Arbetskraftsbrist nästa i Sverige – Anders Borgs och arbetslinjen

I bland kan det vara värt att läsa svenskt näringslivs rapporter.  En grundläggande del i det Anders Borg och den moderatledda alliansens kallade arbetslinjen var att förbättra matchningen på arbetsmarknaden.

Helt enkelt göra det lättare att koppla ihop arbetsgivare med sökanden.

Detta antogs det gjordes bäst med att öka den ekonomiska motivationen att söka fler arbeten för den arbetssökande och från den arbetssökande en acceptans till lägre löner.

Sänkta kostnader skulle få arbetsgivare att vilja anställa fler helt enkelt. AMS-utbildningar och tanken att underlätta omställningar genom kvalificerade utbildningar beskrevs av allianspolitiker som AMS-trams.

Suprise!

Nu visar det sig att de två största hindren för företag som ska nyanställa är att hitta folk med rätt erfarenhet och utbildning för det jobb man tänkt sig.

Och det är Svenskt näringsliv som säger det.

I Västra Götaland har hälften av alla företag försökt nyanställa under det senaste halvåret. 42% av dessa uppger att de hade mycket svårt att hitta personal och en femtedel att de misslyckades helt.

I GP 15/4 2010 kan man också läsa om industriföretag som ISAB och dess behov att nyanställa 50 personer direkt. Personal de inte kan få tag i. GP citerar också Kenneth Krantz på svenskt näringsliv i västra Götaland som säger att rapporten avlivar också myter som att en del hellre går på a-kassa än jobbar.

Anders Borg och den moderata arbetslinjens konsekvens är att efter 4 år med alliansen har vi både massarbetslöshet och arbetskraftsbrist där företagen hindras expandera för att de inte kan få tag i utbildat folk.

Man kan undra vad de nästa 100 miljarder i skattesänkningar som skulle motivera till arbete hade kunnat göra om de investerats i utbildning och forskning på alla nivåer?  

Är det inte dags att ringa ut Anders Borg och hans arbetslinje utan arbete?

S-buzz har gjort en sammanställning av reaktionerna på  Anders Borgs budget :

Vi kan läsa hos Otto Keyser att det finns intet nytt i regeringens proposition. Otto tar också upp att Anders Borg ägnat extra mycket tid åt att resencera det rödgröna samarbetet.

"Sen är det ganska skrattretande att Borg när han presenterar budgeten ”passar på” att ge som många kängor som möjligt till oss i oppositionen. Det är vi som är oppositionen och har således till uppgift att ganska och kritisera regeringen inte tvärt om! Antingen har Anders Borg missuppfattat sin roll eller så han har en inbyggd längtan av att bli oppositionspolitiker igen."

Ulrika Falk är inne på samma spår och påpekar också, helt korrekt, avsaknaden av visioner och satsningar på jobbskapande åtgärder.

"Kort sagt kan man konstatera att regeringen skriver ner sin tidigare tillväxtprognos, men målar samtidigt en bild av att ”det går bra för Sverige”. Arbetslösheten spås nå sin topp vid dryga 9 procent. Då ska man komma ihåg att arbetslöshetssiffror betydligt lägre än så har kallats ”arbetslöshetskris” i tidigare lågkonjunkturer, men något har förändrats, vi har en regering som försöker sätta bilden av att allt går att skylla på finanskrisen. Sanningen är naturligtvis att man kunnat göra betydligt mer för att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Men satsningarna på jobben uteblir även i vårpropositionen, det lär inte behövas några extra satsningar om man får tro Borg, det ser ju ljusare ut nu. Eller?"

Robert Noord slår fast att hoppet nu står till de rödgröna.

"Sverige behöver en ny politik som sätter jobben och välfärden främst. Inom kort presenterar det samlade rödgröna alternativet sitt alternativ. Vi får hoppas på fler nyheter i det förslaget än vad den borgerliga regeringen levererade idag."

Mats Engström konstaterar att det står mellan egosim och solidaritet.

"Ändå sammanfattar Patrik Persson läget bättre än många politiska analytiker. Pappan i den familj som Dagens Nyheter utser till vinnare efter fyra år med alliansen säger så här:
"Frågan är om man ska vara egoistisk och rösta på det som är bäst för en själv eller det som är bäst för samhället. Någonstans får vi betala det i alla fall med skatten, så det spelar ingen roll. Jag tycker att det har blivit sämre för våra arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer".
Egoism eller solidaritet. Det är vad valet handlar om."

Röda Malmö slår fast att VÅP är ytterligare ett steg i klasspolitikens riktning.

"Summa summarum: Orättvis borgerlig klasspolitik som man nu i sista stund inför valet försöker göra mera smaklig för väljarna genom diverse smulor från den rike mannens bord."

Röda berget skriver om valfläsk.

"Satsningen på jobben verkar stanna vid att justera en arbetsmarknadsårgård, samtidigt som kommunerna inte får några nya pengar, trots att många kommuner, landsting och regioner tvingats spara pengar, vilket i praktiken innebär färre arbetade timmar.
Det allvarliga är att tillväxtprognosen skrivs ner. Med tillväxt kommer fler jobb, vilket är den stora avgörande frågan. Det är talande att Borg kapitulerar om jobben."

Stefan Wikén slår fast att den borgerliga regeringen ger upp i jobbfrågan efter att redan kapitulerat i välfärden.

"Den borgerliga regeringen har redan signalerat walk-over när det gäller välfärden."

HBT-Sossen pekar på det här med skatterna.

"Moderaterna må ha bytt förpackning, men innehållet är detsamma. Se till exempel på ovanstående valaffischer från 1930- och 40-talet. Fler finns att beskåda i Alliansfritt Sveriges inlägg "Vi moderater måste alltid vara beredda att ompröva vår politik".
Moderaterna kommer, under valrörelsen, att tjata om en "skattechock" om de Rödgröna, med Socialdemokraterna i spetsen, vinner valet. Borg kunde, under sin presskonferens, till exempel inte låta bli att kritisera oppositionen."

Marika på Storstad slår fast att de fattiga blir fler, och att regeringen inte gör något åt det.

[…]"värst drabbade verkar det som att icke sysselsatta vuxna samt pensionärer är."

[ s-buzz ]

Trots den höga arbetslösheten har många företag svårt att hitta nya medarbetare med rätt kompetens. Det visar Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät med svar från 8 300 företag.
Vartannat företag med minst 5 anställda har försökt rekrytera medarbetare under det senaste halvåret. Det är en nedgång jämfört med högkonjunkturåret 2007 då två av tre företag hade försökt att rekrytera.
Att vartannat företag försökt rekrytera är ändå ett bevis för att företagen behöver värva kompetenta medarbetare även i kärva ekonomiska tider.
Trots att arbetslösheten är högre än 2007 är andelen misslyckade rekryteringsförsök lika stor. De företag som försökt rekrytera har i genomsnitt sökt 5,2 medarbetare. Men de har bara lyckats rekrytera i genomsnitt 4,2 medarbetare. Det betyder att ungefär vart femte rekryteringsförsök misslyckas och inte leder till att någon anställs. Det är en klar signal om att matchningen på svensk arbetsmarknad inte fungerar vilket får allvarliga konsekvenser.
Företagen får inte tag på den kompetens de behöver för att vara konkurrenskraftiga. De arbetslösa går miste om jobb och lön. Det betyder också att Sveriges ekonomi i helhet växer mindre än vad den kunde ha gjort.
Under den kommande sexmånadersperioden förväntar sig företagen behöva rekrytera fler medarbetare. Andelen som tror att de kommer rekrytera fler än tidigare är större än de som tror att de kommer att rekrytera färre.

Att söka men inte finna – Svenskt Näringsliv – Svenskt Näringsliv

1 tanke kring ”Arbetskraftsbrist nästa i Sverige – Anders Borgs och arbetslinjen

  1. Pingback: Ordet “arbetslinjen” får mig att asssociera till något mycket obehagligt | Kulturbloggen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *