Den diskriminerande arbetsmarknaden

 

Det är intressant när GP i sin ledare citerade nedan tar upp något som nästan aldrig diskuteras när arbetsmarknadspoltik är aktuell.

Diskriminering och exkludering av de som inte kan 100%. Eller de som inte passar in in bilden av den 100% friska och glada anställda. Nu är detta knappast något som gäller enbart handikappade med synliga funktionshinder. 

Ålder, kön, social bakgrund, etnisk härkomst och ja sexuell lägning spelar alla roll i vad jag hade kallat ‘arbets normen’ som finns på svensk arbetsmarknad..

Helst ska du vara en etniskt vit svensk som talar pefekt svenska villig att jobba 110% och gärna elitidrottare på din fritid om du söker arbete. Med akademikerexamen och hemtjänsten fixad.

Och förstås vara anställd redan när du säker ett annat arbete.

Jag överdriver lite men inte mycket. TCO har tex i ett antal rapport tagit upp just jakten på superarbetskraften och just ställt frågan. Finns det plats för alla i det moderna arbetslivet?

För de som är i almedalen 2010 har TCO just ett intressant seminarium kring frågan.

https://www.almedalsveckan.info/event/user-view/6099

Beskrivning

Finns det plats för alla i det moderna arbetslivet? Hur kom det sig att antalet personer i sjukskrivning eller långvarig arbetslöshet ökade så markant under några år. Vad krävs för att vända utvecklingen? Hur ser arbetsgivarna på att anställa personer som har varit långtidssjukskrivna eller arbetslösa? Är allt detta en följd av en tilltagande konkurrens på arbetsmarknaden med allt tuffare krav på de anställda? Är försäkringssystemen för slappa? Ett seminarium om vad som går att göra, om forskningen ger några bra svar och om vad som orsakade den stora ökningen i långtidsarbetslöshet och sjukskrivningar efter 90-talets kris.

Just arbetsgivares ovilja att anställa de som varit borta från arbetsmarknaden länge eller aldrig kommit in samtidigt som det från samhället ställs krav på att dessa personer ska vara redo att ta vilket arbete som helst annars skärs deras levnadsnivå ner till existensminimum i enlighet med de moderaterna kallar en arbetslinje är det ganska tyst om.

De är i praktiken en omöjlig ekvation.  Men den genomförs i praktisk politik idag.

 

Diskrimineringsfaktorn finns där. Den är jobbig att ta i. Fördomar och bristande kunskap är del av problemet. Funktionshindrades människors kapacitet och förmåga skyms av deras funktionshinder.

Det finns det många vittnesmål om. Och en större fråga är utvecklingen inom arbetslivet och arbetsmarknaden där människor med olika slags avvikelser – funktionshinder, ålder, social bakgrund, etniskt ursprung och liknande – systematiskt väljs bort till förmån för ”friska” personer. Ett slags märkligt perfektionsideal om man så vill. Här finns en värderingsproblematik att nysta i.

Arbete ger möjlighet att försörja sig. Men det står också för något mer, att finnas i ett sammanhang och i en gemenskap.

Alla kan inte vara bäst, men alla kan göra sitt bästa. Det borde räcka.

Socialstyrelsens rapport borde föranleda vrede och aktivitet, men denna typ av frågor tänder inte i politiken och debatten.

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Almedalen2010, Arbetsmarknad och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *