Fattigdom är relativ Gert Gelotte

Jag ser att Gert Gelotte i sin GP-krönika tycks mena att eftersom allt inte är så eländigt som det var i 20-talets Sverige situationen för dagens svenska underklass inte kan vara är så dålig. Vilket väl är lite som att jämföra äpplen och päron?

Situationen i dagens Sverige kan knappast jämföras med 1920-talet Sverige men negligera inte att dagens samhälle har uppenbara social och ekonomiska problem. Och allt mer glider isär socialt och ekonomiskt.

Vad tror Ger Gelotte de sociala konsekvenserna är för arbetslösa hushåll med halverad a-kassa?

För de över 60000 som förpassats in i jobb och utvecklingsgarantin grundtrygghet med i många fall 7010 kr i månaden att leva på?

För de 11000 hushåll i Göteborg som varje månad får sina utgifter granskade och får motivera varför de ska vara berättigade till nya glasögon eller att gå till tandläkaren. Och som väl alla vet inte får ha några ekonomsiska tillgångar för att de ska vara berättigade till socialbidrag-

För den 1/3 av alla svenska hushåll som trots arbete inte kan kan få sina inkomster att räcka månaden ut?

Eller alla de som nu utförsäkras från sjukförsäkringen i tysthet. Även om de inte behöver stå med en spade och gräva vägar, som det förresten redan finns kvalificerad byggpersonal till, innebär inte att det inte finns fattigdom och elände i Sverige. Några berättelser från Aftonbladet debatt nedan.

Jag har inte råd att äta varje dag | Debatt | Aftonbladet

Ibland skippar jag att äta. Jag äter varannan vecka när jag har barnen hos mig. De övriga veckorna äter jag minimalt för att stilla värsta hungern. Inga lagade mål mat. Följden har blivit att jag drabbats av bristsjukdomar som jag nu får behandling mot.

Jag vet inte varifrån jag ska få pengar till hyran. Jag och mina barn är med snabb fart på väg in i fattigdomen. Jag ser ingen rätsida på vår situation. Socialen har ingenting att bidra med.

Jag vill inte leva på bidrag, jag riktigt längtar efter att få jobba igen. Men både mitt psyke och min kropp är totalt utslagna och jag får ingen hjälp någonstans. Jag får klara mig själv . Vänder man sig till någon myndighet ställer de sådana krav som gör att jag mår ännu sämre.

Tänk om regeringen kunde tänka om! I stället för att sparka på folk och sparka ut dem i arbetslivet när de inte är redo för det. Om regeringens underhuggare till myndigheter hade förmågan att göra handlingsplaner som passar dem som ska tillbaka till arbetslivet tror jag att många fler hade en chans att lyckas. Jag har varit och provjobbat två gånger, men det var alldeles för tidigt för att det skulle fungera. Mina misslyckanden stärker mig inte och ger mig inte bättre självförtroende.

Jag hade tidigare ett bra jobb med en bra lön. Men när livet rasade och jag blev sjuk fanns inte backupen och inte möjligheten att återhämta sig för att komma tillbaka till arbetslivet. I stället finns kraven, och krav gör många människor ännu sjukare.

”Jag har inte råd att betala elen” | Debatt | Aftonbladet

Hej Mona!

Jag undrar om du egentligen vet hur det står till i konungariket Sverige i dag?

Här sitter jag, i fotogenlyktans och en ficklampas sken, en 58-årig fyrabarnsfar, med tre stycken utflugna och sladdungen, snart 15 år, kvar hemma. Nåväl, det var inte detta jag tänkte skriva till dig om.
Anledningen till mitt öppna brev och att jag måste skriva i skenet från en fotogen- och ficklampa beror på att Vattenfall stängde av hushållselen den 3 september cirka 08.30 på grund av obetalda elräkningar. Det var snabba ryck, må du tro, meddelandet om avstängningen kom med posten tre timmar senare, är det inte lustigt så säg.

Det är självklart att alla måste betala sina räkningar, men på grund av sjukdom de senaste fem åren har vi haft svårt att bygga upp den av Wibble varmt rekommenderade bufferten.

Min fru arbetar som svinskötare på en stor gård i närheten och tog omedelbart kontakt med individ- och familjeomsorgen i kommunen, men de kände också redan till avstängningen. Så vi var väl egentligen de enda som blev ordentligt överraskade.

Lilla frugan fick hämta en blankett vi skulle fylla i för att redogöra för vår ekonomiska situation, vilken inte kan vara någon hemlighet för sociala, då vi sökte akut hjälp oktober 2003 då jag drabbades av hjärtinfarkt och stentopererades akut vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vi fick ingen hjälp då, och får väl ingen nu heller. Systemet verkar så fiffigt uppbyggt med otaliga moment 22-situationer, så troligen orkar väl snart inte ens den mest inbitne bidragsfuskaren ta sig igenom systemet med lyckat resultat, och definitivt inte människor i kris och i behov av hjälp.

Så nu sitter jag här, hjärtopererad 2003, en lindrig stroke i oktober 2007 och som grädde på moset (hihi) sommaren 2008 diagnos diabetes typ 2, så prognosen för ett långt och lyckligt liv är väl inte särskilt god längre.

Jag kan inte gå och lägga mig heller, på grund av oro över brandrisken och hur det ska bli med skulden till Vattenfall.

Vi måste ha två fotogenlampor igång nattetid, en i flickans rum och en i trappen ned, så man ser att gå ut och pinka. Problemet med att få elen avstängd här på vischan, är att varken toalett, varm- eller kallvatten eller tvättmaskin och torktumlare fungerar. Nåja, vi ska väl inte klaga, värme i huset och matlagningen klarar vi med en vedeldad spispanna, det värsta var att behöva kasta all mat i kylskåpet och frysen.

Men i morgon ska vi försöka sätta in dörrarna i vår nästan färdiga renoverade jordkällare. Kan vi sedan bara få tag i några tättslutande kärl, behöver vi antagligen inte dela med oss allt för mycket med råttorna heller.

Vi tillhör den ökande delen ”nyfattiga”, för närvarande cirka 700 000 människor i Sverige. Familjen lever på existensminimum fastställt av kronofogden, 16 500 kronor i månaden, två vuxna och en tonårsdotter. Hälften av inkomsten kommer från försäkringskassan, så varje år får vi cirka 4 000 kronor var i restskatt, för om rätt skatt drogs skulle vi troligen inte överleva.

Den stora skillnaden mot 1920 är väl att dagens svenska fattigdom inte syns utåt. Det är tvärtom den största social skam som finns i dagens Sverige att vara fattig.  arbetslösa att de ska acceptera vilket arbete som helst, var som helst i Sverige. Till nästan vilka löner om helst. Hittills har inte arbetsförmedlingen och alliansregeringen krävt att de arbetslösa ska accepter löner under vad som officiellt är existensminimum i Sverige. Men lönesänkningar ska den arbetslösa acceptera.

19920-talet var en extrem kris i Sverige men fattigsverige försvann inte förrän långt in på 1960-talet.  Och är nu tillbaka för en stor grupp svenskar.

Sen ser verkligheten helt annorlunda ut för de svenskar som är medel-hög inkomsttagare. I det alternativa Sverige har man aldrig haft det bättre. 

Det är det delade Sverige som många i den svenska medelklassen tycks ha så svårt att se. Från alla partier.

Sen kan man undra över undersökningar som Aftonbladets ovan i dess serie om fattigdom. Vad vet de om röstade ja till om folk som inte har råd att äta? Inte kan det väl finns svält i sverige…. 

Uppdatering:
Som av en händelse inledder expressen en artikel serie om barnfattigdomen i Sverige.  ”Värst är när folk tycker synd om en” vilket får en omedelbar reaktion från DNs ledarsida. Tydligen är tanken att dett skulle finnas fattigdom oerhört provocerande får många. Precis som med Aftonbladets fattigblogg blir många människor oerhört arga. På människor som vågar vara fattiga och berätta om det.  Hur vågar de dröma om att resa, kunna köpa kläder och skor som inte kommer från billigast möjlig källa. Varför har de så många barn. Och varför vill de inte arbeta utan hellre leva på bidrag.

Och förstås det vanliga argumentet om att eftersom Sverige inte är ett u-land går det inte att tala om fattigdom i Sverige.

Argumenteten är förstå välbekanta.  Redan för 100 år sedan sades det att fattiga var lata, arbetsovilliga, hade för många barn och bara det tog sig i kragen och började arbeta skulle allt lösa sig.  Ronald Reagan pratade en gång om välfärdsdrottningar i en kampanj för att skära ner på det amerikanska ’great society’ 

Mer i media:
Lotta Gröning: Politikerna låtsas att fattigdomen inte existerar;,

Bloggat:
Mad World, Maria Byström, Sagor från livbåten, Johan Ingerö, Badlands Hyena, Motpol, Monica Green(s) blogg, Thomas Mattsson, Veronica Palm, jj.n och Nattportierens liv

Häromdagen anlände Statistiska Centralbyråns arbetskraftsundersökning för juni månad. SCB meddelade att 503 000 personer var öppet arbetslösa. Det motsvarar 9,8 procent av arbetskraften. Arbetslösheten närmar sig 10 procent. Det är svettigt.
Men så läser jag lite noggrannare. I juni i år låg alltså arbetslösheten på 9,8 procent. För ett år sedan var arbetslösheten 8,1 procent. På ett år har den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet spätt på den öppna arbetslösheten med 1,7 procentenheter eller med 87 000 personer, från 416 000 till 503 000 öppet arbetslösa. Det är illa, men långt ifrån någon nationell katastrof.
[…]
En av mina vänner, Karl-Erik Svartberg från Partille och Hunnebostrand, träffade jag redan som skolpojke. Karl-Erik var då nybliven lärare, en av de allra bästa jag stött på. Han blev riksdagsman för socialdemokraterna och jag politisk reporter. Vi träffades då och då i riksdagshuset. En dag pekade Karl-Erik upp mot de dockor i granit som är en del av balustraden på riksdagshuset tak och som ersatt de vittrade originalen i sandsten.
– De höggs av arbetslösa stenarbetare i Hunnebostrand. Men kraven var hårda. Det tog en vecka att hugga en docka. Stämde sedan inte måtten blev det inga pengar.
Och stämde måtten var lönen usel. För att inte chansen till ett AK-arbete skulle locka någon att inte söka ett ordinarie jobb sattes betalningen under lägsta lön på orten. Tron att arbetslösa måste känna av piskan för att inte slöa till är inte ny.
SCB:s arbetskraftsundersökning är förvisso dyster läsning. Men statistiken berättar också något som är mycket bra – att vi sedan 30-talet byggt ett samhälle som är oändligt mycket robustare. För när vi jämför dagens kris med 30-talets och förfäras över likheten, så jämför vi ekonomiska tal.
Ser vi i stället till de sociala konsekvenserna finns ingen jämförelse alls. Ingen måste stå med spade i ett vattenfyllt dike för att slippa se familjen svälta – i varje fall inte som ett resultat av den ekonomiska krisen.
Dagens svenska underklass är inte arbetslösa med a-kassa. Kanske inte ens arbetslösa utan a-kassa, även om den som tvingas leva på försörjningsstödets 3 680 kronor i månaden verkligen kan kallas fattig.
På samhällets nedre botten lever i stället ett okänt antal tusen papperslösa. Utan rättigheter tvingas de acceptera vilket arbete som helst till vilken lön som helst – oavsett om det råder högkonjunktur eller lågkonjunktur.

Krönikan 29/7: Värsta krisensedan 30-talet – Ledare – Göteborgs-Posten

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Samhälle och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Fattigdom är relativ Gert Gelotte

  1. Lena Meigård skriver:

    Ja, det finns ju gott om låglönejobb idag. Har jobbat på två olika telefoncentraler senaste åren för en lön mellan 82 – 86 kr i timmen. På ett ställe skulle vi skaffa mejladresser från kunder, vi fick 10 kr för vaje mejladress, det blev ca 60 kr i timmen och ingen sem ersättning eller nåt annat. Jag jobbade som personlig assistent en dryg månad och fick ej betalt för 38 av timmarna. Man påstod det var sovande jour men de andra som jobbade med brukaren sa att denne hade godkänt från FK att få hjälp dygnet runt. Arbetsgivaren skickade heller aldrig svar när jag bad dem ange exakt vilka timmar man fick betalt för och vilka men ej fick betalt för. Den fattige blir fattigare och den rike rikare i dagens fina arbetslinje-Sverige där det inte finns jobb för en kvinna med 5 års universitetsutbildning.

  2. Lena Meigård skriver:

    Ja, det finns ju gott om låglönejobb idag. Har jobbat på två olika telefoncentraler senaste åren för en lön mellan 82 – 86 kr i timmen. På ett ställe skulle vi skaffa mejladresser från kunder, vi fick 10 kr för vaje mejladress, det blev ca 60 kr i timmen och ingen sem ersättning eller nåt annat. Jag jobbade som personlig assistent en dryg månad och fick ej betalt för 38 av timmarna. Man påstod det var sovande jour men de andra som jobbade med brukaren sa att denne hade godkänt från FK att få hjälp dygnet runt. Arbetsgivaren skickade heller aldrig svar när jag bad dem ange exakt vilka timmar man fick betalt för och vilka men ej fick betalt för. Den fattige blir fattigare och den rike rikare i dagens fina arbetslinje-Sverige där det inte finns jobb för en kvinna med 5 års universitetsutbildning.

  3. Lena Meigård skriver:

    Jag jobbar på en telefoncentral där jag tjänar 86 kr i timmen. Jag jobbar men har även försörjningsstöd. Men det är klart att papperslösa har det mycket sämre än vad jag har. Det är även sorgligt att se hur Sverige kastar ut asylsökande som har torterats och våldtagits i sina hemländer och som är rädda för att återvända dit. Sverige är inte alltid det generösa och människorättsvänliga land som man tror.

    • ckrantz skriver:

      @Lena
      Din historia blir nog vanligare och vanligare i dagens Sverige. Utan att mena något illa med det kan man säga du blivit en del av de allt fler arbetande fattiga i dagens Sverige.

  4. Lena Meigård skriver:

    Jag jobbar på en telefoncentral där jag tjänar 86 kr i timmen. Jag jobbar men har även försörjningsstöd. Men det är klart att papperslösa har det mycket sämre än vad jag har. Det är även sorgligt att se hur Sverige kastar ut asylsökande som har torterats och våldtagits i sina hemländer och som är rädda för att återvända dit. Sverige är inte alltid det generösa och människorättsvänliga land som man tror.

    • Claes Krantz skriver:

      @Lena
      Din historia blir nog vanligare och vanligare i dagens Sverige. Utan att mena något illa med det kan man säga du blivit en del av de allt fler arbetande fattiga i dagens Sverige.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *