2012 som arbetslös och sista veckan på jobbet inför julen

Det är en ganska intressant känsla att lämna ett arbete och arbetsplats man varit på i 3 år. Lite hade jag beskrivit det som att vara zombie eller levande död. Eller möjligen ha någon konstigt dödlig sjukdom.

Varför? Därför att du finns och existerar men samtidigt inte. Alla vet att man kommer att sluta och försvinna från arbetsplatsen. Planering och samtal om framtiden med arbetskamrater tystnar för att istället bli obekvämt småprat.  Du ägnar tiden åt att plocka ihop dina saker, rensa arbetsdator och att fixa vad om finns kvar av arbetsuppgifter att lösa.

Speciellt konstigt blir de sista veckorna när man får använda tiden informera och hjälpa sin efterträdare med de egna arbetsuppgifterna. Och att sluta samtidigt som jul och nyårshelgerna inleds. Julbord och jullekar och personalmöten känns knappast relevant.

Vad hände i mitt fall? En tidbegränsad anställning som så många andra svenskars blev aldrig en fast tjänst för mig. Stadsdelen jag jobbade i annonserade istället tjänsten som ledig och en person med bättre formella meriter anställdes istället till en ny fast tjänst inom en sammanslagen arbetsmarknadsenhet i den nya mastodont stadsdelen Askim-Frölunda-Högsbo  i Göteborg.

Kommer jag att sakna jobbet?  Det jag kommer att sakna är de personer främst arbetslösa med socialbidrag jag jobbade med och ett antal kollegor. Och ett fritt arbete i gränslandet mellan datortekniker och utbildare. Jag gjorde allt från att supporta deltagare med datorfrågor till utbildning till support för personal och planering och drift i en verksamhet som befann sig i konstant utveckling för att vara diplomatiskt.

Om man verkligen vill studera den svensk arbetslöshetsverkligheten ska man jobba med arbetslösa som får socialbidrag. Både för att se hur tomma löftena är om att bekämpa utanförskap och hur få resurser som går till de som behöver de mest. Både från kommuner och staten. Och hur dåligt arbetsmarknadspolitiken sköts i Sverige.

På min arbetsplats träffade jag verkligen och pratade med möjliga personer. Ett tvärsnitt av hela Sverige. Från företagaren med näringsförbund till akademiker och högutbildade till för detta kriminella och missbrukare till ungdomar som precis var färdigutbildade från gymnasiet till universitetsstuderande som inte fått sommarjobb och invandrare som drivit företag i sina hemländer och nu hoppades få en taxi utbildning i Sverige..

Jag kommer ihåg en person som hade jobbat som datortekniker bland annat Volvo och Göteborgsposten. Han hade blivit uppsagd från sin jobb och genom problem med olika a-kassor och fackföreningar visade det sig inte var berättigad till stöd från a-kassa utan var tvungen att gå till socialkontoret. När han kom hade han inte ätit på en vecka och hade en ekonomi i kaos..

En annan person var han som hade jobbat som svetsare i 40 år ursprungligen från Jugoslavien ej heller berättigad till a-kassa som aldrig hade suttit vid en dator.  Han förväntades nu sätta sig vid datorn och både behärska språk, ett ordbehandlingsprogram och förstå Internet

Eller kvinnan från Malaysia som hade varit VD på ett efter företag där med ekonomutbildning.  Städjobb var det som rekommenderades för henne då hon saknade formella svenska utbildningar och talade dålig svenska.

Eller alla de ensamstående kvinnor med barn som går mellan tillfälliga arbeten och socialbidrag. Ja det finns en lekhörna också på jobb centrum då det inte alltid finns dagisplats/skola öppen som kan ta hand om arbetslösa socialbidragstagares barn.

Gemensamt för alla de tusentals människor som passerade förbi under de år jag jobbat på det kommunala jobb-centret var att de stod utanför det socialförsäkringssystem som majoriteten av svenskar på solsidan tar för givet. Den solsidan där man gärna klagar på att det ställs för få krav på arbetslösa…

Och att de i och med att de stod utanför socialförsäkringssystemen hamnade längst ner i den prioriteringslista arbetsförmedlingen har. Där de arbetslösa AF inte har myndighetsansvar för kommer sist..

Nu har jag dock chansen att uppleva helt det jag skrivit om och bloggat kring de senaste åren. Den svenska arbetslöshet som trots att den befinner sig på  rekord nivåer det aldrig talas om liksom det utanförskap som den moderata alliansen skulle bekämpa redan 2006.

Först ska jag dock gå och äta julbord med mina snart före detta kollegor och som traditionen bjuder bli avtackad med snälla ord.

Vi kanske ses i arbetslöshetskön eller om inte annat på bloggen.  God Jul och Gott nytt år..  🙂

SDC13940

7 tankar kring ”2012 som arbetslös och sista veckan på jobbet inför julen

  1. Pingback: Programkommissionen 1 Globaliseringen – Hur kan arbetarrörelsen påverka utvecklingen i en global värld? « Röda Berget

  2. Pingback: Programkommissionen kickstartar 2012 – vem vill vara med? « Röda Berget

  3. Jobb lediga

    Claes,

    Ge inte upp! Vi har just nu över 20 000 lediga jobb via arbetsförmedlingen, jobbsajter, samt företag som aktivt söker personal. Kanske finns något jobb för dig också? 

    Svara
  4. Elisabeth Askvä

    Skulle vi inte kunna kontakta någon som har pengar och föreslå ett win-winkoncept där arbetssökande snabbare kommer ut i arbetslivet/startar företag mm? Detta är en seriös fråga.

    Svara
    1. Sossetanten

      Elisabeth

      Jag tror inte på amerikanska tongångar om win-win i politiken

      som jag ser det är win-winsystem inte till för att öka jämlikhet

      utan bara nöjdhet

      Barbro

      Svara
      1. Elisabeth Askvärn

        Visste inte att vi pratade jämlikhet, trodde det viktiga var att hitta ett jobb – och helst ett man trivs med. Det finns jättemånga idéer, folk som vill starta eget, kooperativ eller liknande men som är baklåsta av regelsystemet och/eller har inga pengar till startkapital. De som har pengar skulle kunna låna ut pengarna, utan ränta, men få goodwill och kanske även ett lättare hjärta av att hjälpa andra människor. Kanske även rabatt på det företagaren skapar, ever after, eller något liknande. Sitter inte inne med hela bilden, bara en övergripande tanke som skulle kunna bli sann.
        Med risk för att diskussionen spårar åt fel håll måste jag ju kommentera att även moderaterna tyvärr sviker företagarna genom att kalla sig arbetarparti och knappt genomför någon förändring/förenkling alls att starta företag.

        Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *