Försäljning av köksbord likvärdig med vård av människor – Åsa Mobergs nya välfärdsdagbok

Jag ser att lanseringen av den Timbro utgivna ‘en välfärdsdagbok’ nu hittat till Newsmill. Boken argumenterar för vinst och mer privatdriven vård. Men precis som den socialdemokratiska interndebatten om vinst och privatdriven vård missar den en övergripande analys.

Varför istället inte ställa frågan vilken typ av vård vi vill ha. Hur ska den se ut. Vem ska ha tillgång till den. Vilken typ av vård ska finnas som offentligt finansierad. För jag antar att ingen argumenterar ännu generella försäkringar efter amerikansk modell. 

Och varför inte även ställa frågan hur ser det ut i dagens vård Sverige på alla nivåer. Det Timbro finansierat är knappast en opartisk välfärdsrapport.


Åsa Moberg missar dock grovt med exemplet hämtat från IKEA i Newsmills debattartikel.
IKEAs försäljning av köksbord är knappast jämförbart med om din gamla mamma ska vårdas på hem eller du ska opereras på sjukhus. Även om Ingvar Kamprad tjänar ett visst antal kronor per sålt köksbord.

Att IKEAS verksamhet bygger på att hitta de billigaste leverantörerna och arbetskraften för att sedan sälja i masstillverkning gör det inte bättre som exempel.

Operationer på rullband kanske?

Vinst i säg borde inte vara frågan som sagt utan tillgång och utformning.

Samtidigt är ju Timbro’s motiv för att lansera boken uppenbara. Det finns miljarder att tjäna inom det som nu är den offentliga svenska sjukvården. Speciellt om det sker via garanterade intäkter från det offentliga. Som ju nu sker inom privat  friskolesystemet.

Grundfrågan är vad som garanterar bra vård till alla svenskar. Det amerikanska exemplet inger inget förtroende för privatiserad vård.

Det är inte så att vinst enbart gynnar de rika. Tänk Ikea. En del av (det blygsamma) överskottet från Adams bok använde Adam och jag till ett hus på Österlen, där vi hade tänkt starta en alternativ psykosvård. Huset kostade 435 000 kronor, för det låg 8 km från havet. Till möbler och husgeråd fanns det 53 000 kronor, av vilka 27 000 spenderas på Ikea i Malmö. Vi var tre personer, som Ikea-expert deltog min svägerska Gunilla, hennes dotter Helena och jag. Det behövdes tre för att dra kundvagnarna. Vi fick komplett köksutrustning samt en halv liten varubuss med hemkörda möbler och mattor.

Möbler är något som alla människor behöver. Skulle det vara ett argument för att de inte skulle produceras och säljas med vinst? Det har ingen hävdat. Man kan konstatera att Ingvar Kamprads vinster har utvecklat ett suveränt försäljningssystem, avskytt av den möbelhandel som fanns när han startade. Det kunde bara utvecklas därför att Ikea finansierat sin egen tillväxt. Grunden är inget genialt tekniskt nytänkande, utan ett nytänkande i sättet att producera, paketera och distribuera.

Om det öppnades möjligheter för ett liknande sätt att kombinera i vårdbranschen skulle vinstmöjligheterna vara minst lika stora. Några enskilda kommer att bli rika på kuppen, men deras personliga förmögenheter kommer att vara småsmulor jämfört med vad hela samhället och enskilda patienter skulle tjäna i form av bättre och billigare sjukvård.

Politiker från alla partier slår vakt om politikens makt över sjukvården. Det är denna makt som i sista hand hotas av vinsten. Vinst är ett argument, likaväl som politiska ideologier. Vinst är dock enklare att tolka och mäta. Den kan inte uppkomma om det inte finns någon som är nöjd och beredd att betala.

Vinst i vården hotar att bli en partipolitisk stridsfråga i valet 2010. Vänstern vill reglera vårdföretagens vinster. Eller var det högern som ville det? Numera vet man aldrig. Moderaterna är emot privata sjukvårdsförsäkringar, utan att någon kunnat ge en vettig förklaring till varför. Moderaterna vill öka statens inflytande i vården. Jo, ni läste rätt. Det sägs att vården därmed kan bli mer rättvis.

Om det var sant borde vården under denna valperiod ha blivit mycket mer rättvis i det alliansstyrda Stockholms läns landsting. Det har den inte. Där gäller precis som tidigare det totala postkodlotteriet: din adress bestämmer vilken vård du får. Ett exempel: enligt den senaste upphandlingen får rehabilitering av patienter med svåra ryggproblem kosta dubbelt så mycket i södra Stockholm som i norra. (Se debattinlägg av företrädare för Stockholm Spine Center, f ö en verksamhet som inte drivits med vinst, i Dagens Medicin, 24/9, 09.)

De som vill begränsa möjligheterna att ta ut vinst i vården borde börja med att fråga de ideella vårdföretagens paraplyorganisation Famna hur de lyckats i sin idoga lobbying för att få fram en bättre kapitalförsörjning. Om verksamhet ska drivas utan vinst är det svårt att få fram kapital och svårt att utveckla verksamheten.

Sjukvården är i dagens system huvudsakligen hänvisad till att finansieras av skatter, som sjunker. De sjunker på grund av lågkonjunktur eller politiska beslut, just nu båda delarna, men inget av de politiska blocken vill höja skatterna så mycket som skulle behövas om vård och omsorg ska kunna växa i takt med medborgarnas behov.

Alltså måste vi öppna för nya sätt att samarbeta mellan det offentliga och det privata. Använd gärna vägnätet som förebild. Vägar byggs med skattepengar, men de trafikeras mest med privatägda fordon. Hur lång tid skulle det tagit att utveckla vägar och fordon om systemet skötts genom politiska detaljregleringar? Genom att vi sluppit det kan man nu utan problem byta från en allmän till en privat väg när man är ute och kör, och lika lätt byta från en privat bil till kollektivtrafik. Och det finns gräddfiler! För kollektivtrafiken.

Öppnar vi inte för liknande lösningar i vården ska vi i alla fall inte spela överraskade över att vård och omsorg fortsätter krympa i politiskt beslutade sparkampanjer, medan annat – som det är mer tveksamt om människor behöver – fortsätter växa. "Köpcentrum växer trots kris" var en rubrik i Dagens Industri 26/9: "Från i år och fram till 2014 planeras för 1,2 miljoner nya kvadratmeter i form av helt nya köpcentrum eller expansion av befintliga." I dag finns det 302 svenska köpcentrum som vart och ett har en yta över 5 000 kvadratmeter

Politikernas rädsla för vinst i vården hindrar utveckling – Artikel av Åsa Moberg – Newsmill

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Försäljning av köksbord likvärdig med vård av människor – Åsa Mobergs nya välfärdsdagbok

  1. Jens skriver:

    Har flera vänner som jobbar inom både offentlig och privat sjukvård, de flesta av de i offentliga vill byta till privat. Inte för att de kommer tjäna bättre eller något sådant utan för att komma till en organisation där man känner att man kan påverka och att allt inte är så tungrott. En bekant som är läkare och som började i offentlig men nu jobbar privat utryckte det hela rätt bra då han sa att han blev läkare för att ta hand om patienter inte för att jobba med administration och sitta på möten. Enligt honom har han nu dubbelt så mycket tid med patienter som tidigare. Självklart är det säkert så att en del av hans arbete tagits över av andra men det är ju av personer med lägre lön så därför en besparing men en hel del av det han gjorde tidigare har bara gått att plocka bort. Sedan är det ju bra då vi har läkarbrist att läkarna jobbar med det bara dom kan och överlåter så mycket annat jobb som möjligt på andra. Enligt honom borde vi inte ha någon läkarbrist om bara organisationen hade varit bättre. Oddsen att få träffa samma läkare är större hos privata än hos offentliga och att gå igenom ärende på nytt tar tid vilket de privata där sparar in på. Hade ju varit bra om det offentliga kunde förbättra sig på de punkterna då skulle nog de privata få svår konkurens men som det är nu har de inga problem att erbjuda en bättre vård och ändå kunna ta ut ordentliga vinster.

  2. Jens skriver:

    Har flera vänner som jobbar inom både offentlig och privat sjukvård, de flesta av de i offentliga vill byta till privat. Inte för att de kommer tjäna bättre eller något sådant utan för att komma till en organisation där man känner att man kan påverka och att allt inte är så tungrott. En bekant som är läkare och som började i offentlig men nu jobbar privat utryckte det hela rätt bra då han sa att han blev läkare för att ta hand om patienter inte för att jobba med administration och sitta på möten. Enligt honom har han nu dubbelt så mycket tid med patienter som tidigare. Självklart är det säkert så att en del av hans arbete tagits över av andra men det är ju av personer med lägre lön så därför en besparing men en hel del av det han gjorde tidigare har bara gått att plocka bort. Sedan är det ju bra då vi har läkarbrist att läkarna jobbar med det bara dom kan och överlåter så mycket annat jobb som möjligt på andra. Enligt honom borde vi inte ha någon läkarbrist om bara organisationen hade varit bättre. Oddsen att få träffa samma läkare är större hos privata än hos offentliga och att gå igenom ärende på nytt tar tid vilket de privata där sparar in på. Hade ju varit bra om det offentliga kunde förbättra sig på de punkterna då skulle nog de privata få svår konkurens men som det är nu har de inga problem att erbjuda en bättre vård och ändå kunna ta ut ordentliga vinster.

  3. Anna Vikström skriver:

    Vilken sorglig röra av argument. Vi får mycket vård för liten andel av BNP jämfört med försäkringsländerna, föra att inte tala om USA.

  4. Anna Vikström skriver:

    Vilken sorglig röra av argument. Vi får mycket vård för liten andel av BNP jämfört med försäkringsländerna, föra att inte tala om USA.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *