Ungdomsarbetslöshet ett konjunkturproblem – Inte strukturproblem.

"Satsningarna inom utbildningsområdet verkar vara i rätt riktning. Däremot ställer jag mig mer frågande till den tidigare sänkningen av de sociala avgifterna för ungdomar. Det är generell satsning som är onödigt dyr. Regeringen bör framför allt satsa på den stora grupp unga som hoppat av gymnasiet och som behöver särskilt stöd för att komma in på arbetsmarknaden", säger Lars Calmfors.

Återigen kan jag bara i det ovanstående fallet hålla med Lars Calmfors i DI. Ungdomsarbetslösheten i stort är ett konjunkturproblem och delvis baserad på missvisande statistik. Om en heltidsstuderande 15 åring som söker arbete räknas som arbetslös är det knappast en rättvisande bild av hur läget ser ut på arbetsmarknaden. 

Hälften av alla arbetssökande mellan 15-24 är just heltidsstuderande och 90% ser sig som studerande enligt DI artikeln och SCB. Ändå pratas det om en generell ungdomsarbetslöshets kris.

Och det satsas det både miljarder i insatser och aktiveringsåtgärder för dessa ungdomar liksom skattesänkningar.  Kostnaden för varje ungdom som fick arbete tack vare de sänkta ungdomsarbetsgivaravgifterna beräknades till en miljon per arbete. Där många av de serviceföretag som anställde dessa ungdomar mycket väl hade haft råd att anställa utan skattebidrag från staten.

Eventuella satsningar borde gått till de som står längst från arbetsmarknaden oavsett om dessa är ungdomar som hoppat av gymnasium eller äldre långtidsarbetslösa som behöver kompetenshöjande åtgärder.

Sen har Göteborgsposten ledaren nedan återigen fel som vanligt. Vi vet mycket väl vad ungdomsarbetslösheten beror på i Sverige. Och nej det är inte LAS som är huvudorsaken med tanke på att ytterst få av dessa 15-24 åringar kommit in på arbetsmarknaden och kan därför heller inte sparkas först.

I grunden handlar det om en delning av svensk arbetsmarknad i tre olika A, B och C lag där majoriteten av ungdomar hamnar i B laget. D.v.s inga permanenta arbeten eller fasta anställningar. De blir en del av den stora och växande gruppen just in time arbetskraft som växlar mellan arbetslöshet och arbete. Med  de konsekvenser man får på en svensk arbetsmarknad där allt konstruerats efter normen om fast anställning.  

Med arbetsmarknadens parters godkännande har i praktiken LAS kringgåtts och offentliga och privata arbetsgivare har fått en stor grupp av ‘anställda’ som de kan ta till eller sparka efter behov. Med förstås lägre löner för denna grupp av människor som ju inte är riktigt anställda och därför inte omfattas av samma avtal som de anställande de jobbar med inom t ex handeln. 

Det är väldigt billigt att hyra in en 20-årig ‘butikskonsult’ att sitta bakom kassan på hemköp för några timmar.

Det är en permanent konsekvens och effekt av 90-talets massarbetslöshet där stora grupper aldrig kommer i som etablerade på arbetsmarknaden.

Det är kanske detta som arbetsmarknadens båda parter borde prata kring om dessa ska fortsätta att ensamma bestämma villkoren för majoriteten av svenskarna i A-gruppen.

/ck

Vad den kroniskt höga ungdomsarbetslösheten i Sverige beror på vet vi inte – om vi skall vara noga med vad vi vet och vad vi inte vet. Däremot finns det gott om mer eller mindre välgrundade åsikter och påståenden.

Arbetsgivarna och en del forskare pekar ut tre orsaker: hög ingångslön, starkt anställningsskydd och få lärlingsjobb. Sunt förnuft tycks stödja detta påstående. Om det är dyrt och fyllt av förpliktelser att anställa väljer arbetsgivaren rimligen det säkrare korten – det vill säga någon med dokumenterad erfarenhet och kompetens.

Ser vi oss runt i Europa visar det sig också att länder med svagare anställningsskydd och lägre ingångslöner, alternativt lärlingslöner har väsentligt lägre ungdomsarbetslöshet. Enligt Eurostat, som sätter den svenska ungdomsarbetslösheten till 22,9 procent, har Danmark 8,7 och Österrike 7,9 procents ungdomsarbetslöshet.

Facket och andra forskare bestrider dock sambandet mellan arbetsrätt och ungas arbetslöshet. Sunt förnuft-argumentet tillbakavisas med att det inte räcker att enbart jämföra arbetsrätten, vilket är en rimlig invändning. Exempelvis har Danmark en större andel små och medelstora företag än Sverige.

TCO avvisar arbetsrättsargumentet med argumentet att få ungdomar blivit arbetslösa på grund av turordningsreglerna. Fast det besvarar ju inte frågan varför ungdomar har så svårt att få det första jobbet. Och i stället för arbetsrätten pekar TCO på bristande utbildning och liten arbetslivserfarenhet som huvudskäl till ungdomsarbetslösheten. Men det är bra nära ett cirkelresonemang. För att få arbetslivserfarenhet måste man ju först ha fått ett arbete.

Behovet av kunskap bygd på praktisk erfarenhet är stort. Men att lagstifta om LAS och löner vore olyckligt. Då är det bättre att gå förhandlingsvägen.

Avtala om ungdomsavtal – Ledare – www.gp.se

Bloggat:
Thomas Böhlmark, Edvin Ala(m) 3.0, Moderata Perspektiv, Eva Westerberg, Rasmus (liberal) och Magnus Andersson, Veckans bloggdebatt: Ungdomsjobben, De dyra ungdomsjobben (Rasmus (liberal));

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Arbetsmarknad, Politik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

1 svar på Ungdomsarbetslöshet ett konjunkturproblem – Inte strukturproblem.

  1. Pingback: Många bra inlägg i veckans bloggdebatt om ungdomsjobben « Kent Persson (m) blogg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *