Klassklyftornas Sverige ett hinder för utvecklingen–Behövs mer än rapporter

Ett samhälle där skarpa och ökande klyftor mellan olika delar av befolkning är vad vi idag har i Sverige. Oavsett om man kallar det de nya klassamhället, 2/3 dels samhället eller fattig Sverige handlar det om stora grupper som ställs utanför. Socialt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt.

Så ser en del av den svenska verkligheten med ett ökande utanförskap för stora grupper. För andra grupper ser verkligheten helt annorlunda ut. Där är det inte frågan om om man ska ha råd med nya kläder, skor, tandläkarbesök eller om man kan ha semester utanför lägenheten. Där handlar det om en stor och ökande marginal av den disponibla inkomsten som går direkt till konsumtion.

Den social rörlighet är på väg bort om den inte redan försvunnit.

Sverige behöver motverka detta klassamhälle. En företeelse som antogs vara försvunnen. Att socialdemokraterna nu vill  starta ett oberoende råd som ska följa den social rörligheten och utvecklingen i stort är säkert bra.  

Men det följer också en socialdemokratisk vana att skriva rapporter om allt men ha få konkreta förslag om hur man vill förändra samhället. Mycket är beroende av vilka som sitter vid makten i riksdagen men inte allt.

I Göteborg med en rödgrön majoritet skulle kommunen kunna göra mycket mer. Om man ville och hade visionerna.  Och såg utanförskapet i mer än teorin. Det handlar om mycket större kommunala insatser mot arbetslöshet, utanförskap och ja hjälp till utbildning som idag inte finns att tillgå på nationell nivå. Socialdemokratin måste se möjligheterna och framtiden utanför de ramar där man traditionellt befunnit sig.

Medan föräldrar i ena delen av stan gärna bidrar med en tusenlapp eller två till skolresan och köper rut-subventionerad läxhjälp, håller föräldrar i andra sidan av stan sina barn hemma från skolutflykterna och har svårt att ha råd med nya kläder till dem. Var du bor längs tunnelbane- eller spårvagnslinjerna avgör i dag i allt större utsträckning vilka möjligheter du har att leva ett bra liv, få goda kunskaper i skolan och ett arbete.

Göteborg och Stockholm, där vi är verksamma, är segregerade städer med stora skillnader i livsvillkor och framtidsutsikter i olika stadsdelar. Det ser vi bland annat i skolan, där andelen elever som inte går ut gymnasiet med fullständiga betyg är på en oacceptabelt låg nivå. Samtidigt ökar segregationen i arbetslöshet mellan stadsdelar, inte minst i Stockholm. Forskare från Uppsala universitet har konstaterat att Göteborg är starkt uppdelat. Polariseringen ökar mellan välbeställda och utsatta stadsdelar. De sociala och ekonomiska skillnaderna blir bara större och större.

För oss som socialdemokrater är det här en helt oacceptabel utveckling. Samtidigt måste vi konstatera att de politiska redskapen hittills inte har förmått att vända trenden. Det är ett misslyckande för skolpolitiken, för folkhälsopolitiken, för bostadspolitiken och för arbetsmarknadspolitiken.

Men det är också så att den här utvecklingen illustrerar att den svenska näringspolitiken – oavsett regering – har misslyckats med att stimulera fram tillräckligt antal arbetstillfällen. Detta är ytterligare ett skäl till att stora grupper hamnar utanför. Att som i dag mest fokusera på att öka individers anställningsbarhet är inte tillräckligt, när grundproblemen också finns på en strukturnivå på arbetsmarknaden.

Carin Jämtin och Anneli Hulthén: S måste hjälpa fler att göra klassresor | Samhälle | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *