Kommer socialdemokratin gå över till rollen som oppositionsparti?

Det Stig-Björn Ljungren skriver nedan är något jag börjat förstå ju längre jag varit med inom socialdemokraterna.  Partiet är utformat för att förvalta makten. Inte kritisera eller reformera den. Av naturliga skäl med tanke på rollen som det dominerande svenska politiska partiet och ett långt makt innehav.

Partiorganisationen är gjord för att ta fram kandidater för sitta med i politiska församlingar medan socialdemokratin styr samhällsutvecklingen.

Så ser dock inte längre den svenska politiska verkligheten ut. Fredrik Reinfeldt och moderaterna tillsammans med en långvarig inre stagnation inom socialdemokraterna har get ett paradigm skifte. Det är moderaterna som idag både representerar makten och det politiska tanke landskapet. Det är socialdemokraterna som reagerar på moderaternas världsbild. Inte tvärt om.

Parti och partiledning har helt enkelt inte försåt eller klarat omställningen hittills till att vara ett oppositionsparti kritiskt mot makten i form av moderaterna. Eller  vara det parti som för fram samhällskritik och visar reform vilja. Det har funnits en klar ovilja att komma ut och se verkligheten utanför de trygga politiska lokaler där man förvaltat makten. En makt som till stora delar är borta.

Det ska bli intressant att se om den extra partikongressen 2011 kommer att ändra på detta eller om socialdemokraterna fortsätter en ökenvandring mot ett 20% parti. Detta medan Sverige Fredrik Reinfeldts samhällsmodell.

Bloggat:
Är miljöpartiet ett blockparti?, Var det allt S hade att komma med?

Socialdemokratin är intimt förknippad med statsägarskapet. Partiet har utformat sin interna demokratiska praxis utifrån utgångspunkten att partiet har regeringsmakten. Att det är i riksdagen som basen finns, och i regeringsskapet som fokus ligger.

Därför har ibland interna partifrågor som politikens inriktning inte enbart varit en fråga om vad partiet tycker utan vad regeringen kan göra. Och det har varit baserat på hur starka partiet varit i riksdagen.

Ur den synvinkeln har det varit viktigare för den socialdemokratiska partiledningen vad väljarna anser än vad medlemmarna tycker.

*

En tolkning av detta har varit att partiet ska drömma, regeringen handla.

Ta exemplet med partiets kongresser.

Hur plattfotat och beskäftigt partikongressandet än tett sig, har det varit en viktig säkerhetsventil och gräsrötterna har haft chansen att prata av sig. I 9 fall av 10 har det varit kloka synpunkter, men när det 10 fallet blir vad medierna kör i sin nyhetssändning har det förstås skapat en del irritation.

En annan tolkning av partiets inre process har varit att denna är av yttersta vikt, och måste kallibreras på kommatecknet när.

Så blev det inte minst under krisbekämpningen, eftersom Sveriges trovärdighet i sin saneringspolitik mättes av vad partikongressen beslutade. Inte minst när de utländska bedömarna ibland trodde att kongressen också kunde tala om för regeringen vad den skulle göra….

Kontentan av detta har blivit att den senare tolkningen blivit allt mer dominerande. Men om den förra partikongressen var en uppvisning i enighet, med nästan ingen opposition att tala om, och därefter en valförlust som ingen heller egentligen vill tala om, kanske vi nu ser en förändring av partiets demokratiska processer?

*

Det är möjligt att nu socialdemokraterna ställer om för att vara ett oppositionsparti.

Socialdemokratisak reflektioner 50: Normaliseringen av partiets demokratiska processer « Stig-Björn Ljunggren

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik, Socialdemokraterna och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Kommer socialdemokratin gå över till rollen som oppositionsparti?

  1. B. skriver:

    Måtte vi få Lena Sommestad som partiledare. Igår sopade hon mattan med Lotta Edholm i Agenda. Det valfria kundsamhället stupar på sin egen logik. Redan nu har den välbeställda medelklassen i Stockholm fått uppleva att deras barn inte får plats i den "bästa" skola de valt. Valfriheten har utvecklats till en inbillningsfoster. Föräldrar är nu oroade flera år innan skolstart. Förhoppningsvis vaknar de och förstår att den av moderater omhuldade och förskönade konkurrensen i slutändan bara gynnar ett fåtal och alls dem själva eller deras barn. Varje svensk skola ska naturligtvis vara good enough. Det vidlyftiga friskolesystemet gynnar nu varken individ eller samhälle vilket senaste PISA-rapporten visar. De enda som gynnas är storföretagare i skolverksamhet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *