Arbetslinjen är ett tomt politiskt slagord

Det borde vara helt klart för alla att den moderata arbetslinjen är ett tomt politiskt slagord. Ett slagord fyllt att klasshat och demonisering av människor som bidragstagare. Som moderaternas Debatt artikel om invandrare visar kan ’arbetslinjen’ användas mot alla grupper i bästa ny demokrati anda. Att majoriteten av invandrare vill ha arbete och arbetar hårdare än de flesta svenskar har ingen betydelse om man vill slå mot svaga grupper. Klassisk högerpopulism.

Moderaterna använde i valet 2006 något av de mest skamfyllda som finns i Sverige för att slå mot människor i en redan svår situation. Att inte göra rätt för sig. Och ställde där kallt kalkylerande ’bidragstagare mot hederliga Svenssons som arbetade och gjorde rätt för sig’. Att dessa bidragstagare var arbetslösa, sjuka och som många senare upptäckt även pensionärer gick inte upp för majoriteten av svenskarna förrän efter valet.

Att sedan den moderata arbetslinjen inte skapat några arbeten hör till den svarta ironin. Eller som Lars Calmfors beskrev det. Kan och antas låter väl bra som grunden för hela den moderata arbetslinjen.

• Regeringens sysselsättningspolitiska reformer, i första hand sänkningen

av a-kassan och jobbskatteavdraget, kan antas få betydande


positiva sysselsättningseffekter på sikt. De senaste två årens


sysselsättningsuppgång beror dock i huvudsak på en positiv konjunkturutveckling.

Calmfors hade även detta att säga om utfallet av ‘reformerna’ kring a-kassans finansiering?

Många arbetslösa utan försäkringsskydd till följd av A-kassans finansieringsreform

Reformerna
av a-kassans finansiering är ett misslyckande som helt i onödan minskat
anslutningen till a-kassan. Vid nästa lågkonjunktur kommer många
arbetslösa att stå utan försäkringsskydd”, säger Finanspolitiska rådets
ordförande Lars Calmfors. De positiva effekterna på sysselsättningen
blir små eftersom den ändrade finansieringen bara ger svaga drivkrafter
till återhållsam lönebildning.

Återigen. 1 miljon utan A-kassa varav 500000 som lämnat de senaste två åren. 40000+ i jobb och utvecklingsgarantin. 60000 som ska gå från sjukförsäkringen till osäkra arbeten. Fortfarande över 1 miljon i ’utanförskap’ enligt finansdepartementets egna beräkningar. De få arbeten som har skapats av arbetslinjen är skatte eller bidrags subventionerade.

Jag undrar när folk ska upptäcka att den moderata arbetslinjen var en katastrof för Sverige. Vars enda konkreta innehåll var skattesänkningar för hög och övre medelinkomstagare.

Nyare än så var inte moderaterna att det enda arbetslinjen innebar var skattesänkningar.

Sen kan jag inte låta bli att skratta åt hur stackars Per Dahl på Barometern skälls ut för att våga ifrågasätta den heliga arbetslinjen. Så stor var den heliga yttrandefriheten i de nya moderaterna.

Bloggat:
Halvtid i matchen, del II, Politiken måste bort från det instrumentella…, Arbetslinjen är under attack

SvD » Ledarredaktionens blogg

Arbetslinjen är verklighetsfrämmande. Det skriver Per Dahl (21/8), som är politisk chefredaktör i Barometern och ansvarig för en av Sveriges klokaste och vitalaste ledarsidor.

Vad menar karln? Det är väl utmärkt att vi har fått en regering som förstår sig på arbetets värde, förverkligar en politik som gör att fler kan få jobb och ser till att arbetet lönar sig bättre?

Absolut, och jag tror inte heller att Per Dahl är av annan mening. Han är något annat på spåren. Måltavlan är en ensidighet i perspektivet, där de ansvariga verkar se lönearbete på heltid som den enda riktigt legitima sysselsättningen för vuxna människor.

Efter att ha beskrivit hur goda vänner (och han själv) kämpar med ansvaret för närstående, skriver han: ”Om vi offentligt och ihållande kräver att alla ska jobba intensivt heltid oavsett hemförhållanden, barn, föräldrar och annat i det privata livet får vi ta följden: en stadig följd av människor som sliter ut sig så mycket fysiskt och psykiskt att de till slut blir utbrända.” Receptet är varken övertidsförbud eller friår, utan Dahl efterlyser reformer och debatt som förbättrar förutsättningarna för oavlönat arbete och ökar respekten för det.

Jag skulle vilja gå ett steg längre. Om Per Dahl vill hålla de professionella arbetsinsatserna i schack för att skapa mer tid och utrymme för de civila, tycker jag att det är viktigt att man också bejakar glädjen och leken. Arbete och plikt kan ge mening åt tillvaron, men tillvaron kan få mening på fler sätt än arbete och plikt. Det behövs tid inte bara till ärenden åt släktingar utan även till middag med vännerna, Mad Men på dvd eller en stund vid pianot.

Lönearbete ger upphov till efterfrågan och skatteinkomster, men för den skull måste inte politiken alltid gå ut på fler lönearbetade timmar. Att en viss åtgärd inte ökar arbetsutbudet är inte alltid ett dräpande motargument; den ökar kanske svängrummet och livsglädjen i stället. Att de som redan sliter många timmar i veckan ska slita ännu hårdare känns varken som ett vettigt eller vinnande budskap.

Samtidigt är det, som bloggaren Dick Erixon påpekar, urviktigt med ”arbetslinjen” som kontrast till ”bidragslinjen”. Flest möjligt arbetade timmar är inget rimligt mål i ett fritt samhälle, där människor ska kunna göra egna livsval. Men det är helt rätt att sträva efter att så många vuxna människor som möjligt ska kunna försörja sig själva. Det kräver stramare bidragsregler, bra stödprogram för dem som står längst från arbetsmarknaden, sänkt skatt på arbete och gynnsammare villkor för dem som ska anställa och skapa jobb.

Jobbskatteavdrag och nya regler i socialförsäkringarna är viktiga steg på vägen, och nu bör mycket handla om företagsklimatet. Men för att politiken ska bli riktigt bra vore det välkommet med en mindre ”verklighetsfrämmande” retorik. Vi vill ha ledare som håller arbetets värde högt men också har blick för hela människan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *