Nationalromantik inget för mig

IMG_5989-1, Fredrik Reinfeldt med flera
Uploaded by Bengt Nyman on 8 Jun 09, 12.30AM CEST.

Det är lika bra att deklarera. Nationaldagsfirande är inget för mig. Varken folkdräkter, flaggor eller medborgar ceremonier är särskilt tilltalande. Speciellt inte i samvaro med människor som jag misstänker majoriteten av har absolut inget gemensamt med.  Den svenska nationen uppfanns på 1800-talet som en del av nationalstats bygget och med det kom mycket att det vi idag ränkar som typiskt svenskt.

Personligen ser jag mig mer som en världsmedborgare som råkar vara född i Sverige. Utan behov av nationella symboler. Symboler som oftast kanske passar bättre på skansen än i den svenska verklighet som så ofta ser helt annorlunda

Peter Högberg kommer med mer tankar kring vad svenskhet innebär för honom.

Norge har sin dag den 17 maj, då hela befolkningen firar i en landsomfattande röd-blå-vit karneval

Vi svenskar viftar lite lagom med den blå-gula flaggan och samlas stillsamt på ett torg eller på nationalscenen Skansen i Stockholm.

Svenskarnas skepsis mot nationella firanden har rötter långt tillbaka, berättar folklivsforskaren Ebbe Schön. Redan på 1800-talet konstaterade man att det var svårt att väcka känslor för nationen, folk kände för landskapen.

– Vi har ju inte samma orsak att fira som Norge, som länge låg under danskt styre och senare intogs av Tyskland. Det var grogrund för en stark nationalitetskänsla.

Ursprunget till att nationaldagen firas den 6 juni är att Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523 och att 1809 års regeringsform skrevs under samma datum.

Att dagen länge var en vanlig arbetsdag har förmodligen bidragit till att den känns mindre festlig, tror Ebbe Schön.

Dags att vifta med flaggorna igen – DN.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *