Kultureliten mot bloggosfären – Lögner och hetsjakt mot fildelning

Är det bara jag som undrar om de artisterna som ställt sig bakom debattartikeln på DN-debatt till stöd för IRPED eller sanktionsdirektivet som det också kallas verkligen begripit vad de stöder  eller förstår vad de ställt sig bakom?

Eller med andra ord vilken reklambyrå eller lobbyist företag var det som satte ihop DN-Debatt artikeln? Hur vet Dick Henriksson elller Peter Englund att just 1000-2000 individer står bakom fildelningen? Det gör de förstås inte utan det är siffor som andra plockat fram.

Likadant kan man undra över hur just något tusental individer hotar utvecklingen inom hela mediasektorn. Är de dessa som drivit ner skivförsäljningen ned 60%. Knappast. Istället vill jag minnas att det handlade om mer än 1 miljon svenskar som på ett eller annat sätt använts sig av fildelning.

För den som följt den amerikanska utvecklingen känns det märkligt bekant. Även i USA plockades kända artister fram som dragplåster för lagar som drevs fram av de globala media koncerner som kontrollera stora delar av världens distribution av musik, film, tv, böcker och tidningar. Allt förstås hanterat bakom scenen av reklambyråer och lobbyister.

Inte heller handlar det om svältande artister som inte lyckats med att leva på sitt skapande. Personer som Torbjörn Flygt, Åsa Larsson, Björn Ranelid, Dick Harrison, Peter Englund, Lena Koppel,
Colin Nutley, Kjell Åke Andersson, Joakim Nätterqvist, Stefan Sauk, Hannes Holm, Måns Herngren, Peter Dalle, Mikael Persbrandt, Rikard Wolff, Lasse Tennander, Eva Dahlgren, Per Gessle med flera kan knappast räknas till gruppen svältande artister. Däremot är alla ekonomiskt kopplade eller beroende av de mediaföretag som kontrollera distributionen av deras verk.
I en annan tid hade de kallats företagslakejer.

Vad personerna ovan nu gör sig till talespersoner för är att 100000-tals svenskar ska kunna dras inför domstol och ekonomiskt ruineras eller sättas i fängelse.

Detta med antagandet om ett nummer kan kopplas till en aktivitet kan personen bakom fällas för brott. Eller åtminstonde dras inför domstol och hotas med rättegång. Byt ut internetabonnemang mot ett telefonabonnemang och jämförelsen börjar bli rejält rättsvidrig.

När regeringen lägger fram sanktionsdirektivet som proposition till riksdagen nu i november så är det ett lika välkommet som försenat förslag. Direktivet ger upphovsmän en möjlighet att efter bevisprövning i domstol få reda på vem som står som ägare av det internetabonnemang som ett upphovsrättsintrång har begåtts ifrån. Sverige kommer att vara ett av de sista länderna i Europa som inför direktivet, som borde ha varit genomfört redan våren 2006. Sverige har till och med fällts för detta i EG-domstolen.

Om Sverige skulle följa utvecklingen i andra länder kommer IPRED göras till en alternativ inkomstkälla för mediabolagen och ett legalt sätt att driva en hetsjakt mot 100000-tals svenskar. En utveckling som i USA visat sig vara verkningslös.

Detta lär förstås inte hindra politiker vana vid att lyssna på opinionsstormar drivna av lobbyföretag.

Debattinlägget som mediapersonerna ställt sig bakom är ett av de mest bedrägliga jag sett på DN-debatt. Men om inte annat kan det vara bra för vanliga svenskar att veta vilka kulturpersonlighter om vill fängsla eller ekonomiskt ruinera dem. Baserat på  ett nummer kopplat till en aktivitet.

Uppdatering:
Till ironierna hör att en artist som
Niklas Strömsted själv publicerat material han inte hade tillstånd för på sin blogg. Konsekvenserna av IPRED för internet är ganska uppenbar för mig.

Apropå debattartikeln om fildelning i dagens DN.

Läser förstås alla era kommentarer om upphovsrätt och ersättning.

Och ja, ni har alldeles rätt att jag publicerat en hel del material här på bloggen som jag inte har betalat för.
Bilder från nätet och låtar från YouTube.
Tanklöst och naturligtvis helt fel.
Och självklart ska jag sluta med det.

Så från och med nu – inga bilder och ingen musik som jag inte är fullständigt säker på att jag kan använda.
https://niklasstromstedt.blogspot.com/2008/11/tack-frlt.html

Bloggat:
Härmed lovar jag högtidligen att aldrig någonsin köpa en skiva av Niklas Strömstedt eller bok av Åsa Larsson mer (Kulturbloggen), När publiken försvinner är ni ensamma kvar… (MinaModerataKarameller…),
Kulturarbetare positiva till IPRED (jj.n), Så fungerar Antipiratlagen i Finland: 2/3 fildelar (Rick Falkvinge (pp)), Vem har beställt en portion lidande kreatörer? (Anna Troberg), andra sidan, Henrik-Alexandersson…, Anna Serner, jj.n, CONJOINER, free and thinking, Smålandsposten – Blo…, opassande, Lisa Magnusson, Dumheterna och Anders Mildner, Privilegiebransch kräver mer, Till försvar för upphovsrätten!
Kulturarbetare tjänar på att fildelas, YouTube och att dela med sig kan vara nyckeln till framgång, Artister mot en ny digital värld, Förståelig reaktion, När IFPI knackar på dörren räcker det inte att säga förlåt, Niklas…, Fildelning, Rasar mot artistupprop: ”IPRED är en skitlag”, Stoppa IPRED-lagen och Reinfeldt!
IPRED-lagen. Vi vill ha era åsikter, Att leva på sin talang, Rika artister värnar om monopolet,
37, Lägg IPRED i papperskorgen, På tal om IPRED-lagen., Alla har inte råd

Media:
Kulturarbetare positiva till Ipred-lagen, Artister stödjer IPRED-lagen, Svenska artister stöder nya IPRED-lagen, Räkna med fler uppror, Alliansen redo göra förändringar i ny fildelningslag, Rongedal om fildelning: Kriminell verksamhet, Fick böta 220 000 kronor, Diskussioner om ”IPRED-lagen” inom alliansen,
Skivbolagen hyllar IPRED-lagen Lars Gustafsson, vd för svenska IFPI, är positiv till förslaget,
Dick Harrison och Henrik Rongedal stödjer IPRED-lagen

”Politikerna måste våga stå upp mot piraterna”

Nu vill vi svenska artister, skådespelare, filmskapare och författare uppmana till att detta beslut också blir en nystart för upphovsrättsdebatten. Sätt kulturvärdet och respekten för andras skapande i fokus i stället för den piratagenda som under alltför lång tid tillåtits dominera i både politik och medier.

Den illegala fildelningen är en fråga för långt fler än bara musikartister. I dag slår piratkopieringen på nätet mot alla upphovsmän och mot alla kulturyttringar vare sig det gäller musik, film, tv-program, böcker eller dataspel. Smalare konstyttringar drabbas lika hårt som den breda populärkulturen. I princip all ny svensk kultur som digitaliseras återfinns på de stora piratsajterna, ofta innan verken ens har haft premiär.

Att bli en riktigt skicklig musiker, kompositör, författare, skådespelare eller regissör är att lära sig ett hantverk. Det krävs många års erfarenhet och lärdom för att förfina och utveckla sin talang. Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad.

För att ta ett exempel från verkligheten: svensk musiksektor har förlorat runt 60 procent av sin omsättning sedan 2000-talets början. I en sådan miljö försvinner snabbt både resurser, kunskap och utrymme att med kvalitet odla fram några nya Kent, Abba eller Roxette. Det så kallade svenska musikundret som fanns på 90-talet och början på 2000-talet är därför tyvärr ett minne blott.

Denna verklighetsbild borde vara väl känd bland svenska beslutsfattare. Ändå har politiker från höger till vänster stått passiva inför utvecklingen.

När regeringen lägger fram sanktionsdirektivet som proposition till riksdagen nu i november så är det ett lika välkommet som försenat förslag. Direktivet ger upphovsmän en möjlighet att efter bevisprövning i domstol få reda på vem som står som ägare av det internetabonnemang som ett upphovsrättsintrång har begåtts ifrån. Sverige kommer att vara ett av de sista länderna i Europa som inför direktivet, som borde ha varit genomfört redan våren 2006. Sverige har till och med fällts för detta i EG-domstolen.

Uppskattningsvis är det 1 000-2 000 individer som står för den mest omfattande uppladdningen, och som möjliggör över 90 procent av den illegala fildelning som sker i Sverige. Det är den gruppen av notoriska uppladdare av upphovsrättsskyddat material som den nya lagstiftningen syftar till att sätta stopp för.

Den nya kreatörsskyddslagen är också bra eftersom den ger ett mjukare alternativ till polisanmälan, som är det enda sättet att skydda sin rätt på nätet i dag. Samtidigt finns fortfarande behov av fler åtgärder för att förebygga och informera. Riktade informationsbrev, för att upplysa den som fildelat illegalt, borde exempelvis diskuteras.

Niklas Strömstedts Blogg: Tack & Förlåt!

Apropå debattartikeln om fildelning i dagens DN.
Läser förstås alla era kommentarer om upphovsrätt och ersättning.
Och ja, ni har alldeles rätt att jag publicerat en hel del material här på bloggen som jag inte har betalat för.
Bilder från nätet och låtar från YouTube.
Tanklöst och naturligtvis helt fel.
Och självklart ska jag sluta med det.

Så från och med nu – inga bilder och ingen musik som jag inte är fullständigt säker på att jag kan använda.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i headline, Media, Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Kultureliten mot bloggosfären – Lögner och hetsjakt mot fildelning

  1. Pingback: Fildelning eller inte fildelning | Augustekman.se

  2. Pingback: Rick Falkvinge (pp) » Trendbrott, men broccoli väntas

  3. Pingback: Fyra lögner om IPRED-lagen « Christian Engström (pp)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *