Offrades en valseger 2010 för LO och ett s-distrikt?

Jag undrade förra året om det var den 7 september 2008 som alliansen vann valet 2010. Av döma av Anita Kratz reportage nedan och opinionsmätningar idag verkar det bekräftat. Det drömläge socialdemokraterna hade är stort utraderat. Nej, det blev ingen vänstervåg som det talades om när ett tydliget vänsteralternativ presenterades med alla tre oppositionspartierna.

Och var det verkligen någon som trodde att vänsterpartiet var en valvinnare 2010?

Mona Sahlin blev vald på löftet att det var slut med Perssons toppstyre. Nu skulle partidemokrati råda. Men när hon efter ett och ett halvt år visade vad hon verkligen ville, att gå till val med mp i en rödgrön allians, sade partiet nej. Nu sitter Mona Sahlin fast i ett samarbete som låser partiet i ett vänsterblock. Hon har förlorat socialdemokraternas historiska vinnarkoncept, att hålla dörren öppen åt både mitten och vänstern. Pär Nuder är en som har kritiserat henne för just detta. När han nu lämnar riksdagen spär det också på den interna oron för att Mona Sahlin har svårt att samla ett starkt lag omkring sig.

Hennes självförtroende har fått sig en knäck medan Lars Ohlys – och Fredrik Reinfeldts – stärkts.

Med det nära förestående EU-valet och Sveriges EU-ordförandeskap i höst börjar Mona Sahlin få bråttom. För trenden i opinionsmätningarna har varit tydlig; det historiska försprånget till de borgerliga krymper. Som mest var det nästan 19 procent i november 2007. I slutet av februari är gapet bara sju procent. Och entusiasmen i partiet är måttlig. De flesta hade velat att det skulle vara som förr, att de går till val utan löften om koalition.

Valrörelsen har börjat, samtidigt sitter de tre oppositionspartier och arbetar på grunden till en koalitionsregering 2010, utan att för den skull det så av många socialdemokrater efterfrågade vänsterpartiet kommer att delta i en gemensam valrörelse.

Vad som hänt med förnyelse, och den interna partiutvecklingen vet ingen. Trots de 60000 svar som ska kommit in till de socialdemokratiska rådslagsgrupperna. Likadant är det inte klart vem som talar för vem i olika frågor och med det ännu oklarare vad oppositionen vill för den vanliga väljaren

Och ja, det var ett antal fackförbunds ordföranden och ett partidistrikt som gick ut i en öppen revolt mot beslut de suttit med och fattat. Det jag kallade en feghetens tystnad. Varför istället inte driva åsikter hårt men vara redo att acceptera fattade beslut. Det som brukar kallas en demokratisk ordning.

Det kan återigen vara värt att påminna om vad det partidistrikt med starkast stöd väljarstöd i Sverige, Göteborg och ett antal andra skrev i en debattartikel i GöteborgsPosten.

Bred förankring bakom samarbete med mp – Debatt – Göteborgs-Posten

Bred förankring
Det har kommit att framställas i media som att vi socialdemokrater inte internt diskuterat det fördjupade samarbetet med miljöpartiet. Vi känner över huvud taget inte igen den bilden. De som bidrar till att sprida den i media far helt enkelt med osanning.

Låt oss ta några exempel. Frågan om samarbetet har diskuterats vid åtta sammanträden i det verkställande utskottet (varav två internat) och vid fyra tillfällen i partistyrelsen. Vi distriktsordföranden har träffats tre gånger i frågan. Detta har skett med uppmaningen från partiledningen att mellan dessa tillfällen diskutera frågan i våra respektive distrikt.

Partiledningen har dessutom träffat förstaombudsmännen i partidistrikten, haft en träff med LO:s styrelse och en träff med riksdagsgruppens styrelse och alla LO:s förbundsordföranden. Vår partiordföranden har utifrån dessa samtal fått ett tydligt mandat att fördjupa samarbetet med miljöpartiet.

Sen är det en mycket berättigad fråga hur det står till med partidemokratin i socialdemokratin om ett antal fackförbunds ordföranden helt kan köra över den interna partidemokratin eller för den delen sin egen partiledare. Ett LO där fler medlemmar röstande på moderaterna än vänsterpartiet 2006.

Det är så otroligt kortsiktigt tänkt, eller förstod de inte resultatet? En cementring av blockpolitiken var exakt det Fredrik Reinfeldt önskade sig. Eller att det behövdes tid för att förhandla fram en koalition och bygga upp ett trovärdigt alternativ. Det gör man inte under en pågående valrörelse för att presentera något i efterhand. Den tiden finns inte nu. Nu blev det tre partier som efter valet 2010 ska presentera den gemensamma politiken.  

I början av oktober var Peter Eriksson och Maria Wetterstrand nöjda. Deras förstahandsalternativ, en s-mp-koalition, var nu på väg att bli av. Mona Sahlin träffade LO:s styrelse för att säkra en s-mp-allians, och uppfattade att hon fick klartecken. Sen blev det bråttom, Per Gahrton publicerade en artikel på nyhetssajten Newsmill. Han, som varit med och grundat mp, deklarerade frankt att partiet gott kunde bli det femte i en borgerlig allians. Mona Sahlin blev alltmer övertygad om att hon gjorde rätt, men att det nu var bråttom att sy upp mp för att inte förlora dem till regeringen.

Onsdag den 8 oktober klockan 9.30 ringde hon Lars Ohly och meddelade att det skulle bli presskonferens om två timmar – utan honom.

– Du tar en stor risk, sa Lars Ohly.

– Det är risker med allt, svarade hon.

Lars Ohly sms:ade nyheten till sina vänner i partiet och facket.

Till en början självsäker och nöjd höll Mona Sahlin presskonferens med mp:s språkrör. Medierna stod i kö efteråt: Menade hon att Lars Ohly inte skulle få komma med alls? Ja, vänsterpartiet var inte välkommet i s-mp-koalitionens långsiktiga samarbete till 2020.


Men det gick snett direkt.

– Hellre åt vänster än åt höger, tyckte den före detta muraren Hans Tilly, född och uppvuxen i Linköping och sedan 2002 ordförande i Byggnads. Han är också ledamot i partistyrelsen.

Även ordförandena i Seko, Janne Rudén, och i Handels, Lars-Anders Häggström kritiserade henne öppet. De tyckte att partiets välfärdspolitik numera liknade en kravretorik som hämtad från Reinfeldts allians och uppmanade henne att ta ett steg åt vänster. Också Jan-Erik Sandberg i Pappers och Clas Linder i Transport ogillade att Mona Sahlin gjorde upp med mp.

Högljudda protester hördes också från det mäktiga Skånedistriktet som protesterade mot Mona Sahlin redan då hon skulle bli partiledare. Nu var det dags igen för distriktets ordförande Heléne Fritzon. Hon är relativt okänd i rikspolitiken men som ledamot i VU och partistyrelsen en av partiets mäktigaste. Hon hävdade att Mona Sahlin fått mandat att bilda allians med både mp och v, inte bara mp.

Riksdagsledamoten Bo Bernhardsson, också från Skåne, stod redan i SSU-striden 1981 på motsatt sida om Mona Sahlin. Han hade helst sett att partiledare Sahlin inte fattat beslut om att gå i koalition överhuvudtaget. Hon borde i stället prioritera det interna partiarbetet fram till kongressen hösten 2009.

Skånes SSU:are hörde också av sig, liksom kommunalråd runt om i Skåne.

Socialdemokrater ringde till och med till v:s kansli och lovade att kämpa för att få med Lars Ohly i koalitionen.

Nej, det handlar inte om kärleksfulla kritiker inom socialdemokratin. Däremot om falanger och maktgrupperingar som är redo att sticka kniven i ryggen. Oavsett om det var en kupp eller bara en allvarlig ’markering’ från vänsterfalangen och ett antal LO-förbund fick dessa igenom en ändring av den politiska inriktningen. Och laguppställningen inför valet 2010. Nu ska som sagt tre partier gå fram med egna program för att presentera den gemensamma politiken efter valet. Mycket klokt…

De som ville ha mer ’vänster’ utan att för den skulle specificera vad det innebär konkret och LO förbunden som ville ha garantier för arbetsrätt och kollektivavtal fick som de ville.

2010 är det dagens uppställning oppositionen går till val på. Det är då mer ’vänster’ och garantier för kollektivavtalen som ska få medelklassväljarna att känna att de har ett gemensamt intresse av en regeringsförändring med övriga sociala grupper och att det gemensamt alternativ till den borgerliga alliansen.

Nej, jag tror inte på att enbart ideologiskt rätt ’paketering’ säkrar en valvinst. Då är det teologi, inte ideologi och värderingar.

Tvärtom, om man tittar på Fredrik Reinfeldt och moderaternas ledning är de stenhårt pragmatiska och har inte tvekat att utmana både det nyliberala ’troende’ på högerkanten eller LOs motsvarighet på den borgerliga kanten Svenskt Näringsliv för att säkra makten. Och utan makten blir förstås allt annat meningslöst.

Bloggat:

Det rödgröna samarbetet bygger på tvång, Liten möda lagd, Från Ebbe till Ibbe, Den demokrati(s)ka processen,,SVDTandlös opposition, Tandlös opposition, Socialdemokratins epok är över,

Fokus » Sveket mot Sahlin

[…]
Inför hösten enades socialdemokraterna och miljöpartisterna om att Mona Sahlin ensam skulle föra samtal med Lars Ohly i fortsättningen.

Samtidigt med att den globala finansmarknaden kraschade, låg avgörandet nu i Mona Sahlins händer. Hur mycket kraft skulle hon lägga ner på att få med sig ett fortsatt bångstyrigt vänsterparti? Det fanns tecken på att Lars Ohly verkligen ville, men att han inte var stark nog att få med sig partiet.

Annat var det med miljöpartiet. Språkrören hade förflyttat partiets positioner. De hade till och med föreslagit sin kongress att kravet på utträde ur EU skulle tas bort.

Mycket talade för att bilda koalition med enbart miljöpartiet. Då skulle Mona Sahlin efter valet 2010 kunna hålla öppet åt två håll: bilda regering med ett borgerligt parti om Sverigedemokraterna klarade riksdagsspärren och hamnade i vågmästarställning, eller göra upp med Lars Ohly om väljarna skulle rösta fram en vänstermajoritet.

Många socialdemokrater tänkte också att detta i grund och botten var det bästa för v – då kunde de fortsätta vara radikala i ord, och slippa göra stora förändringar i sin politik. Utan vänsterpartiet behövde inte Mona Sahlin oroa sig för att medelklassväljare skulle skrämmas iväg till det borgerliga blocket. Och Fredrik Reinfeldt kunde inte heller hota med kommunistspöket.

Under hösten ökade dessutom s-ledningens oro för att förlora miljöpartiet till Reinfeldt. Peter Eriksson hade under våren 2008 gjort upp med de borgerliga i grundlagsutredningen om att lätta på reglerna för arbetskraftsinvandring. I början av oktober tyckte han att det inte var någon bra idé att återinföra förmögenhetsskatten som regeringen avskaffat – en av Mona Sahlins käpphästar.

Och tänk om språkrören skulle ge sig in i det moderata spelet kring obligatorisk a-kassa. När Peter Eriksson och Maria Wetterstrand besökte socialdemokraternas partistyrelse våren 2008 hotade de med just detta.

– Vi ser inga moraliska dilemman med att genomföra vår politik, säger Peter Eriksson till Fokus.

Visserligen visade finansminister Anders Borg inget intresse, men Sven Otto Littorin var för. Om en sådan uppgörelse träffades skulle den fackliga rörelsen aldrig gå med på en koalition med mp.

Under hela 2008, parallellt med förhandlingarna med mp och v, jobbade Mona Sahlin med att övertyga de egna om att partiet inte längre kunde regera ensamt.

– Jag har genomfört en serie diskussioner i vårt VU, i vår partistyrelse, med samtliga våra distriktsordföranden och med LO:s förbundsordföranden. Jag har sagt att vi måste vänja oss vid tanken att gå fram i nästa val med ett eller två partier, säger Mona Sahlin.

[..]

Utåt framstod det som ett monumentalt sjabbel från Mona Sahlins sida, hur kunde hon gå fram med en koalition som inte var förankrad i partiet?

Mona Sahlin och hennes medarbetare blev chockade av den kraftiga reaktionen. Hon hade ju ända sedan hon valdes till partiledare väckt frågan på olika nivåer i partiet om att gå fram i allians i valet 2010.

Och hur kunde kritikerna ha missat strulet med Lars Ohly? I slutet av september hade hon inför partiets högsta ledning, VU och partistyrelsen, satt ner foten och sagt att det var dags »att fördjupa samarbetet med miljöpartiet« och hitta andra samarbetsformer med v eftersom de inte ställde upp »på en ansvarsfull ekonomisk politik«. Hon var övertygad om att hon fått det stöd hon behövde. Men ledamöterna röstade inte, något som blivit alltmer sällsynt i VU och partistyrelsen, och sett i backspegeln var det i denna fråga olyckligt.

S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul bekräftar Mona Sahlins bild medan Heléne Fritzon har sagt att hon inte känner igen den. Hennes version är att ingen talade om att stänga dörren till vänsterpartiet.

Och hur var det med LO?

– Ingen protesterade mot att gå fram med miljöpartiet, säger Wanja Lundby-Wedin till Fokus.

En i LO-styrelsen hade uttryckt oro för mp:s syn på energipolitiken, en annan för arbetsrätten. Men det var först efteråt, när väl s-mp-alliansen var presenterad som de röt till ordentligt och krävde att v skulle med.

– Fegt. När de märkte reaktionen ute i förbunden vågade de inte stötta henne, säger en ledande socialdemokrat.

En förbundsordförande i LO:s styrelse försvarar sig med att »det lät positivt med ett fördjupat s-mp-samarbete«, men att Mona Sahlin inte talade om allians eller koalition och att hon inte sagt något om att v så definitivt skulle uteslutas.

Var det, som Nalin Pekgul hävdar, ett försök att krossa Mona Sahlin? Inte riktigt så illa, tror en socialdemokrat med facklig förankring. Däremot passade delar av LO och partiets vänsterfalang på att markera: Gå inte högerut, kopiera inte Reinfeldts mittengir! En annan säger att det i protesterna också låg en besvikelse över att Mona Sahlin och Thomas Östros inte kritiserade avarterna av marknadskapitalismen när finanskrisen exploderade i höstas.

Slutsatsen blev att s-ledningen kunde konstatera att det fanns falanger i partiet som var beredda att sticka kniven i ryggen vid minsta felsteg. Det var bara att gå till reträtt.

Mona Sahlin kallade till telefonkonferens med VU och distriktsordförandena fredag den 10 oktober, och senare samma dag sms:ade hon till Lars Ohly och föreslog att de skulle träffas inom kort.

Lars Ohly var på banan igen. På söndagskvällen var han gladast av alla, gjorde V-tecknet i partiledardebatten i SVT:s »Agenda«. Men miljöpartisterna kände sig lurade.

– Förr, med Göran Persson, var ett handslag ett handslag, sa Peter Eriksson.

Inom LO var upphetsningen fortsatt stor. Språkrören Wetterstrand och Eriksson var tvungna att gå till LO-styrelsen och lova dem att inte oroa sig för arbetsrätten.

Nya förhandlingar. Nu var de nio runt bordet med partiernas ekonomiska talespersoner och rådgivare. Framför Lars Ohly lades ett utkast till en trepartiuppgörelse. Han accepterade första raderna om budgetreglerna. Han läste vidare. Oj, det var bättre än han vågat drömma om. Han hade befarat att v måste ansluta sig till s-mp-samarbetet, men av dokumentet framgick att det blev en omstart med tre partier. Han försökte se bekymrad ut och sa något om att »vi måste fundera vidare«. I slutdokumentet fick vänsterpartiet igenom att en arbetsgrupp om storstädernas utmaningar skulle tillsättas och skrivningar om jämställdhet.

Söndag den 7 december var det ny presskonferens, nu med tre partier. Lars Ohly hyllades och s-ledningen startade Operation rädda ansiktet.

[…]

Strulet kring v:s inträde i alliansen har – förutom att det stärkt Lars Ohlys ställning – gett luft under vingarna åt vänsterfalangen i hennes eget parti och rubbat hennes eget självförtroende. Det dröjde inte mer än ett par veckor efter uppgörelsen med v och mp så blev det känt att det mäktiga Skånedistriktet i rådslagsarbetet, med före detta folkhälsominister Morgan Johansson i spetsen, ifrågasatte budgetreglerna – själva grunden för överenskommelsen. Och ingen blev gladare än Lars Ohly. Han fick nu gehör av Mona Sahlins egna för den fråga han tjatade om i förhandlingarna.

Även partiets EU-motståndare prövar henne. Inför beslutet i slutet av november om Sveriges undertecknande av EU:s Lissabonfördrag mötte hon hårt motstånd i riksdagsgruppen. Till slut ställde hon kabinettsfråga, berättar en ledamot. Så långt gick hon inte, säger en annan. Hon själv hävdar att hon aldrig hotat med avgång men att hon den här gången var bestämd:

– Några ville rösta nej och då förklarade jag att det går jag som socialdemokratisk ledare inte med på. Det är ett fördrag som vi varit med om att kämpa fram.

Åtta ledamöter lade ner sina röster. Bo Bernhardsson var en av dem. Han hade helst velat vänta med att skriva på:

– Vi har inte en chans att i efterhand kräva respekt för den svenska kollektivavtalsmodellen.

[..]

När Mona Sahlin valdes till partiledare i mars 2007 sa hon att »kritik är inte farligt«, och flera log när hon fortsatte:

– Vi har kärleksfulla kritiker i vårt parti.

Den kärleken höll Göran Persson på rejält avstånd. Kritikerna knöt näven i fickan och mullrade i riksdagskorridorer när ordförande Persson var utom hörhåll.

En titt bakåt i partiledarledet visar ett mönster. Den lyssnande Tage Erlander efterträddes av den målmedvetne Olof Palme, lagledaren Ingvar Carlsson av den auktoritäre Göran Persson. Och nu har partiet valt en kvinna som förlitar sig på att partidemokratin ska forma politiken. Precis vad medlemmarna efterlyst. Ändå är de inte nöjda.

Reblog this post [with Zemanta]

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Socialdemokraterna och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Offrades en valseger 2010 för LO och ett s-distrikt?

  1. Pingback: Claeskrantz.se » Den oklara oppositionspolitiken

  2. Göran skriver:

    Så många ord för att beskriva Sahlins inkompetens i realiteten… Tyvärr är det slut på S nu. De har förlorat sitt grepp om medborgarna med skatterna som största styrmedel. Nu arbetar folk och sköter sig själva, vilket minskar behovet av en stat som styr allt i minsta detalj. Vem vill då se Mona Sahlin och Baylan stoppa sina näsor i landets ekonomi? De kan ju inte ens sköta sin privatekonomi!

  3. Göran skriver:

    Så många ord för att beskriva Sahlins inkompetens i realiteten… Tyvärr är det slut på S nu. De har förlorat sitt grepp om medborgarna med skatterna som största styrmedel. Nu arbetar folk och sköter sig själva, vilket minskar behovet av en stat som styr allt i minsta detalj. Vem vill då se Mona Sahlin och Baylan stoppa sina näsor i landets ekonomi? De kan ju inte ens sköta sin privatekonomi!

  4. Kent Persson skriver:

    Idag visar Skop mätning att Sahlins ledarskap är i fritt fall. Väljarna flyr Sahlin, är det början till slutet vi nu ser.

  5. Kent Persson skriver:

    Idag visar Skop mätning att Sahlins ledarskap är i fritt fall. Väljarna flyr Sahlin, är det början till slutet vi nu ser.

  6. Lars Wetterström skriver:

    Om valsegern uteblir 2010 för (s) kommer ansvaret att falla tungt på Skånedistriktet och LO. Jag tror att vänsterns storlek i Sverige är överskattad. Kanske utgör inte (v) och socialdemokraternas vänsterflank mer än kanske 15-20% av valkollektivet. Den här vänsterflanken och enegipolitiken blir ett problem för vänsteralliansen framöver. Och trivs Mona egentligen med sin nya rödgröna allians? Hon ville ju inte ha den från början utan var nog på rätt väg när hon valde bort (v). Trenden i valundersökningarna är tydlig. Svenska folket rör sig sakta men säkert åt höger i takt med att det gamla industrisamhället tynar bort och individualismen breder ut sig.

  7. Lars Wetterströ skriver:

    Om valsegern uteblir 2010 för (s) kommer ansvaret att falla tungt på Skånedistriktet och LO. Jag tror att vänsterns storlek i Sverige är överskattad. Kanske utgör inte (v) och socialdemokraternas vänsterflank mer än kanske 15-20% av valkollektivet. Den här vänsterflanken och enegipolitiken blir ett problem för vänsteralliansen framöver. Och trivs Mona egentligen med sin nya rödgröna allians? Hon ville ju inte ha den från början utan var nog på rätt väg när hon valde bort (v). Trenden i valundersökningarna är tydlig. Svenska folket rör sig sakta men säkert åt höger i takt med att det gamla industrisamhället tynar bort och individualismen breder ut sig.

  8. Bob skriver:

    Om S kommer till makten skulle landet ledas av en fifflande virrpanna, en orealist och en kommunist. Snacka om kompetens.
    PS Han som springer omkring och gnaller pa allt ar det en hovnarr? DS

  9. Bob skriver:

    Om S kommer till makten skulle landet ledas av en fifflande virrpanna, en orealist och en kommunist. Snacka om kompetens.

    PS Han som springer omkring och gnaller pa allt ar det en hovnarr? DS

  10. Anders Nilsson skriver:

    Jag är benägen att hålla med dig. Och Baylans första inger inte större hopp. Vinna på regeringens misstag och erbjuda bättre förvaltarskap av staten verkar inte vinna väljare. Och jag förstår dem. När han desstom visar upp en sådan fundamental oförståelse för den nuvarande strukturkrisens karaktär och snarast betecknar den som orsakad av en inkompetent regering, oroar mig.

  11. Anonym skriver:

    Jag är benägen att hålla med dig. Och Baylans första inger inte större hopp. Vinna på regeringens misstag och erbjuda bättre förvaltarskap av staten verkar inte vinna väljare. Och jag förstår dem. När han desstom visar upp en sådan fundamental oförståelse för den nuvarande strukturkrisens karaktär och snarast betecknar den som orsakad av en inkompetent regering, oroar mig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *