Mr. Budget disciplin Erik Åsbrink vill höja statens utgiftstak

Grisar flyger tydligen och helvet har frusit för att låna från några amerikanska uttryck. Mr. budget disciplin själv, Erik Åsbrink, en av de mäktigaste genomdrivarna av socialdemokraternas politik under 80 och 90-talen vill vill höja utgiftstaket?

Ett utgiftstak och finanspolitikt ramverk som han själv till stora delar är ansvarig för att ha infört. Liksom det pensionssystem med automatiska sänkningar av pensionen vid lågkonjunkturer som han medverkade till att införa. Med just målet att utgifterna inte skulle rusa iväg vid en lågkonjunktur. Var det ingen som tänkte sig att en rejäl sådan kunde komma? En person som till stora delar budgetsanerade in Sverige i kraftigt ökade ekonomiska skillnader.

En teknokrat kan naturligtvis säga: Visst, så är systemet
konstruerat. Detta är nödvändigt för att pensionssystemet ska förbli
stabilt även på längre sikt. Men är det rimligt att alla pensionärer
ska få försämrade inkomster år 2010 samtidigt som vår ekonomi befinner
sig i en djup lågkonjunktur? Är de fem partierna bakom
pensionsuppgörelsen beredda att gå till val på detta, med alla de
möjligheter för övriga partier – i och utanför riksdagen – som inte är
bundna av pensionsuppgörelsen att föreslå åtgärder som ter sig
betydligt mera attraktiva för 1,6 miljoner pensionärer?

Teknokraten Erik Åsbrink talar om är just Erik Åsbrink om någon undrade. Det framgår ju också att avsikten med debattartikeln på DN-Debatt är att rädda det finanspolitiska ramverk och pensionssystem Erik Åsbrink var med och införde.

Vet Erik Åsbrink något andra inte vet om framtida uppgörelser el
ler räknar han med att trycket kommer att bli sådant att det kommer att spola bort mycket att det finanspolitiska system han införde?

Pensionssystemet är visst en förebild fö
r andra länder. George Bush försökte införa det i USA men misslyckades för att det ansågs vara så radikalt dåligt för pensionärerna. Bland annar för den automatiska broms som nu ser ut att slå till.

Sen har Erik Åsbrink helt rätt. Sverige är på väg in i en kanske allvarligare lågkonjunkturn än den 1982 då Erik Åsbrink tillträde som statssekreterare hos Kjell-olof Feldt. Staten har bra finanser just därför att överskottsmål och budgettak skyddar den från att utgifterna för socialförsäkringssystemet skenar. Med andra ord ett bredmaskigare socialt skyddsnät. Vilket förstås alliansen helt medveten förvärrar genom att pusha ut än fler människor från a-kassa och sjukförsäkring utan försörjning till en arbetsmarknad som saknar arbeten.

Jag undrar om Erik Åsbrink har sett vad den senaste ekonomiska nobelpristagaren hade att säga.

https://www.e24.se/samhallsekonomi/varlden/artikel_871149.e24
Krugman vill strunta i budgetunderskottet – Världen – E24.se

Paul Krugman har ett tips till Barack Obama för att lösa finanskrisen. Analysera noggrant hur mycket stimulans ekonomin behöver, lägg därefter på 50 procent. Den osäkra marknaden gör att ekonomipristagaren vill bortse från ekonomiska teorier för en stund, skriver Sydsvenskan.

För Paul Krugman finns det ett enkelt sätt för USA och Sverige att få igång ekonomin.

– Det bästa är att påbörja infrastrukturprojekt som redan är färdigplanerade, där man kan sätta spaden i jorden direkt, säger Paul Krugman till Sydsvenskan.

Han har tidigare sagt att den perfekta socioekonomiska modellen är Sverige anno 1980, ”fast bara under sommaren, vintern är för kall”. Nu under finanskrisen tror Krugman att Sverige är ett av de länder som har möjlighet att klara sig bäst.

”Höjt utgiftstak krävs för att rädda pensionerna”

Sverige är i inledningen av detta förlopp i ett bättre läge än de flesta andra länder. Vi har skaffat oss dyrköpta erfarenheter från den hemmatillverkade krisen i början av 90-talet. Vi har under en följd av år haft en god ekonomisk tillväxt och stark produktivitetsökning. De senaste åren har sysselsättningen ökat markant. De offentliga finanserna och utrikesbetalningarna visar ihållande överskott. Inflationen har under många år varit låg.

Detta är en följd av en kraftfull budgetsanering och en rad reformer som förbättrat ekonomins funktionssätt. Vi har skapat ett finanspolitiskt ramverk – med överskottsmål och utgiftstak – som tillhör de mest stabila i världen. Vi har etablerat en oberoende riksbank som arbetar utifrån ett inflationsmål på 2 procent. Vi har, genom en överenskommelse mellan fem av riksdagspartierna, skapat ett robust pensionssystem, som har tjänat som förebild för en rad andra länder.

Ändå står vi inför stora prövningar. Varslen i industrin kommer tätt. Vi riskerar att få se en snabbt ökande arbetslöshet och utslagning av företag. Vi kan få se att både konsumtion och investeringar minskar.

De sociala skyddsnäten riskerar i denna situation att bli för svaga. Många människor kommer att vara hänvisade till ersättningar från socialförsäkringssystemen, som framstår som otillräckliga. Vi är på väg in i en djup lågkonjunktur när starka skäl talar för att hålla uppe efterfrågan. Paradoxalt nog är det just nu som inkomster och köpkraft hos många människor håller på att försämras. Det gäller i hög grad människor som redan i utgångsläget har låga inkomster och en svag ställning på arbetsmarknaden.

Det pensionssystem som socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna skapade för några år sedan är robust med avseende på både den ekonomiska och den demografiska utvecklingen. Pensionerna räknas normalt upp i samma takt som prisökningarna och ibland rent av mera. Så kommer även att ske år 2009. Men en svagare inkomstutveckling, kombinerad med det kraftiga börsfall som urholkat AP-fondernas förmögenhet, leder med hög sannolikhet till att den så kallade bromsen slår till år 2010. Syftet med bromsen är att se till att utgifterna inte ökar för snabbt i förhållande till pensionssystemets totala tillgångar.

Pensionerna kommer år 2010 inte att räknas upp i takt med inflationen. Det finns rent av en risk att pensionerna detta år kommer att minska något i nominella tal, samtidigt som prisökningarna fortsätter.

En teknokrat kan naturligtvis säga: Visst, så är systemet konstruerat. Detta är nödvändigt för att pensionssystemet ska förbli stabilt även på längre sikt. Men är det rimligt att alla pensionärer ska få försämrade inkomster år 2010 samtidigt som vår ekonomi befinner sig i en djup lågkonjunktur? Är de fem partierna bakom pensionsuppgörelsen beredda att gå till val på detta, med alla de möjligheter för övriga partier – i och utanför riksdagen – som inte är bundna av pensionsuppgörelsen att föreslå åtgärder som ter sig betydligt mera attraktiva för 1,6 miljoner pensionärer?

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Ekonomi, Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *