Afghanistan – Krig utan slut

Att det inte finns några militära lösningar i Afghanistan har varit uppenbart sedan länge. Det handlar istället om ett öppet åtagande där som den nuvarande brittiska generalstabschefen sade en lösning kanske kan komma efter 30-40 års närvaro av brittiska andra utländska trupper.

Som David Ignatius skriver i Washington Post nedan har den omskrutna Marja offensiven lyckats med att tillfälligt rensa området, dagtid, på Talibanstyrkor. Och någon överföring till ett civilt styre har inte hänt trots det färdiga civila styra trupperna förde med sig. Jag undrar förresten hur många av de senare var tadzjiker i ett Pashtun området?

The much-touted offensive in Marja in Helmand province in February succeeded in clearing that rural area temporarily of Taliban insurgents, at least by day. But plans for the Afghans to provide more security and better governance there are off to a shaky start, officials at the State Department and Pentagon say.

Gen. Stanley McChrystal’s boast in February that "We’ve got a government in a box, ready to roll in" to Marja now sounds wildly over-optimistic. A senior military official concedes that this phrase "created an expectation of rapidity and efficiency that doesn’t exist now."

The official Pentagon line, after a White House review Thursday, is that there’s "slow but steady progress" in Afghanistan. But the senior military official cautions that 90 days after the offensive, "Marja is a mixed bag," with parts of the area still controlled by the Taliban and Afghan government performance spotty. A top State Department official agrees: "Transfer is not happening" in Marja.

Kandahar, the next big test of the U.S. strategy, will be even harder. The plan is to work with the existing power structure inside the city, even as U.S. troops pound Taliban strongholds to the west and south. But a senior administration official cautions that the Kandahar strategy is "still a work in progress." He explains: "We’re still working our way through how much you can salvage [in the local government] and how much you have to rebuild."

David Ignatius – Reasons to be anxious about Afghanistan

Vad som kanske är mindre uppenbart men lika klart är att det finns heller inte några politiska lösningar. Speciellt inte om väst menar allvar med högtravande uttalande om mänskliga rättigheter och en förändring av kvinnors traditionella roll i det Afghanska samhället. Det s.k demokratiska Afghanistan civila administration är fylld med gamla krigsherrar och lokala klanledare som knappast uppfylls av demokratiska västliberala ideal. Lika lite som de by o klan äldste på lokal nivå var existens alla hotas av ett demokratiskt

USA har också fått ett ‘Diem’ problem i Hamid Karzai som vägrat underordna sig instruktioner och till och med sparkade ut USAs pro konsul i området Richard Holbrooke. Detta då han ju mycket väl vet vad som händer med Afghanska ledare som ger upp makt eller tappar ansiktet.

I slutändan kanske den deprimerande sanningen är att det Afghanistan behöver är en stark man d.v.s diktator som kan styra landet mot någon form av utveckling. Något som är politiskt och PR-mässigt omöjligt för det väst som bundit upp sig för en helt annan utveckling.

Obama eller nästa amerikanska president kan inte dra tillbaka trupperna förrän han uppnått någon form av seger. Vilket inte kommer att ske enligt de uppsatta målen.

I Sverige har troligen debatten ändå mindre betydelse eftersom riksdagens majoritet valt att sätta den  svenska säkerhetspolitiken i en släpkärra knuten till NATO.

Vad som borde debatteras är om revolutionär islamism, vad nu detta är, utgör ett dödligt hot mot svenska värderingar och därför är ett legitimt krigsmål. Fast då handlar det förstås om något annat d.v.s det civilisationernas krig som den amerikanska högern talade sig varm för under president Bush.

Mer i media:
SvD

 

Afghanistan verkar vara den fråga där de rödgröna har svårast att enas. Direkt efter valet ska det fattas nytt beslut om den svenska styrkan. Med hjälp av Pierre Schoris nya bok Vägen ut ur Afghanistan och den tidigare brittiska utrikesministern David Milibands artikel "How to End the War in Afghanistan" i NY Review of Books bör det gå att hitta en gemensam grund. Schori vill att Sveriges militär åker hem. Miliband att alla är kvar. Men båda är påfallande eniga om hur konflikten kan lösas. En kompromiss kan utgå från några enkla punkter.

• Politikens grund ska inte vara Europas säkerhet, Natos framtid eller försvarets längtan att lufta sina kanoner i krigsspel som är non-fiction. Utgångspunkten måste i stället vara afghanernas frihet.

• Konflikten går inte att lösa med bomber – varken hitech från himlen eller lowtech vid vägkanten. Bara den politiska vägen återstår. För USA och Nato bör det ha blivit ganska uppenbart. Den pakistanska journalisten Ahmed Rashid, som Schori och andra ofta lutar sig mot, har konstaterat att det även gäller talibanerna: de är starkare än nånsin, men kan aldrig slutföra sitt krig. Talibaner saknar stöd bland befolkningen, som i stället vill ha kvar utländsk närvaro. David Miliband skriver att konflikten utlöstes av våld, men bara kan avslutas med politik.

• Regeringen i Kabul måste få förhandla med motståndets alla grupperingar, även talibanrörelsens kärna. De ska ha mandat från FN och stöd från Nato.

• Politiken måste öppna dörrar för talibanerna att komma tillbaka in i det afghanska samhället och in i den nationella och lokala politiken. För det krävs en försoningsprocess i stil med det Nationella råd för fred, försoning och återintegrering som Karzai föreslagit.

• I de nödvändiga politiska processerna, som omfattar hela regionen, måste en dörr öppnas för ett mer självständigt FN. Organisationen har visserligen tappat kontrollen över Isaf, och varit passiv, men just därför finns kanske en ny möjlighet.

Dagens Arena | Från soldater till civila

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Afghanistan, headline, Internationellt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Afghanistan – Krig utan slut

  1. very interesting posts nonetheless

  2. Carl Schad skriver:

    Idag gäller överhuvudtaget inte ökade militära åtaganden i Afghanistan.Nu gäller det att bygga upp en demokratisk infrastruktur i Afghanistan där bland annat Svensk Exportindustri,Svenska Företag,vård,omsorg och skola kan exportera sin kunskap,kompetens och innovation och kan bidraga att förändra Afghanistan inför de kommande åren. Här gäller ett klart tydligt starkt incitament från USA, FN,FN:s Generalförsamling, FN:s 192 medlemsländer, Europaunionen, Europakommissionen, Europaparlamentet,Europarådet och Europaunionens 27 medlemsländer att förändra Afghanistankriget.Frågan idag är inte ökad militarism och folkmorden i Afghanistan utan om viljan och kunskapen att skapa ett demokratiskt Afghanistan när EMU och EU går från kris,kaos till katastrof?

  3. Sture skriver:

    Man kan vinna militärt och förlora politiskt likväl som man kan göra tvärtom. Det är bara att inse att USAs tillbakadragande från Vietnam berodde på den egna opinionen och inte på några militära förluster. Något annat vore oikofobiskt önsketänkande. Det kanske kommer som en överraskning för dig, men krig går ut på att få en motståndare att inse att det är bäst för honom att göra som man själv vill. Detta sker genom att försätta så många av hans förband ur stridbart skick – i regel genom att ta livet av så många som möjligt.Om du tror att civilbefolkningen i andra världskrigets Tyskland "i stort respekterades" så är du helt fel ute. Vi talar om upp emot 2 miljoner dödade civila. Hur många civila har dödats i Afghanistan? Utan civilt stöd faller militären. Jag vågar även påstå att Tyskland var långt ifrån sammanhållet i slutet av kriget. Inte ens försvarsmakten var enad. Hur många kuppförsök riktades mot Hitler? Du har själv erkänt att USAs framgångar beror på det civila stödet på hemmaplan. Detsamma gäller givetvis fienden."Både engelsmän och tyskar var ändå, någorlunda resonabla trots allt, och krigade enligt konventionella regler med landsgränser, huvudstäder och allt därtill. Detta gör inte talibanerna."Detta betyder egentligen ingenting mer än att de USA-ledda styrkorna har andra förutsättningar att förhålla sig till. På mikronivå handlar det fortfarande om fientliga människor människor med skjutvapen. Människor i begränsat antal som blöder och dör. Det kvittar var de gömmer sig. Så fort de försöker utöva makt så måste de synas. De internationella styrkorna vet också var motståndet är som starkast. Det är inte det det handlar om. Det är militärt möjligt att ta livet av dem allihop. Svårigheten är att göra det med acceptabla civila förluster.Blanda inte ihop "omöjliga att besegra militärt" med "omöjliga att besegra politiskt med nuvarande ideologiska förutsättningar". Det är inga superhjältar det handlar om utan högmodiga analfabeter med lätta atomatvapen."Och talibanerna undivker inte strid för rädsla av förluster heller, sånt där fejk machosnack som att "fienden vågar inte visa sig för han är feg" är bara fånigt.Talibanerna tar inte strid av den enkla anledning att de inte är korkade:Tar dom öppen strid blir de skjutna i bitar.. det lärde de sig fort. Så: vad göra?Den beprövade strategin mot en militärt överlägsen fiende med begränsade resurser såklart: Utmattningskrig."Inser du att du håller med och säger emot mig på samma gång? "Tar dom öppen strid blir de skjutna i bitar" – De är alltså medvetna om sin militära underlägsenhet och är rädda för förluster. De flesta regelrätta strider slutar också med att talibanerna springer och gömmer sig med svansen mellan benen."USA har inte råd med ett långt och utdraget krig, vare sig politiskt eller ekonomiskt.."Det är en avvägningsfråga. USA har heller inte politiskt råd med att återupplåta Afghanistan som fristad åt internationella terrorister. Strategin i Afghanistan är dessutom sammankopplad med säkerhetsläget i USA. Om jihadister genomför ett stort terrordåd i USA, vilket de gör sitt bästa för att lyckas med, så kommer den amerikanska opinionen direkt att bli mer tillåtande både mot ett utdraget krig i Afghanistan och mot höga fiendeförluster. Man kan med andra ord konstatera att tänkandet inte hör till islamisternas starka sidor.Vapen är den viktigaste komponenten när större delen av världens länder krigar. Västvärlden har dock ett självvalt handikapp som vi kallar för moral eller opinion. Det är ett handikapp eftersom det är ett minus i krigsekvationen. En moralsyn är dock inte ett statiskt tillstånd. Andra världskrigets moralsyn skulle de flesta se som förkastlig idag – tänk bara på atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Men i takt med att folk blir medvetna om hur skamlöst vår moralsyn utnyttjas av fienden och hur det bejublas av deras civila så tror jag att den kommer att krakelera och evolvera till något annat. Då tänker jag inte på renodlade folkmord utan snarare att man kommer att skita i om talibanerna använder mänskliga sköldar, som ändå står på talibanernas sida, och bomba ändå utan och att be om ursäkt för det. Kanske kommer det inte att ske i det här afghanistankriget, men är det någon som tror att det kommer att sluta i en stabil och varaktig fred som inte kan blossa upp på nytt i en snar framtid?Vad vi tycker om talibanklackens motiv har inte någon militär betydelse men däremot för opinionen – vilket är det som avgör västerländska krig idag. Om fiendens motiv anses legitima minskar det stödet för västerländska trupper. Om hat mot icke-muslimer kan ses som ett legitimt motiv av västerländska krigsmotståndare kan jag inte svara på men jag kan tänka mig en viss tvekan i megafonen."Man vinner inte krig med vilja eller för att man har vackrast ideologi."Om man har det vapenteknologiska övertaget är det ENBART vilja (opinion) som krävs för att vinna."Att lägga ut hårdhanskarna på entrepenad är lite av vad man försöker göra.. men hitta du hårdare handskar än talibanernas? :D"Jag kan tänka mig någon skäggig och maktlysten krigsherre ur den tidigare norra alliansen. Alla sidor i Afghanistan har väl tillräckligt stark vilja till makt så det blir den sida med tillgång till flest och bäst vapen som har hårdast handskar och därmed vinner. Dvs den klan som allierar sig med USA. Med lite stöd av kvarlämnade drönarplan kan det hålla ända tills det blir fullständigt ohållbart. 😉

  4. Liberal skriver:

    Vad gäller vietnam.. Man vinner inte något "militärt" men förlorar kriget. Militären är bara ett medel för att vinna krig, förlorar man kriget har man inte vunnit ett dugg.Bara slösat pengar och soldater. Respektive förlustsiffror är sen helt irrelevanta. Detta är verkligheten och inte nåt "strategi"-dataspel där målet är att få högst poäng genom att döda så många som möjligt..Och tyskarna knäcktes av att dom erövrades genom konventionell krigsföring på marken, där civilbefolkningen i stort respekterades. Bombkampanjerna jag pratar om, där idén var att döda civila urskiljningslöst för att "tvinga de ge upp" (dvs genom urskilljningslös slakt och terror) tex den bedriven av den sk. Bomber Harris lyckades inte få dom att ge upp: Det skapade bara sammanhållning i Tyskland, precis som det gjorde i England när tyskarna försökte sig på samma taktik.Det krävdes i praktiken att man bokstavligen erövrade varenda meter av Berlin och Hitlers självmord innan tyskarna tillsist gav upp. (I vilket läge de inte kunnat göra annat än dö eller ge sig ändå) Och de gav upp delvis därför att de hade en utväg: Att ge upp och överleva, den som inte erbjuds den utvägen kommer att fortsätta slåss även om läget är/verkar totalt hopplöst.Sen jag sa jag också "ens" även av en annan anledning: Både engelsmän och tyskar var ändå, någorlunda resonabla trots allt, och krigade enligt konventionella regler med landsgränser, huvudstäder och allt därtill. Detta gör inte talibanerna. De har ingen huvudstad man kan erövra, inga landområden att erövra heller, ingen ledare som är oersättlig, inga oersättliga generalsstaber som styr krigen.. inga väldefinerade militära mål, inga civila, och inga uniformer. De för krig pga ideologi och inte pga att någon nations ledare i någon huvudstad någonstans gett dom order om det, lever deras idéer så lever rörelsen. De är i kort omöjliga att besegra militärt.Och talibanerna undivker inte strid för rädsla av förluster heller, sånt där fejk machosnack som att "fienden vågar inte visa sig för han är feg" är bara fånigt.Talibanerna tar inte strid av den enkla anledning att de inte är korkade: Tar dom öppen strid blir de skjutna i bitar.. det lärde de sig fort. Så: vad göra? Den beprövade strategin mot en militärt överlägsen fiende med begränsade resurser såklart: Utmattningskrig.USA's (extremt dyra) vapen är inget mer än en gigantisk belastning om de inte har något/några att skjuta på.. så talibanerna behöver egentligen bara vänta. USA har inte råd med ett långt och utdraget krig, vare sig politiskt eller ekonomiskt.. och däri ligger även omöjligheten i folkmord. Det är inte politiskt möjligt att komma undan med det, oavsett hur mycket någon tycker det borde vara det. Världen är som den är så vi får utgå från denna verklighet.. Man kan inte bygga taktiken på önsketänkande.. Krig är som sagt inte bara vapen. Det är det minst viktiga av alltihop.Men jag håller ju med dig om att talibanerna är skurkar, "the bad guys", främlingsfientliga osv osv osv.. och även varför befolkningen allt mer går över till dessa kan diskuteras, men faktum är att den gör det. Vad vi tycker om det spelar ingen roll.. Man vinner inte krig med vilja eller för att man har vackrast ideologi.Att lägga ut hårdhanskarna på entrepenad är lite av vad man försöker göra.. men hitta du hårdare handskar än talibanernas? :DHela ditt resonemang bygger tyvärr på hur du tycker saker borde vara istället för hur de faktiskt är..

  5. Sture skriver:

    Det du kallar folkmord är det tillvägagångsätt arméer har tillämpat i urminnes tider ända fram till någonstans mellan koreakriget och vietnamkriget – för västvärldens del vill säga. Övriga delar av världen har behållit gamla tiders krigsmoral medan västvärlden vid den här tiden började bli känsliga för fiendens intressen och förluster. Vietnamkriget är kanske den mest kända konflikt som västvärlden vann militärt (jämför förlustsiffrorna) men förlorade politiskt på grund av att stora delar av den egna opinionen ställde sig på fiendens sida och brydde sig mer om deras förluster än fienden gjorde själva.Jag är osäker på vad du menar när du hävdar att man inte "lyckades knäcka tyskar eller britter under andra världskriget då man bombade varandras städer sönder och samman". Britterna knäcktes inte, men är du medveten om att både Tyskland och Japan bombades sönder och samman och båda länder knäcktes – de tvingades skriva under segrarmakternas fredsavtal och acceptera samtliga deras villkor. Jämförelsen är dock intressant. Tror du att andra världskriget hade fått samma utgång om de allierade hade visat samma hänsyn till fienden och dess civila som väststyrkorna gör i Afghanistan idag?"förluster slutar liksom skrämma när man uppfattar det som att fienden dödar en totalt utan urskillning och verkar vilja utrota en, man har inget annat val än att slåss mot dom då."Menar du som Tysklands behandling av judar under andra världskriget? Jag kommer inte på några andra renodlade utrotningskampanjer på rak arm, men jag kan dock inte se något historiskt samband mellan upplevelse av utrotning och motstånd mot fienden. Frågan är dock om det har förekommit några renodlade utrotningskrig ens historiskt. Härförarna brukade i princip nöja sig med att byta ut fiendens ledare mot sina egna, tvinga det besegrade folket att följa segrarens lagar och betala skatt till denne. Detta är något som de flesta föredrar framför att utrotas och det har historisk också varit en realistisk valsituation. Problemet med dagens krigföring är att väststyrkorna inte med trovärdighet kan kommunicera det budskapet. För att hårddra: "gör som vi säger eller så utrotar vi er".Vad gäller krigslagar så är det en typisk västerländsk och humanistisk idé att försöka sätta upp moraliska regler för något så brutalt och kaotiskt som krig. Det är en vacker tanke, men precis som för allt annat man tillämpar regler till så funkar det bara så länge som båda sidor följer dem. Krigslagarna skyddar civila, men de medför också ett handikapp till den som följer dem. Om fienden struntar i dem bör väststyrkorna givetvis också göra det. Det finns ingen anledning att låta fienden utnyttja skillnaden i moralsyn till sin taktiska fördel. Tvärtom bör dessa skillnader och denna fiendestrategi kommuniceras ut med tydlighet till den egna opinionen så att deras förståelse för en mindre humanistisk strategi ökar.Det är fel att påstå att talibanerna struntar i förluster. Deras känslighet för egna förluster förklarar just deras strategi att hålla sig undan från öppna konfrontationer med väststyrkorna. De vet att de är i militärt underläge. Däremot är de förstås inte känsliga för förluster på västsidan. Tvärtom så jublar både stridande talibaner och deras civila över varje dödad västerlänning oavsett om det gäller stridande eller civila biståndsarbetare, journalister, turister etc. Det är något vi bör vara mycket medvetna om.Afghanistans regering är visserligen totalkorrupt, men det är inte därför folk stödjer talibanerna. Talibanerna själva är hycklare av stora mått med en väldigt godtycklig och egennyttig syn på saker som rättsväsende och bistånd. De tolererar t ex opiumodlare om de får del av intäkterna – i annat fall avrättas de. Talibanerna stöds för att de är muslimer och för att de slåss mot kafirer, icke-muslimer. Så banala är deras tankar och känslor. Även när deras civila dödas av talibanska självmordsbombare så skylls detta ofta på "utlänningarna"/"korsfararna" eftersom "det inte hade hänt om de inte hade varit där". Vi pratar alltså om en främlingsfientlighet av extrema mått.Sammanfattningsvis kan man konstatera att USA kan välja mellan att dra sig ur Afghanistan och låta talibanerna/al-qaida ta över eller bedriva en mer hårdhänt krigföring för att tvinga motståndet till underkastelse. Inget av dessa alternativ är särskilt realistiska av politiska skäl och jag tror att man därför kommer att söka en medelväg av ett slag man har använt tidigare. Att ge upp demokratiprojektet och lägga ut hårdhandskarna på entreprenad. De installerar helt enkelt en brutal Saddamtyp som diktator och låter honom förtrycka och utnyttja folket bäst han vill mot att han håller rent från antivästliga terrorister. På så sätt slipper USA såväl egna förluster som det politiska stigma det hade inneburit om de hade varit lika hårdhänta själva. Jag tror att den lösningen kommer att innebära ett större lidande för folket än om de hade accepterat och kämpat för att behålla det demokratiska system som USA erbjöd dem. Även afghanistans folk får dock ta konsekvenserna av sina egna handlingar. Detsamma kan för övrigt sägas om den västliga opinion (humanister) som driver fram den här typen av kortsiktiga och realpolitiska lösningar.

  6. Liberal skriver:

    Javisst, det finns EN militär lösning: folkmord kallas den. Dvs att i praktiken utrota afghanerna. Men förutom det – nej. (Och du kan glömma att man kommer begå folkmord, PR-konsekvenserna vore för drastiska.)Och "hårda tag" lyckades inte ens knäcka vare sig tyskar eller britter under andra världskriget då man bombade varandras städer sönder och samman oavsett om de var civila eller militära.. vad det gjorde var att det enade befolkningen mot den "onda fienden".. förluster slutar liksom skrämma när man uppfattar det som att fienden dödar en totalt utan urskillning och verkar vilja utrota en, man har inget annat val än att slåss mot dom då.Udda också hur du nämner krigslagarna i ena andningen för att hävda den "västerländska seden att separera stirdande från civila" är dålig.. För det är ju krigsbrottet nr. 1 att döda civilia.Afghanistan går inte att erövra om man inte är beredd till att döda av dess befolkning, och det är man inte (och bör inte vara heller) Hela kriget har varit hopplöst från början till slut och USA har redan förlorat.. Krig är inte bara vapen, det är lika mycket ekonomi och politik: USA har egentligen inte råd att stanna kvar, och dess befolkning vill inte stanna kvar heller. Därför kommer USA lämna (vilket dom även sagt att dom tänker göra 2011) och då kommer talibanerna att ta kriget till Afghanistans nuvarande regering och antagligen besegra denna tämligen enkelt..Titta lite nytkert på läget.Talibanerna:Tar sällan strid (så USA måste jaga dom få de känner till kors och tvärs, hela tiden trakasserade av vägbomber, detta är mycket dyrt och dåligt för stridsviljan), krigar för i praktiken ingenting i termer av resurser, struntar i förluster och inte svarar inför någon politisk opinon.. Har alltmer folket i Afghanistan med sig eftersom regeringen är totalkorrupt.Medan USA: Krigar för enorma resurser dom inte har, bryr sig väldigt mycket om förluster, och har både opinonen hemmavid och i världen allt mer emot sig.. samt även alltmer Afghanistans befolkning…tror du verkligen USA har någon chans överhuvudtaget att vinna? (bortsett just folkmordet) Nå, oavsett vad du tror. Det har dom inte. Har aldrig haft. Talibanerna tröttar helt enkelt ut USA, precis som vietnameserna gjorde.

  7. Sture skriver:

    "Att det inte finns några militära lösningar i Afghanistan har varit uppenbart sedan länge."Fel. Det finns däremot inga mjuk-militära lösningar, där soldaterna ska agera uniformerade biståndsarbetare som det är ok att skjuta prick på, såsom agendan är idag. Däremot torde det stå klart att militära lösningar alltid kan fungera så länge de tillämpas av en militär övermakt. Är det någon som på allvar tvivlar på USAs övermakt gentemot talibanerna? Jag skulle inte tro det. Det är bara en fråga om vilka förluster man är beredd att låta fienden ta. Anledningen till att den nuvarande strategin inte fungerar är just att man inte tar i tillräckligt hårt. Man signalerar till talibanerna att det är ok att bryta mot krigets lagar genom att delta i stridigheter utan uniform och med dolda vapen, att det är ok att använda mänskliga sköldar och att låta sina fruar transportera vapen och ammunition under sina burkor. Man signalerar att det är ok eftersom detta beteende inte ger några negativa konsekvenser utan positiva. Den västerländska seden att separara stridande från civila utnyttjas maximalt i den här delen av världen och så länge de västerländska styrkorna inte anpassar sig efter detta faktum så kommer de att förlora. Det innebär dock inte att det inte finns någon militär lösning. Det enda som krävs är att använda fiendens metoder emot dem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *