Partipolitik, social medier, fristående bloggare och Laakso affären

Einerstam tar upp det som jag tror är pudelns kärna. Det har skett en förskjutning i hur många kamrater väljer att närma sig partiets politik och denna förskjutning är en direkt följd av att det är valår (och att man mer eller mindre medvetet sluter leden, blir propagandist för en redan fix och fördig – ofta av andra fastlagd – linje). Den här förskjutningen är – och det är min bestämda uppfattning – inte en funktion av skärpta krav uppifrån inom Netroots. Den är icke dessto mindre olycklig, den utarmar diskussionen och är särskilt allvarlig då vi numera inte går till val på egen politik utan på en redan innan valet i stora stycken fastlagd koalitionspolitik.

Peter Karlberg: Partiet, de social medierna och maktkoncentrationen

Peter Karlberg pekar mycket riktigt ovan på vad som är pudelns kärna. I socialdemokraternas fall har man haft en partikongress, lagt fast en politik man vill föra och tillsammans med de övriga rödgröna partierna kommit överens om ett antal områden där man ska föra en gemensam poltik.

Här väljer en del bloggare att delta som politiskt aktiva och föra ut denna politik. Saknar de integritet, har de sålt ut, har de blivit partimegafoner, har de dödat den politiska diskussionen? 

Knappast. Kärnan är att bloggarna var och en individuellt har valt. De kan föra ut delar eller hela partiets politik om de så vill. De kan välja att vara med på gemensamma rödgröna aktiviteter. De kan organisera sig gemensamt eller inte. Att vara med eller att inte vara med är just ett fritt val. Erik Laakso valde här att storma ut vilket var hans val.

Poängen är decentraliseringen. Det finns ingen bloggarcentral som styr lika lite som det finns någon åsikts konformitet .

Den svenska bloggosfären är heller inte bara en intellektuell debattklubb. En del bloggare driver också egna politiska linjer som går för eller emot det egna partiets politik. Det måste dock vara ok att om partiet lägger fram ett förslag om t ex universitets och forskningsvärlden man som bloggare gillar att faktiskt också skriva så även om det sker via en partiaktivitet.  

Sen hade jag sagt att Brit Stakston har fel i det hon skriver om sociala medier i expressen nedan.

Beslutsprocesserna må vara gammalmodiga i partier men medinflyttande är själva grunden i partiarbete. Förutsatt att medlemmarna aktiva utövar det och inte sitter tysta. Något de lika gärna kan göra i ett socialt forum. De sociala medierna kan i säg själva inte förändra något om inte organisations och politisk kultur förändras. Och detta måste komma från medlemmar som ställer krav på förändringar. 

En vitaliserade politiskt engagemang måste komma från något annat än organisationsstrukturerna. I vilket de sociala medierna bara är en annan variant hur man organiserar sig. 

I grunden handlar det om hur människorna ser sig själva och det samhäller de lever i. Så länge majoriteten svenskar bra är passiva konsumenter av den omvärld de lever i spelar det ingen roll på vilket sätt den organiseras.

Brit Stakston: Propaganda skadar de sociala medierna – Debatt – Expressen.se: "Partierna har alltså hyfsat stor respekt för de egna bloggarna. Men jag vill hävda att den utveckling som har skett främst handlar om att se bloggare som ytterligare en mediekanal, till mest nytta när de med egna ord skriver om det som partiet centralt vill att man lyfter. Alltså samma förhållningssätt som till traditionella medier. Beslutsprocesserna i partierna är så gammelmodiga att det inte finns plats för det medinflytande som skulle kunna skapas av sociala medier. Det vitaliserade politiska engagemang som borde vara en konsekvens av de sociala medierna, är aldrig utgångspunkten för tunga politiska beslut när det kommer till kritan.

Peter Karlberg: Partiet, de social medierna och maktkoncentrationen

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i headline, Netroots, Socialdemokraterna och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Partipolitik, social medier, fristående bloggare och Laakso affären

  1. Peter Andersson skriver:

    En del av oss som med ålderns rätt har passerat detta politikens szenit du talar om, och är på väg ner, väljer också att blogga. /Peter

  2. callefriden skriver:

    Vi behöver väl inte skämmas för att bloggandet kan vara en språngbräda in i nya spännande uppgifter. För så är det naturligtvis – istället för att träla genom partihierarkin kan man nu göra sig ett namn med en smart, uppmärksammad blogg, och få uppmärksamhet som det tog decennier att få förr i världen. Man marknadsför sig helt enkelt, mer eller mindre avsiktligt. Det finns nog en och annan som siktar in sig på en politisk tjänst vid en eventuell valvinst, och då gäller det ju att hålla sig framme.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *