Försäkringskassans problem började inte med alliansen

Precis som Björn Elmbrant säger nedan började inte försäkringskassans problem med alliansen. Organisationsproblemen började redan 2005 i en dålig genomförd omorganisation. Sen har det bata fortsatt.

Ytterst faller ansvaret på det politisk systemet som har ansvaret. Och som ska agera när myndigheter inte sköter sitt jobb. Var fanns politikerna 2006 eller 07? Var fanns de myndigheter som ska övervaka andra. Riskrevisionen. JK. Varför reagerade ingen över att organisationskonsulter plockades in från näringslivet och i praktiken satt i ledningen för omorganisationen av den viktigaste myndighet i Sverige. Som ju har en direktpåverkan på miljoner svenskar liv.

Vore det nu då inte bättre att börja från början. Tillsätt en kommission för att se över hela försäkringssystemet. Slå samman FK och AF i en arbetsrelaterad myndighet. Speciellt eftersom AF numera i stort bara administrerar kontrollen av a-kassan. 

Sedan borde alliansen ställa sig frågan om den s.k rehabkedjan kommer att fungera. Finns det i dagens läge en efterfrågan på arbetskraft med begränsad arbetsförmåga. Knappast. Ända ska nu enligt en del beräkningar upp till 60000 människor ut på en arbetsmarknad som inte vill ha dem.

Dagens Arena | Försäkringskassans kris är en politisk kris

Orsakerna till kaoset ligger djupare än de har velat tillstå. Det var nödvändigt att 2005 skapa en enda myndighet av många kassor. Medborgarna har rätt att få samma behandling var de än bor. Men sedan gjordes fel efter fel.

Den gamla regeringen Persson blev bekymrad över de växande sjuktalen och ville sätta fokus på det. Därmed tappade omorganisationen fart. Den nya regeringen Reinfeldt ville spara en miljard kronor och därmed hamnade organisationen åter i centrum. 2 600 jobb försvann. De svindyra nya datasystemen funkade inte.

Det slutliga felet var att färre handläggare fick större och fler uppgifter, nu att genomföra den så kallade rehabkedjan och ny tandvårdstaxa. Man fick en extraslant av regeringen för att klara detta, men stressen för de anställda handlar inte bara om resurser.

Hur ska den enskilde tjänstemannen kunna ge klara och snabba besked till de sjuka, när inte ens juristerna begriper den snabbt ihoprafsade nya sjukförsäkringslagen? Vad menas med att man ska pröva de sjukas arbetsförmåga mot ”den reguljära arbetsmarknaden i övrigt”. Hur ska begreppet ”livshotande sjukdom” tolkas?

Detta juridiska moras duckar Justitieombudsmannen (JO) för. Hennes kritiska rapport handlar bara om organisationen. Hon tar till exempel inte upp till prövning det många anställda har vittnat om, att delar av den otillgänglighet som har rådit varit på order uppifrån, från den gamle ledningen med Curt Malmborg i spetsen. Och om JO inte vågar pröva detta lagtrots mot förvaltningslagen, vem ska då göra det?

Den nya generaldirektören Adriana Lender inger inte heller förtroende. Hon sa i söndags att det var en nyhet för henne att det finns ett hål på 900 miljoner kronor. Där ljuger hon. För hon kan väl inte ha missat att Statskontoret i sin rapport tre veckor tidigare haft just den siffran? Eftersom hon har aviserat att det inte ska bli några nya uppsägningar, får hon förmodligen extrapengar av regeringen. Och då ska det väl bli bättre? Knappast

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *