Arbetsgivare och opposition fattar läget – inte alliansen

Det kan vara värt att citera vad arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) sade i riksdagen extra-debatt där krisen och det socialdemokratiska förslaget om ett stimulanspaket.  Uppenbarligen har företagen inte hört debatten i riksdagen?

“Socialdemokraterna är alltför snabba med
att befria företagen från ansvar för att i stället kräva fluffiga
åtgärdspaket”, sade Littorin i riksdagens extrainsatta debatt om
varselläget i Sverige.
__

Littorin konstaterade att det trots tusentals varsel de senaste månaderna finns tiotusentals lediga jobb anmälda på arbetsförmedlingarna. Och det finns, trots krisstämningarna,
goda förutsättningar för att de som varslats ska kunna få nya jobb.

Mer i DI

OM Sveriges arbetsmarknad och ekonomi är god finns det förstås inget behov av åtgärder eller stimulanspaket. Varken för företag eller privatpersoner. Näringslivetsförslag går ju helt logiskt ut på att förbättra för företagen men då borde man också kunna göra något för arbetslösa, varslade och vanliga svenskar.

Bakom Littorin finns förstås Anders Borg som fokus i veckan helt korrekt döpte till sveriges
mäktigaste person. Det är Borg, inte Littorin som lägger villkoren för
både arbetsmarknadspolitik, offentliga investeringa och för den delen
vad sverige ska ha för typ av försvar.

I grunden handlar det tror jag om en syn
från Borg med flera där staten enbart ska syssla med att tillhandahålla grundförusättningarna som infrastruktur sen är det upp till enskilda företag och anställda att klara sig själv. Vilket ju gör exemplet carnegie än märkligare.

Bloggat:
Arbetsgivarna vill ha större offentlig sektor, eller?, Penningpolitiken avgörande

”Arbetslösheten växer med 100 000 personer”

En kompletterande och mer offensiv strategi skulle vara att släppa fram reformer och investeringar som Sverige ändå behöver göra, men som blir billigare att genomföra nu och som samtidigt kan förekomma en del av krisens skadeverkningar. Sådana reformer och investeringar finns både i den offentliga och i den privata sektorn.

De flesta ekonomer dömer ut finanspolitiska stimulanser som instrument för att utjämna normala konjunktursvängningar. De får ofta genomslag för sent och eldar på under nästföljande högkonjunktur. Inför risken för en mycket allvarlig och långvarig lågkonjunktur är läget dock ett annat.

I en artikel i ”Ekonomisk debatt” från 2003 argumenterade Anders Borg för just den här typen av aktiv finanspolitik. Där poängterade han särskilt att en aktiv finanspolitik kan vara framåtsyftande och ta hänsyn till vad prognoserna säger, vilket är bättre än att passivt invänta notan som kommer när kostnaden för arbetslösa ökar.

Enligt vår bedömning finns ett utrymme för långsiktiga reformer med en årskostnad på 30 till 40 miljarder. Utöver detta finns som vi ser det ytterligare ett utrymme på cirka 20 miljarder för tillfälliga åtgärder koncentrerade till den allra närmaste tiden. Som en jämförelse kan nämnas att både USA och Kina är på väg att rulla ut väsentligt större finanspolitiska satsningar, räknat som andel av BNP. Även Storbritannien och en del and-ra länder genomför nu extra åtgärder.

En reform- och investeringsstrategi skulle kunna bygga på fyra pelare:

Först, en extraordinär finanspolitisk satsning på offentliga investeringar. Åtskilliga vägar och järnvägar är färdigplanerade och kan tidigareläggas. Inte minst finns ett uppdämt behov av underhållsarbeten som är lönsamma och som kan dras i gång ganska snabbt. Olika finansieringsmetoder bör också tillåtas. Offentlig – privat samverkan (OPS) har i Norge och Finland använts med stor framgång för att få en mer effektiv sammankoppling av byggen och driften i infrastrukturprojekt.

För det andra, släpp fram privata investeringar. Åtskilliga företag vill investera, men får inte eller sitter fast i långa tillståndsprocesser. En hel del energiproduktionsinvesteringar väntar bara på klartecken för att komma i gång. Många företag har tvingats vänta med miljöinvesteringar till följd av långa handläggningstider. För många framstår också tillståndsprocessen som riskabel, eftersom den kan leda till att även den befintliga verksamheten åläggs restriktioner eller ökade krav. Regeringen föreslår visserligen en viss förändring i miljöbalken. Men till stor del kvarstår problemet.

Av avgörande betydelse inte minst för basindustrin vore en brett förankrad energipolitisk överenskommelse som möjliggör att planeringen för nödvändiga energiinvesteringar nu skulle kunna inledas. Det är inte bara räntor som behöver komma ner. Det gäller även elpriserna.

För det tredje, öka lönsamheten i investeringarna. Arbetskostnad är en viktig faktor för investeringars lönsamhet. Här spelar arbetsgivaravgifterna en stor roll. En fortsatt generell sänkning skulle ge en bättre koppling mellan avgiftsuttag och förmåner.

En djupare konjunktursvacka är ett gyllene tillfälle att se över kapitalinkomstskatten. Många investeringar blir avsevärt mer lönsamma om kapitalinkomstskattesatsen skulle sänkas från nuvarande 30 procent närmare snittet för Europa runt
10 procent.

Avskaffa till exempel stämpelskatt vid övertagande av fastighet och fastighetsskatt för näringsfastigheter. Indirekt förbättras lönsamheten i investeringar. Nedgången i fastighetsvärdena dämpas.

En åtgärd som skulle förbättra investeringsklimatet för såväl materiella investeringar som investeringar i humankapital är en sänkning av inkomstskatten. En sänkning av den statliga inkomstskatten med sikte på en högsta marginalskattesats på 40 procent skulle på ett mycket påtagligt sätt förbättra investeringsklimatet i båda dessa avseenden.

För det fjärde, förbättra kredittillgänglighet under krisen. På en rad områden kommer lönsamma investeringar inte i gång därför att krediter inte finns eller blivit onödigt dyra i finanskrisens kölvatten. Om inte bankernas kreditgivning lossnar snart och finansmarknaderna börjar fungera igen kan det bli nödvändigt att införa en allmän statlig garanti av bankerna av samma typ som vid bankkrisen vid 1990-talets inledning. Vi tror att vi närmar oss en sådan punkt.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Ekonomi, Politik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Arbetsgivare och opposition fattar läget – inte alliansen

  1. Pingback: Fokus » Måndagsläsning 17/11–08

  2. Peter Ingestad skriver:

    Att penningpolitiken skulle vara avgörande är dumheter, eftersom ekonomin i rådande läge är ränteokänslig. Vad som behövs är just rejäl finanspolitisk stimulans av den gamla goda keynesianska skolan. Moderaterna har rätt på sätt och vis, för vad sossarna kommer med är just fluff och inget annat. Finanspolitik värd namnet lyser helt med sin frånvaro i sosseförslaget, som på intet sätt utgör ett verkligt alternativ.

    http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande

  3. Peter Ingestad skriver:

    Att penningpolitiken skulle vara avgörande är dumheter, eftersom ekonomin i rådande läge är ränteokänslig. Vad som behövs är just rejäl finanspolitisk stimulans av den gamla goda keynesianska skolan. Moderaterna har rätt på sätt och vis, för vad sossarna kommer med är just fluff och inget annat. Finanspolitik värd namnet lyser helt med sin frånvaro i sosseförslaget, som på intet sätt utgör ett verkligt alternativ.

    http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *