Fredrik Reinfeldt och den politiskt tondöva alliansen

Att DN beklagar sig över Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs mentala och politiska frånvaro från svensk inrikespolitik är knappast förvånande. Den frånvarande eller osynliga Reinfeldt har varit ett ständigt klagomål sedan 2007.

Fredrik Reinfeldt liksom Anders Borg har också hittills visat total oförmåga att lyssna och ta till sig kritik mot kärnpunkterna i sin egen politik. Istället har de som goda ekonomiska teknokrater fortsatt på samma linje.

Det måste också vara svårt för alliansföreträdare att argumentera för en politik som faktiskt utförsäkrar sjuka med argumentet att allt kommer att bli bra tillslut. Även om försäkringskassan räknar med att majoriteten av de som utförsäkras aldrig kommer tillbaka till arbetsmarknaden utan kommer att hamna hos försäkringskassan eller hos kommunerna.  

Sen utgör ju utförsäkringen i sig en central del av alliansens politik i den s.k arbetslinjen. En arbetslinje som förväntas skapa 48 miljarder i överskott mellan 2009-12 bara i sjukförsäkringen.

Som Fredrik Reinfeldt själv sagt blir valet 2010 blir en folkomröstning om den moderata alliansens arbetslinje och dess utfall och konsekvenser .

Vad jag skrev i juni 2008 när FRA debatten var som hetast är lika aktuellt idag.

Claeskrantz.se » Sökresultat » reinfeldt tondöv
Att sedan Fredrik Reinfeldt visat sig vara lika politiskt tondöv som regeringspartnern Borg och de övriga partiledarna är knappast förvånande. Det är den enda vägens politik som ska genomföras. Det går inte att ifrågasätta tagna beslut. Att man från vänster håll protesterade mot t ex nedragningarna i A-kassa var lika meningslöst som dagens protester från stasi FRA-lagens motståndare. Alliansregeringen kör så det rycker även om det är en väg man smäller i.

Och ja, svårigheterna för alliansen har knappast något att göra med en aktiv oppositions politik. Snarare tvärtom. Reaktionen har kommit från folkdjupet när folk sett de faktiska konsekvenserna av den moderata alliansregeringens politik.

Det är inte de rödgröna partierna som tagit initiativet i protester mot utförsäkringar eller alliansens kollapsade arbetslinje mitt i en djup långkonjunktur.  Bland de rödgröna partierna har man man i stort varit upptagna med att bygga ett fungerande politiskt alternativ till 2010.

 

Bloggat
Dra på smilbanden II, Socialförsäkringar a la USA, Glöm inte bort moderaten Waberi, DN:s regeringskritik skarpare än på länge, Reinfeldt arbetar inte tillräckligt för arbetslinjen, Om ledarskap och kommunikation, Fredrik Reinfeldt – Statsministern som lånade Harry Potters osynlighetsmantel, Söndagskrönika om ödmjukhet, demokrati och förtroendeuppdrag

I fredagens DN kom så en delförklaring till att de borgerliga just nu lämnar målet öppet. I en nyhetsartikel om att regeringen glömt att informera om jobbskatteavdraget i sin förteckning över nya lagar, får vi genom Anders Borgs pressekreterare veta att finansministern ”inte vill låta sig intervjuas under sin ledighet”.

Ledighet? Den tillbakalutade hållningen hade Borg möjligtvis kunnat kosta på sig om alliansen haft ett betryggande försprång till de rödgröna i opinionsmätningarna, om det varit flera år kvar till nästa val eller om intervjuförfrågan hade kommit kring jul- och nyårsafton. Men att hänvisa till ledighet när det gått drygt en vecka på det nya året? Det är samma typ av tondöva reaktion som en gång fick utrikesminister Laila Freivalds att avskärma sig från omvärlden under jullovet – vilket senare ledde till hennes avgång.

Det allvarliga för regeringen är att dess walk over inte är ett tillfälligt julfenomen. Den har pågått under hela det svenska ordförandeskapet i EU, det vill säga från halvårsskiftet 2009 och fram till i dag. Under dessa sex månader har statsminister Fredrik Reinfeldt loggat ut från inrikespolitiken och låtit sina ministrar ta smäll efter smäll. Initiativet har hela tiden legat hos andra maktcentra än regeringen.

Debatten om sjukförsäkringen och a-kassan symboliserar paralysen. Trots att kritiken riktat sig mot kärnan i alliansens program – arbetslinjen – har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson fått sköta försvaret på egen hand, utan någon uppbackning från vare sig partiledare eller andra tunga ministrar. Det säger sig självt att ett sådant upplägg bara kan sluta med ett misslyckande.

Oppositionens framgångar har inte berott på att Mona Sahlin blixtrat till som partiledare, att Lars Ohly plötsligt blivit salongsfähig eller att Maria Wetterstrand konverterat alla mittenväljare till miljö-partister. Om något är det den mediala konjunktursvängningen som burit fram de rödgröna och pressat tillbaka alliansen. Den hårda diskussionen om sjukförsäkringen utlöstes av några cancerläkares varningsrop på DN Debatt och följdes av hundratals reportage i tidningar, tv och radio som Cristina Husmark Pehrsson förväntades svara på.

Sveriges längsta jullov – DN.se

3 tankar kring ”Fredrik Reinfeldt och den politiskt tondöva alliansen

  1. Pingback: Den frånvarande ledaren « Viktor Tullgren

  2. hillary2

    Apropå de 48 miljarder ur sjukförsäkringen som Borg förväntas använda.
    Försäljningen 2008 av de staliga bolagen V&S AB och Vasakronan gav sammanlagt 96,1 miljarder skr. Därtill fick svenska staten 85 miljoner skr i aktieutdelning i samband med den första försäljningen. Dessa pengar sade regeringen att man skulle använda till att minska statsskulden. Statsskulden minskade dock bara med 4 miljarder kronor 2009. 2008 var statsskulden 1118,9 miljarder och 2009 1114,9 miljarder och det överskott på 135 miljarder man hade i statsbudgeten 2008 omvandlades 2009 till ett beräknat underskott på 179 miljarder. Ett 70 tal miljarder har lånats ut till Island. Det är kanske dags för Anders Borg att förklara sig? Vad gör han med våra gemensamma tillgångar och vad tänker han göra med de medel som var avsatta för de sjuka?

    Svara
  3. hillary2

    Apropå de 48 miljarder ur sjukförsäkringen som Borg förväntas använda.
    Försäljningen 2008 av de staliga bolagen V&S AB och Vasakronan gav sammanlagt 96,1 miljarder skr. Därtill fick svenska staten 85 miljoner skr i aktieutdelning i samband med den första försäljningen. Dessa pengar sade regeringen att man skulle använda till att minska statsskulden. Statsskulden minskade dock bara med 4 miljarder kronor 2009. 2008 var statsskulden 1118,9 miljarder och 2009 1114,9 miljarder och det överskott på 135 miljarder man hade i statsbudgeten 2008 omvandlades 2009 till ett beräknat underskott på 179 miljarder. Ett 70 tal miljarder har lånats ut till Island. Det är kanske dags för Anders Borg att förklara sig? Vad gör han med våra gemensamma tillgångar och vad tänker han göra med de medel som var avsatta för de sjuka?

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *