DN fortsätter vifta med flagga – I det är fallet USAs

Det är underhållande att läsa DN-ledare som fortsätter att följa partilinjen från i det här fallet Washington. Lika troget som en viss Flamman en gång i tiden följde Moskva.

Själva skuldfrågan är ännu oklar. Georgiens aggression gav Ryssland humanitära motiv att intervenera. Men ädelmodet klingar falskt. Ryssland har varken gjort sig känt för att värna folkens självbestämmanderätt eller hålla den humanitära fanan högt. Det räcker med att nämna den ryska krigföringen i Tjetjenien.

Georgiens aggression bestod  i det här fallet av att skjuta med artilleri in mot civilbefolkning och angripa med trupper. Med militärmaterial tillhandahållet av NATO liksom trupper tränade av NATO.

Och i grenen lika goda kålsupare kan man alltid ställa Fallujah mot Grozny. För det var väl i Irak väst-makterna värnade om det irakiska folkets självbestämmande? Och USA hela tiden höll den humanitära flaggan högt.

Georgiens president ifrågasätts allt mer | Utrikes | SvD

Det är framför allt Georgiens president Michail Saakasjvilis roll i det fem dagar långa kriget som kommit i ny dager. I augusti framstod Saakasjvili som det lilla landets försvarare mot mäktiga Rysslands attack. Många medier och politiker i Väst, inte minst den svenske utrikesministern Carl Bildt, gav ensidigt Ryssland ansvar för krigsutbrottet. En bild som nu allt mer ifrågasätts.

Två brittiska militärer som tjänstgjorde för OSSE (Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa) i Georgien har gett en version som ytterligare minskar Saakasjvilis trovärdighet. Ryan Grist blev fast i Tschinvali när kriget bröt ut och säger till tidningen The New York Times att Georgien stod för de första attackerna.

–Det var klart för mig att den georgiska attacken var helt urskillningslös och oproportionell i förhållande till en provokation, om det över huvud taget var någon sådan, säger Ryan Grist och i förra månaden gav hans kollega Stephen Young en liknande rapport under en briefing med utländska militärattachéer.

–Om det förekommit några bombningar där georgierna påstod skulle vårt folk ha hört det, sade Young.

Men bilden av kriget som en ensidig rysk aggression och Saakasjvili som ”demokratins förkämpe” har, även i USA, förändrats den senaste månaden. För Georgiens president innebar också utgången av det amerikanska presidentvalet att han förlorade en av sina största supporters.

 

Vad som däremot får mig att gå i taket är svamlet om att realpolitik skulle var något som inte tillämpas i dag av andra stater. Tvärtom. Det är bara i en alternativ verklighet man kan säga något annat.

Självklart agerar USA, Storbritannien, Frankrike med flera maktpolitiskt efter vad dessa länders ledning anser vara deras egenintresse.

Det var därför USA under Clinton administrationen tog ett strategiskt beslut om att ge sig in i central-Asien.  Detta i samråd med de amerikanska globala energiföretag som vill in på den tidigare stängda sovjetiska marknaden.

För USAs del upphörde heller inte det kalla kriget. USA hade vunnit det. Tvärtom mot tidigare utfästelser började istället planerna på att omvandla NATO till en global militärallians som i vissa delar skulle kunna ersätta FN enligt en del amerikanska militärstrateger. Där skulle ingå eller associeras  länder som syd-korea, israel, indien.

Vilket leder till Ryssland där man från Moskvas horisont i början av 2000-talet kunde se sig militärt inringade från ishavet, genom Baltikum och Östeuropa, till svarta havet och hela vägen in i Centralasien. Detta

Det är kanske inte så konstigt om det kom en reaktion på detta. Speciellt eftersom valet som DN säger är och var mellan att integreras eller så plockar vi sönder Ryssland i och tar vad vi vill ha ändå.  

Kan förövrigt DNs kritik mot bristande kapitalistisk integrering från Rysslands håll vara för att man där ansett Rysslands naturtillgångar vara en nationell strategisk tillgång som inte ska säljas ut billigast möjligt till västliga energibolag.

Jag är varken en Rysslands eller USA fan men jag föredrar att se verkligheten som den är.  Istället för alternativa verkligheter färgade efter ideologiska glasögon.

Den nygamla liberala världsordningen är en chimär. Istället kan situationen i världen liknas vid ur den såg ut vid förra seklets början hade jag sagt. Där stormakter tävlade om att kontrollera råvarutillgångar och marknader.

Bloggat:
Ryssland kommer förbli opålitligt även efter ett systemskifte, Ryssland – Sveriges raka motsats, Om marginalisering, gasberoende och vintern, DN och Putin, Georgienkriget var ett ryskt misslyckande

Orsaken är det ryska ledarskapet realpolitiska inställning till omvärlden. Normer, utfästelser och goda relationer betraktas som utanpåverk. Det är makt och muskler som gäller. Därför satsar Moskva hellre på militär upprustning och strategiska rörledningar än att förbättra investeringsklimatet och stärka sin goodwill utomlands. Hellre fruktad än älskad, tycks Kreml resonera. En gammal sanning i internationell politik, som dock blivit allt mindre relevant i dagens globaliserade värld.

Med en stor och välutbildad befolkning i Europas utkant borde förutsättningarna för handel och investeringar i detta jätteland vara gynnsamma. Och Ryssland är i stort behov av en modernare och mer diversifierad ekonomi.

Den ryska regeringen är medveten om detta – åtminstone på papperet. Men frestelsen att inrikespolitiskt spela på den sårade ryska nationalstoltheten har varit stor. Militärparader och västfientliga uttalanden har gett kortsiktig popularitet åt det alltmer auktoritära ledarskapet.

Ryskt vägval – DN.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *