Göteborgsposten ledare – Fler med högre inkomster förklarar barnfattigdomen

I ett rikt land kan alltså den som är fattig vara rikare än den som anses rik i ett fattigt land. Och om medelinkomsterna stiger kan de fattiga fortfarande definieras som fattiga, även om de blivit rikare.

Om jag förstår Fredrik Tenfälts argument är fattigdom relativ och därför i ett land som Sverige där alla per definition är rika handlar barnfattigdom och fattigdom i stort bara om att en del blivit lite mer rika än andra. Och därför finns det egentligen ingen fattigdom verkar han säga.

Jag undrar om samma argument hade köpts av frälsningsarmen, svenska kyrkan, diakonerna, socialsekreterare och alla andra som dagligen möter svenskar företrädesvis kvinnor som behöver ekonomiskt stöd till något så grundläggande som mat, kläder och hyra ibland även om de arbetar hel eller deltid. Då räknar jag inte den stora gruppen som utförsäkrats från socialförsäkringarna och i många fall lever långt under existensminimum eller på socialbidrag.

Att Sverige under Fredrik Reinfeldt’s moderata alliansen fått både ’working poor’ och en stor grupp på flera 100 000 svenskar förpassade till permanent förvaring och arbetslöshet medan de blir ’utvecklings garanterade’ som en orsak till att just barnfattigdomen skulle förstås en borgerlig ledar skribent som hade gjort Pravda stolt i sin förmåga att följa partilinjen aldrig medge.

Och jag gillar inte antydan om andra orsaker till barnfattigdom vilket i mina öron låter som Fredrik Tenfält pekar mot missbruk eller bara dåliga föräldrar.

Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och den moderata alliansens tal om en politik för arbete och en arbetslinje vilar på lös grund eller snarare icke existerande grund.

Bloggat:
GöteborgsPosten förenklar om barnfattigdomSebastians tankarJohanna GrafPeter HögbergMartin Moberg,Hannah Bergstedt

 

 

Fredrik Tenfält: Fattigkampanj fattig på fakta – Ledare – www.gp.se:

Vad är då barnfattigdom, enligt den definition som används? Jo, fattigdom anses vara inkomster som ligger under 60 procent av medianinkomsten i riket.

I ett rikt land kan alltså den som är fattig vara rikare än den som anses rik i ett fattigt land. Och om medelinkomsterna stiger kan de fattiga fortfarande definieras som fattiga, även om de blivit rikare.

Barnfattigdom är alltså ett elastiskt begrepp som bör användas med försiktighet. Barns utsatthet kan också ha många andra orsaker än rent ekonomiska.

Men ser vi till utvecklingen under just 2008 visar den kanske tydligare än mycket annat det samband som finns mellan välfärd och sysselsättning. Det viktigaste för att komma in i samhället är att ha ett jobb och att med inkomster från eget arbete kunna påverka sin ekonomiska situation.

En jobbpolitik och en politik som gör arbete lönsamt är alltså några av de viktigaste ingredienserna för att möta både utanförskap och det vi kallar barnfattigdom. Men de skatteåtgärder som givit också lägre inkomsttagare en månadslön netto i månaden har Juholts parti varje gång röstat nej till. Hans kampanj om barnfattigdomen vilar på lösan sand.

(Via .)

Om Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.
Det här inlägget postades i Politik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Göteborgsposten ledare – Fler med högre inkomster förklarar barnfattigdomen

  1. Erik skriver:

    Han har helt rätt. Vi har minskat antalet fattiga barn i den enda vettiga definitionen av fattigdom; svårt att få råd med nödvändigheter.

    När Juholt pratar om relativ barnfattigdom så måste man komma ihåg att det är synonymt med relativ barnrikedom. Det viktiga för Juholt är inte att hjälpa barn som har det dåligt; det är att se till att inget barn får ha det särskilt bra.

    Det är fin socialistisk avundsjukepolitik. De har inget emot att det går dåligt för Sverige, bara alla har det lika uselt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *