Hedvall till alliansen – Skärpning

Jag kan bara hålla med Hedvall. Först drar man ner sen ska man bygga upp verkar vara alliansens motto. Krisen i bilindustri, och den globala ekonomiska krisen är ingen blixt

Sanningen är förstås att alliansen inte kommer att göra något av de sista Hedvall kräver. Utbildningar, omskolning och liknande var AMS-trams som låste in arbetskraften från de riktiga jobben som väntade.

Alliansens arbetslinje är skattesänkningar för de som har arbete, inget annat.

Skärpning, regeringen!

Jag tror att ingen vet hur det slutar om jag ska vara uppriktig. Så kommenterade Göran Johansson, Göteborgs kommunale ledare Volvos besked i går att mer än 3.000 anställda varslas om uppsägning. Han erinrade om att Volvo personvagnars ägare, Ford, inte precis är ett stabilt företag.

Göran Johansson har bara alltför rätt. Det är långt ifrån säkert att svensk personbilsindustri överlever den svåra ekonomiska nedgången. Läget påminner mycket om vad som skedde med varven, textilindustrin, gruvorna och stålet under förra århundradets slut.

I de fallen försvann hela tillverkningar. Andra svenska storföretag har gått igenom svåra omställningar, Ericsson till exempel som på kort tid måst säga upp ett stort antal medarbetare.

I Sverige finns dock en gedigen erfarenhet av att hjälpa människor till nya sysselsättningar, svensk arbetsmarknadspolitik må ha sina brister men som helhet är
den ett effektivt mönster för andra EU-länder.

Nu kommer den åter att sättas på prov i stor skala. Prövas kommer också alliansregeringens politik för jobb att göra, den har nu att bevisa både den egna linjens förträfflighet och att den kan bruka den traditionella svenska arbetsmarknadens hela arsenal. Partipolitiskt spetsas läget till: socialdemokraterna utmanar på ett område som de betraktar som sitt eget specialområde.

Alliansregeringens reaktion ter sig mot den här bakgrunden blek, den lämnar ett samordningsuppdrag till två kloka män i Västsverige – landshövdingen Lars Bäckström och regionrådet Kjell Johansson. Redan anslagna medel ska räcka, heter det. Så kan det bli men en regerings insatser består inte bara i pengar, det handlar om ta initiativ och utöva politiskt tryck.

I fallet Volvo kan det aldrig bli fråga om att hjälpa ägarna bara om att stödja infrastruktur och forskning men framförallt gäller det att insatser för de anställda. De är hyggligt välutbildade människor med god arbetsvana, de har i många fall bostadslån och försörjningsansvar. När de lämnar Volvo behöver de komma i arbete på andra håll – och för att lyckas med det kan de behöva utbildning, starthjälp och så vidare. Precis som i fallet Ericsson bör kostnaderna för detta delas mellan företag och skattebetalare. Det är näringsminister Maud Olofssons och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins sak att se till att det blir så.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *