Bedrägliga vårdval

Jag har svårt att se hur man med privata vårdföretag får bättre vård. Speciellt efter att med egna ögon sett den uruselt fungerande och dyra amerikanska vården.

Att man från borgerligt håll ropar på privata alternativ mer av ideologiska än vårdande är uppenbart. Frågan är dock vilka är dessa privata vårdföretag. Det är ganska stor skillnad mellan den lilla vårdcentralen där några läkare går samman och en nationell eller internationell vårdkoncern med vinstmaximering som princip.

Det har från den borgerliga regeringen och ett antal tankesmedjor svenskt näringslivs närstående kommit olika förslag om hur man ska kunna öppna upp just den offentliga sektorn och en marknad som initialt beräknas till 150 miljarder.

I grunden handlar det om vård till alla efter behov. Inte vinstmaximering för redan penningstarka riskkapitalbolag som våra svenska wallenbergare.

Den borgerliga varianten av vårdval, som jag ställer mot behovsstyrd vård med patientens rätt att välja, innebär i grunden fri etableringsrätt för vårdföretag. Fri etableringsrätt innebär att vårdbolag etablerar sig där de anser det mest lönsamt. Eller enklast att tjäna mest pengar. Vad innebär det för områden med ”besvärliga” väldigt sjuka, fattiga eller svåra patienter? Erfarenheterna visar att etablering sker i områden där hälsan redan är som bäst. I områden där människor har störst behov, etableras sällan nya aktörer.
Fri atableringsrätt gör också att det riskerar att splittra upp vården, den fragmenteras, svårare blir det att skapa samband mellan olika vårdgivare – man är ju egentligen konkurrenter.
Mot detta ställer jag gärna en behovsstyrd vård, där vi flyttar resurser till områden med störst ohälsa. Patienter som vill välja vem/var vården ges skall självfallet få göra det. Men som patient skall man aldrig behöva oroa sig för att ”man valt fel”.

HakanWL: Vårdvalsmodeller, bedrägligt tilltalande

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *