska bedömning.
5. Den militära alliansfriheten har ett starkt stöd hos det svenska folket vilket ger vår
säkerhetspolitiska hållning stark legitimitet.

Sveriges samarbete med NATO har blivit möjligt eftersom NATO har förändrats sedan det
kalla kriget. NATO är en central aktör för europeisk säkerhet samt för internationell
krishantering. Sverige deltar i vissa FN-stödda fredsbevarande operationer som leds av
NATO. FN ger ofta i uppdrag till NATO att utföra fredsoperationer eftersom denna
organisation har resurser att leda vissa komplicerade insatser. Vårt samarbete med NATO, i FN-mandaterade fredsbevarande insatser är viktigt, men samtidigt är vi tydliga med att Sverige inte ska delta i militära operationer som har sin grund i NATO-stadgans artikel fem om ömsesidiga försvarsgarantier.

Natos farliga expansion

I samband med bombkriget mot Jugoslavien 1999 omvandlades Nato formellt från en försvarsallians till ett direkt redskap för en aggressiv expansiv amerikansk utrikespolitik. Dess framflyttning österut har sedan fortsatt, i strid med de löften som gavs 1990 – med de nya medlemmarna Polen, Tjeckien och Ungern 1999 samt Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Slovenien, Rumänien och Bulgarien 2004. USA vill också ha med Georgien och Ukraina, men de europeiska medlemsländerna bromsar.
Skulle Ukraina anslutas till Nato, kan Natos baser stå bara några tiotal mil från Moskva. De amerikanska robotbaserna i Polen är en tydlig avsiktsförklaring, liksom USAs ensidiga uppsägning år 2002 av ABM-avtalet (Anti-Ballistic Missile Treaty från 1972).

För ryssarna väcker denna utveckling naturligt synnerligen obehagliga minnen om de tyska truppernas marsch mot Moskva under andra världskriget och de 900 dagarnas belägring av Leningrad.

Den ekonomiska chockterapin i början av 1990-talet hade katastrofala sociala konsekvenser för befolkningen i Ryssland, men också för nya grannländer som Georgien, med sin export inriktad på Ryssland. Den nya georgiska fattigdomen blev en grogrund för missnöje, som USA utnyttjade för att bygga upp det som kallades ”rosornas revolution” 2003 – bland annat med hjälp av serbiska OTPOR-studenter, som fraktades till de georgiska universiteten för att lära ut uppror. Det är samma typ av CIA-stödda ”spontana uppror”, som kanske första gången blev synliga genom den landsomfattande lastbilsförarstrejken i Allendes Chile.

Den georgiska befolkningen fick det inte bättre under Saakasjvili, men han har lyckats hålla sig kvar vid makten genom valfusk och förföljelse av politiska motståndare, sådant som väst brukar ha synpunkter på – när det passar. Här kan i förbigående nämnas att svenska UD i en beskrivning av tillståndet för mänskliga rättigheter i världen gett en mycket besvärande beskrivning av förhållandena i Georgien.

Många politiska ledare utanför den västliga intressesfären (ofta eufemistiskt benämnd ”det internationella samfundet”) känner givetvis till denna verklighet och blir inte särskilt imponerade av den svenska utrikesnämndens uttalanden. Det maffiastyrda Kosovo utan egen bärkraft – vars självständighetsförklaring framtvingades av väst trots Rysslands vädjanden – har erkänts av mindre än 50 länder av FNs nära 200 medlemsländer.

Svensk utrikes- och försvarspolitik tycks styras efter de mest förenklade nyhetsbilder. Inom dessa för demokratin avgörande områden förekommer mycket lite av kunnig, kritiskt granskande journalistik. Även ”public service”-media SVT och SR följer i sina analyser närmast slaviskt USAs militär-industriella komplex, som den tidigare presidenten Eisenhower varnade för redan 1962.

På kort sikt kanske Sverige – eller starka opinionsbildande grupper inom Sverige – har fördelar av att osjälvständigt inordna sig under stormakter som Tyskland och USA. Men genom att överge en nära tvåhundraårig tradition av alliansfrihet och delta i västmakternas aggressiva expansionspolitik äventyrar man långsiktigt Sveriges möjligheter att hålla sig utanför kommande krig i vårt närområde.

Christer Lundgren
Jan Hagberg

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik, Socialdemokraterna och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *