Så skapar de liberala tidningarna opinioner för alliansen

Capture

Två små ord är intressanta. På sikt. Det är två ord varken DN eller GP tar med på sin ledarsida när de säger att jobbskatteavdraget skapar 80 000 jobb.

Finanspolitiska rådet har i sina bedömningar av den moderata alliansregeringens ekonomiska politik, som man i grunden är positiv till, alltid varit noga med att påpeka att de positiva effekterna av jobbskatteavdraget på arbetslösheten är något som förväntas ske på sikt

Eller med andra ord. Den finns ingen direkt koppling mellan jobbtillväxt och jobbskatteavdraget för 70 miljarder i sänkta skatter nu och idag. Fler får inte arbete idag genom jobbskatteavdraget. Vad finanspolitiska rådet är positivt till är en strukturell förändring av Sverige över tid.

Jobbtillväxt och och förlust under de senast åren har främst varit kopplade till externa konjunkturfaktorer och en hushållskonsumtion finansierad via en bostadsbubbla som fortfarande pågår. Samt skattesubventioner.

Noter förövrigt att större delen av den moderata alliansens skattesänkningar kommit de till del som redan har de högsta inkomsterna och därför kan antas konsumera minst.

Det går faktiskt att läsa direkt vad finanspolitiska rådet skriver. Vilket är intressant med tanke på att Anders Borg hävdat det finns vetenskapliga underlag till hans ekonomiska politik. Att de underlagen i de flesta fall är över 15 år gamla och baserade på amerikansk och europeiska ekonomier precis i uppgången av konjunktur bubblan i 90-talet sägs det mycket lite om. 

Sidan 22 i Finanspolitiska rådets rapport
En omfattande empirisk forskning från andra länder tyder på att jobbskatteavdrag har betydande positiva sysselsättningseffekter.
Många av dessa studier har kunnat jämföra sysselsättningsutvecklingen för grupper som fått jobbskatteavdrag med utvecklingen för grupper som inte fått det. Sådana jämförelser går inte att göra i Sverige eftersom alla med arbetsinkomster får avdraget.
Därför är man i stället hänvisad till att göra beräkningar utifrån skattade samband mellan arbetade timmar och lönen efter skatt. Finansdepartementet har på grundval av sådana beräkningar uppskattat den långsiktiga
effekten på antalet personer i arbete till ca 80 000 personer.
Finansdepartementets beräkningar ansluter sig väl till ”best practice” i forskningen på området. Samtidigt är det uppenbart att denna inte tar hänsyn till en rad effekter som kan antas vara viktiga, men
som är svåra att skatta.

Det är svårt att säga om det leder till över eller underskattningar av effekterna. Men det vore önskvärt att regeringen är tydligare om den stora osäkerheten i beräkningarna. De senaste årens sysselsättningsutveckling säger mycket lite om
jobbskatteavdragets långsiktiga effekter
. Avdraget kan främst antas ha effekter på jämviktssysselsättningen, alltså sysselsättningen i genomsnitt över konjunkturen.
På ett par års sikt styrs sysselsättningsutvecklingen
i huvudsak av konjunkturvariationer i efterfrågan.
Eventuella effekter av jobbskatteavdraget på kort sikt har med största sannolikhet dränkts av de senaste årens dramatiska konjunkturutveckling.

Sedan går varken DN:s Wolodarski eller GP:s Gelotte in på varför jobbskatteavdraget kan förväntas ge en ökad konsumtion. Finanspolitiska rådet skriver rakt på sak att det handlar om sänkta lönekostnader för företagen som ska uppmuntra till att anställs när arbetskraften blir billigare.

Och att de sänkta skatterna ska sedan ge mer över till de som har arbete så att trots en sänkt lönenivå det upplevs som att man får mer pengar att röra sig med.

Enkelt uttryckt flödar alliansregeringen marknaden med en vara till reapriser som förväntas ge ökade köp. I stort handlar den om att den moderata alliansens arbetsmarknadspolitik handlar om att skänka bort arbetskraft i överflöd i förhoppningen att företagen ska anställa.

Så fungerar förstås inte en modern kunskapsekonomi. Men det var heller inte där jobben kom i de amerikanska undersökningarna utan i den privata persontjänstekonomin. Alltså alla de latte och mac jobb som skapades under 90-talets ekonomiska bubbla i främst USA.

Tyvärr för svensk ekonomi går inte ens detta då det för de flesta enkla arbeten i Sverige idag ställs krav på kvalifikationer och utbildning även för de mest enkla jobb som t ex städ.

Att den svenska ekonomin ser annorlunda ut en t ex den amerikanska hindrar förstås inte nationalekonomer och dess trogna skaror bland politikerna.

Det finns ju inget som säger att de måste leva bland verklighetens folk när de kan hålla sig till teoriexperiment.

Jag undrar vad en cancersjuk som skickas ut att jobba tycker om att vara del av en politik för att driva ner lönerna i Sverige.

Och notera att det spelar ingen roll om det cancersjuka eller icke 100% arbetsföra får arbete. Så länge de är piskade att söka jobb håller de uppe arbetslösheten och därmed trycket ner på lönerna. Helt enligt den politik den moderata alliansen kallas arbetslinjen.

En rationell politisk diskussion om jobbskatteavdraget förutsätter tydlighet om hur det är tänkt att fungera.

Här finns det anledning att vara kritisk mot regeringens pedagogik. Den framhåller att avdraget gör det mer lönsamt att arbeta och därför kan antas leda till ett högre arbetskraftsdeltagande. Däremot har man inte velat förklara varför det högre utbudet av arbetskraft kommer att motsvaras av en högre efterfrågan, så att de som vill ha jobb också får det.

Den uppenbara mekanismen är att ett större arbetskraftutbud på sikt leder till att lönerna före skatt, och därmed företagens lönekostnader, hålls tillbaka, vilket gör det mer lönsamt för företagen att anställa. Samtidigt kan lönerna efter skatt antas öka mer än som annars skulle bli fallet.

Kombinationen av lägre löneökningar före skatt och högre löneökningar efter skatt innebär att såväl arbetsgivare som löntagare tjänar på reformen.
Detta är möjligt därför att de tillgängliga resurserna ökar om fler arbetar.

Det är också intressant när GP och DN på ledarsida skriver i stort identiska krönikor. Har både liberala skribenterna varit på den informella middagen med Reinfeldt tro

Men det är ju så opinioner skapas via ledarsidor som påverkar andra journalisters skrivande i valet 2010.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Ekonomi, Internationellt, Politik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *