Erik Laakso’s skitsnack om netroots

Jag är ärligt talat trött på Eriks Laaksos skitsnack. Och ja. Jag tar det personligt. Uppenbarligen har jag varit en kontrollerad partimegafon de senaste 3 åren av mitt mitt liv ägnat åt att driva försöka driva socialdemokratisk liksom vänsterinriktad debatt via min blogg.

Jag bara tala för mig själv. Jag har inga uppdrag i det socialdemokratiska partiet. Jag är ingen ombudsman och sitter inte på några maktpositioner överhuvudtaget. Om inte 2 obetalda kvällskurser som cirkel ledare på ABF räknas som att tillhöra den inre socialdemokratiska maktcirkel. Vilket man tydligen gör om man syns på en buss med Mona Sahlin.

Jag har ingen tillgång till någon speciell information annat vid de tillfällen partiet släpper information på samma sätt som det släpps till utvalda journalister släps information. Något som Laakso tydligen inte fattar är en del av spelet i en moderna valrörelse?

Jag är däremot en djävligt förbannad gräsrot på vad alliansen gjort med Sverige och hur läget ser ut för många svenskar. Något som är en del av varför jag bloggar.

Jag är också den som gick emot Erik Laakso när han för några år sedan skrev hyllningsartiklar över arbetsmarknadsförslag som kom från Luciano Astudlio och SvenErik Österberg i DN och den moderna arbetsmarknadspolitik som partiet tagit fram. Vilket jag tyckte var uruselt och otillräcklig.  Liksom den som kallade den socialdemokratiska Afghanistanpolitiken för en idioti och naiv precis som jag hade inbjudits till den jobbkongress även Laakso bjöds in till 2009.

Var Erik Laakso 2009 en partimegafon och centralstyrd av den allsmäktiga kommunikations avdelningen på 68. Det får Laakso svara på själv. 

Har det någon betydelse? Nej, Jag skriver när jag vill, hur jag vill och om vem jag vill utan instruktioner av någon. Det tror jag Laakso också gör. Jag står för det och har ansvaret för det.

Jag är också någon som fått kämpa hela vägen de senaste 3 åren för att tas på allvar av det socialdemokratiska parti som någon partiombudsmännen eller partifolk överhuvudtaget talar mer. Laaksos argument är på gränsen till skrattretande när jag tänker på hur dåligt den informationen fungerat och fungerar till alla de olika bloggare som gärna vill veta vad partiet hållet på med men som partiets egna informationsfolk knappt vet vid en del tillfällen.

Surt sade räven. Erik Laakso må tycka det är integritet att sitta på sin kammare och skriva surt om alla och envar men det är inte vad jag vill med mitt bloggande.

Jag vill däremot förändra Sverige likt en annan bloggare för mer än hundra år sedan som definitivt inte satte på gärdsgårn och pratade om integritet. Den bloggaren hette August Palm. jag gör inga jämförelser i övrigt med mig själv men det är min förebild.  Jag ser hela netroots rörelse som något som kan vitalisera det svenska socialdemokratiska partiet. Genom att man öppnat upp för gräsrotsaktivister utanför de av socialdemokratin så heliga lokal föreningarna. Om folk vill engagera sig och driva på för förändring. Istället för att sitta på sin kammare och prata om integritet mot en partiorganisation som håller att förtvina på många håll. 

August Palm var definitivt inte neutral i sina omdömen eller men han drev också aktivt på för förändring av Sverige. Han var en del i en rörelse som ville förändra Sverige. I vilken mån netroots kan göra det vet jag inte men förringa inte betydelsen alla de agitatorer och pamflett skrivare som lade grunden till den moderna socialdemokratin. Långt före Per-Albin och Tage Erlander. Det har betydelse vem som skriver och vad som skrivs.

 
 

Kontentan av Erik Laaksos argument är att också hela den svenska journalistkåren som satt med på den berömda bussen med Mona Sahlin är ‘köpta’ och saknar integritet för att de tar emot information från partiet eller följer med på en resa med socialdemokraterna. Och ja, alla som ville på bussen fick en smörgås och kaffe vilket väl borde räknas som muta i Laaksos värld.

Vilka lycka att media är styrda från kommunikationsavdelningen på 68. Så ser förstås verkligheten inte ut.

Vad vi som var med på bussen inte fick var någon förhandsinformation eller instruktioner om vad vi skulle skriva. Precis som för övriga media handlade det om att försöka få fram någon information om vilka utspel som eventuellt skulle ske. Via egna datorer och mobila bredband efter bästa förmåga.

Jag vald till att skriva om själva resan och dokumentera den efter bästa förmåga just därför. Det utspel som gjordes i Gävle om universitet och utbildningar skrev jag inte ett ord om för det intresserade mig heller inte.

Var jag köpt för att partiet betalt min resa med Sahlin. Knappast. Och skulle alliansen eller några allianspartiet bjuda in hade jag följt med dessa också och skrivit precis om det jag ville.

Så har det också varit under hela den tid jag varit knuten till netroots. Ingen har någonsin talat om för mig att jag skulle skriva något. Däremot jobbar jag för att socialdemokraterna ska vinna valet 2010 tillsammans med de övriga rödgröna partierna. Som många andra gräsrotsaktivister över hela landet. Jag driver med andra ord aktiv politisk debatt via min blogg efter den förmåga och möjlighet jag har som en 75% anställd låginkomsttagare.

Erik Laakso valde att sparka på mitt politiska engagemang med sin expressenartikel. Vilket står för honom men det finns ingen poäng i att ta ner en hel rörelse som 100-tals svenskar i stor utsträckning ägnar sin vakna tid åt.

Jag talar inte för någon annan än mig själv när jag råkar vilja se en socialdemokratisk regeringen och tycker mycket av det socialdemokraterna och de rödgröna tagit fram faktiskt är bra.

Så jag får jag väl vara en del i  propagandamaskineri enligt Laakso.

I media:
Brit Stakston: Propaganda

Bloggat:
Kulturbloggen är beviset på att Erik, Bloggarna och politiken och media…Debatten om (S) och sociala medier , Väljarna kräver ödmjukhet, Jag är med i NetRoots och tänker, Netroots, ryggdunkarnas portal, Fria bloggare är en styrka, I dag, i Expressen, Jag måste erkänna .. 

 


Karin Pettersson
skriver på Sidan 4 att Socialdemokraterna dragit tre lärdomar. En om ekonomi och en om att ha tålamod, men den intressanta lärdomen handlar om att släppa kontrollen. Det har de politiska partierna oerhört svårt för, då det är en grundläggande dogm att sätta agendan och styra debatten dit man önskar. Men fria skribenter, debattörer och människor med egna åsikter går inte i ledband. Därför är insikten om släppt kontroll mycket viktig. Men det är inte släppt kontroll när bara speciellt utvalda skribenter bjuds in på arrangemang som partierna anordnar. 2007 bjöds utvalda bloggare in till partikongressen, det var nytt och fräscht. 2010 bjuds fortfarande endast utvalda bloggare in till partiets arrangemang. Hur fräscht är det? Tänk om partierna riktade speciella inbjudningar endast till utvalda journalister på samma sätt? När partierna tillåter närvaro även av kritiska röster och när de tror på kraften i politiken oavsett var det skrivs om den först, så kan de hävda att de förstått värdet av att släppa kontrollen.

En av anledningarna
till att jag tidigt var en del av det som sedan blev Socialdemokraternas bloggnätverk Netroots var att vi, genom samverkan, koordination och att få vara först med nyheter från partiet, kunde vara sociala medier som spelade roll och inte bara refererade vad som redan var känt. Jag lämnade Socialdemokraternas Netroots när jag upplevde att nätverket blivit allt mer av en hejaklack och när ytterst lite information släpptes via nätverket. Då fanns det inget värde för mig som skribent att vara kvar. Värdet för den vilsne väljaren torde vara ännu mindre, och har det då något värde alls för partierna?
Socialdemokraterna är, liksom de övriga partierna, skrämda av att släppa kontrollen. Nyheter släpps aldrig ut i ett spretigt bloggnätverk eftersom risken finns att någon skriver om ämnet innan det "fick" skrivas om. Alltså lämnar man aldrig ut saker till andra än de man litar benhårt på. Netroots har cirka 550 registrerade skribenter, men det är högst ett dussin av dessa som räknas som så pålitliga att de inkluderas, får förhandsinformation och riktade inbjudningar. Jag har alltid gjort klart att jag inte går att kontrollera på det sättet, konsekvensen av det var att information slutade komma och jag drog mina slutsatser om min närvaro i nätverket. Om man anser att det är rätt sätt att hantera de sociala medierna och de fria skribenterna så är det helt okej, men då bör man nog inte slänga sig med floskler om att man lärt sig värdet av att släppa kontrollen.
Politiska bloggare har ingen gräddfil till förhandsinformation. Har de det bör man misstänka att de kan vara verktyg i någons tjänst. Vill skribenterna ha trovärdighet, måste de förhålla sig fria från misstankar om att de deltar i en propagandamaskin. Jag föredrar att stå utanför med integriteten i behåll.

Erik Laakso: Netroots är bara Monas hejarklack – Debatt – Expressen.se

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i headline, Netroots, Socialdemokraterna och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Erik Laakso’s skitsnack om netroots

  1. Pingback: Missa inte den sociala dimensionen i mediet

  2. Pingback: Tidningsföretagen sviker det journalistiska uppdraget | Kulturbloggen

  3. Pingback: Politik är relationer, inte slagord

  4. Martin Moberg skriver:

    Hej Claes!Det var mycket bra skrivet och jag instämmer i den beskrivning som du ger av t ex bussturnén med Mona. Jag har länkat upp ditt inlägg i en postning precis nu ska det ligga ute.// Martin

  5. nilsdacke skriver:

    Anledningen till att ni slåss internt Claes är att många av er vill komma åt de lukrativa positionerna som ger status, makt och livslång försöjning. Därför existerar rosornas krig hela tiden. Anledningen till att S är sådant är att S innehaft makten så många år i Sverige och då söker sig många maktmänniskor till S som flugor kring koskit. vi kommer att få se samma sak med Moderaterna men dom är inte där än.S av idag är extremt toppstyrt. Motbevisa mig gärna.

  6. Boris skriver:

    En god sosse är en lydig sosse. Räta in dig i ledet Laakso!

  7. Pingback: Några ord om netroots, Sverigedemokraterna och fördomar i skolan | Thomas Hartman | In The Pendent

  8. Claes Krantz skriver:

    Bra. Gör det.

  9. eriklaakso skriver:

    Tack för din replik Claes. Jag anser att du missuppfattat stora delar av det jag skrivit så jag ber att få återkomma i ärendet. Mvh Erik Laakso

  10. Claes Krantz skriver:

    hmm det sista tänkte jag använda för mitt bokkapitel men ge mig credit så 🙂

  11. Claes Krantz skriver:

    Som alltid rätta att tycka. Misstänker dock de flesta utanför S inte har en aning om vad en ombudsman gör annat än en uppfattning att jobbet är något politiskt och att han eller hon 'lever' på partiet och är därför beroende av det. De ombudsmän jag känner är några av de hårdast arbetande jag vet med faktisk administration o partiarbete för att få allt att fungera. Tycker dock egentligen tanken på centralstyrning är något komisk men tanke på en del möten jag varit på där folk debatterar så flisorna rycker.

  12. Bra att du säger ifrån! Det ger trovärdighet och relief till allt annat klokt du skriver och gör. I mitt sätt att se på bloggare så är det väldigt tydligt vilka som har en egen ton, ett eget angreppssätt – och vilka som är "megafoner" som jag antar att Laakso menar. För min egen del tycker jag att det finns argument för det jag skriver om och att jag kan stå för det jag skriver. Nå – kanske har det hänt att jag lånat min bloggröst åt ett partiförslag som jag inte i djupet hela vägen satt mig in i. Men det är så det fungerar. Jag är solidarisk med människor som jag vet i grunden delar mina värderingar. Och jag litar på dem. Men precis som du är jag i allt vad jag är medveten om – mig själv. Då blir också bloggandet en viktig sak som ingen får hoppa på utan att jag reagerar. Precis som du. För övrigt en oerhört inspirerande liknelse med bloggaren August Palm! Den ska jag låna av dej./Cecilia

  13. petand skriver:

    har bara en invändning, av naturliga skäl, Claes: Din användning av yrkestiteln "Partiombudsman". Tyvärr uppvisar det lika mycket som hos en del andra bloggare en brist på kunskap om vad det ganska "proletära", vaktmästar- , bud-, flygbladstryckande- administrativa, -planerande, konfliktlösar- och annatJOBBET ombudsman står för och faktiskt är. hmm konstigt blev det med namn osv.Peter Andersson- som även har rätt att tycka om detta. Pa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *