Det fattiga Göteborg

I dagens GP ej på nätet kan man läsa om det fattiga Göteborg. Det Göteborg där inte ha råd är verkligheten för tio tusentals hushåll. 

Dagens fattigdom hade jag jämfört med 50-talet och det tidiga 60-talet. Folk svälter inte men det går djupa ekonomiska skillnader i möjligheter mellan de som har arbetet, välavlönade arbeten och förstås de som inte har något arbete.

Ett annat ord för detta är klassamhälle. Ett ord som kanske inte är så populärt eller modernt i en era där livspyssels politik är det senaste. Men det är en verklighet som är högst aktuell. Att den svenska fattigdomen och inte minst barnfattigdomen ökat har det kommit larmrapport efter larmrapport om. Men inget verkar göras.

I det stora hela kanske det inte är av så stor betydelse om man i vissa familjer får ge sina barn begagnade kläder från stadsmissionen tillsammans med stöd till tandvård, glasögon och mediciner. Medan man i andra familjer har problem med överkonsumtion.

Men de olika verkligheterna finns där.

Det jag undrar över är vad vill de politiska partierna göra eller gör man i den lokala Göteborgska verkligheten för att ge alla samma chans?  Finns det ett helhetsgrepp på frågan?

De som löper störst risk för fattigdom är ungdomar, ensamstående mammor och invandrare. Även allvarlig sjukdom leder ofta till försämrad ekonomi, skriver Socialstyrelsen i ett pressmeddelande.

Den långvariga fattigdomen har minskat, men blivit mer koncentrerad till invandrare. Av de som haft ekonomiskt bistånd (socialbidrag) i fem år eller mer är över 60 procent födda utomlands.

– Fattigdomen har blivit mer koncentrerad till de utrikesfödda. Det kan till exempel bero på att andelen nyanlända har ökat, och att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden, säger Danuta Biterman, projektledare för rapporten.
Av personer som var 22–30 år vid ankomsten till Sverige hade bara hälften kommit in på arbetsmarknaden efter 15 år.
– Jag tycker att det är häpnadsväckande, säger Danuta Biterman.

”Kopplingen mellan ekonomisk och etnisk segregation är tydlig”, står det i pressmeddelandet.

Inkomstskillnader har ökat – Ekonomi – www.gp.se

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Göteborg, Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Det fattiga Göteborg

  1. Lena Meigård skriver:

    Jag har ingen förhoppning om att någonsin få ett riktigt jobb. Jag är 57 år och har 5 års universitetsutbildning. Sedan september 2007 har jag arbetat på en telefoncentral där jag tjänar 86 kr per timme. Jag vet bara en vecka i taget hur många dagar och timmar jag får jobba. Jag har socialbidrag eftersom jag inte kan leva på min lön. Arbetslösheten i Sverige har permanentats. Och många människor som jag själv har inga förhoppningar om att någonsin ha mer än existensminimum att leva på. Det är så den svenska verkligheten ser ut idag år 2010.

    • claeskrantz skriver:

      Jag känner igen beskrivningen du ger. Så ser verkligheten ut för många i dagens sverige där kommunerna fått ta ansvaret för de som fallit ut eller knuffats ut både från den reguljära arbetsmarknaden och från socialförsäkringssystemen.

      Tyvärr tycks både lokala politiker och rikspolitiker ha svårt att ta tag i en verklighet de inte känner igen eller lever i själva.

  2. Lena Meigård skriver:

    Jag har ingen förhoppning om att någonsin få ett riktigt jobb. Jag är 57 år och har 5 års universitetsutbildning. Sedan september 2007 har jag arbetat på en telefoncentral där jag tjänar 86 kr per timme. Jag vet bara en vecka i taget hur många dagar och timmar jag får jobba. Jag har socialbidrag eftersom jag inte kan leva på min lön. Arbetslösheten i Sverige har permanentats. Och många människor som jag själv har inga förhoppningar om att någonsin ha mer än existensminimum att leva på. Det är så den svenska verkligheten ser ut idag år 2010.

    • claeskrantz skriver:

      Jag känner igen beskrivningen du ger. Så ser verkligheten ut för många i dagens sverige där kommunerna fått ta ansvaret för de som fallit ut eller knuffats ut både från den reguljära arbetsmarknaden och från socialförsäkringssystemen.

      Tyvärr tycks både lokala politiker och rikspolitiker ha svårt att ta tag i en verklighet de inte känner igen eller lever i själva.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *