Kamp mellan S och M om marginalväljare i mitten lämnar utrymme för Sverigedemokraterna?

Det kanske inte är så konstigt att ytterkantspartiet som Sverigedemokraterna fångar upp väljare med en klar trend från både moderater och socialdemokraterna att prioritera välfärd och livspusselsfrågor för en relativt välbärgade medelklass i storstäderna.  Med en otydlig eller utsuddad politisk profil mellan Sveriges två största partier. Till det kommer förstås en relativt skicklig hantering av mediakriser från SDs sida. Och frågor om invandring, kriminalitet o ’Svensk’ indentitet som de etablerade partierna helst vill ignorera.

Utvecklingen för sverigedemokraterna följer också den europeiska och amerikanska både under finanskrisen och tidigare där länder glider isär internt. Vi och dom eller ’folket mot eliten’ retorik blir gynsam rekrytering för ytterkantspartier över hela europa i finanskrisens spår. Eller så struntar en del av väljarkåren totalt i politiken och att rösta.

Om delar av befolkningen inte känner att de är en del av majoritetssamhället öppnar det för en utveckling jag för allt i världen inte vill ha.

Intressant är också om den klara politiska strategin från socialemokraterna att ’triangulera’ bort moderaterna efter modell nya moderaterna kommer att lyckas vid valet 2014. Och vad moderaternas svar blir förutom att stjäla tillbaka politiska frågor från socialdemokraterna. Sverige är också mycket tydligt på väg mot ett 2 partisystem där de två dominerande partierna måste hitta koalitionspartier i framtiden för att kunna regera. Fredrik Reinfeldts arv om inget annat är troligen att han bröt den socialdemokratiska dominansen i svensk politik mot två i stort jämbördiga partier.

Man behöver inte vara politisk strateg för att förstå både att sverigedemokraterna kommit för att stanna liksom att frågan om vem som ska regera med vem 2014 kommer att bli bränhet.

En moderat och socialdemokrat koalition 2014 kanske?  Ett kanske inte så långsökt scenario om ett eller två allianspartiet faller bort och vänsterpartiet fortsätter sin ökenvandring. Jokern är förstås miljöpartiet och hur moderater och socialemokrater är redo att hantera frågor som kärnkraft och långsiktigt miljöomställning.

 

SD är nu tredje största partiet – Sverige – www.gp.se

Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tror att det är andra faktorer som styr opinionen och att det som gynnat SD speglar en oro och frustration som finns i väljarkåren. Framför allt nämner han tre faktorer: eurokrisen, varsel och arbetslöshet samt att Moderaterna och Socialdemokraterna uppfattas som alltför lika.

– Eurokrisen har gjort oss mindre glada i euron och även mindre glada i EU. Enligt åsiktsröstningsmodellen borde en sådan förskjutning i opinionen gynna partier som har som ståndpunkt att vi ska lämna EU.

Varselvågen, uppsägningar och ökad arbetslöshet tror han är en annan faktor.

– Det finns frågetecken kring arbetsmarknadspolitiken, med fas tre och coacher, som var alliansens svar på åtgärder. Att vara i åtgärder har blivit mindre hoppfullt och många som befinner sig där har varit arbetslösa ganska länge. Det gör att frustrationen växer i samhället.

En tredje faktor kan vara att Moderaterna och Socialdemokraterna, uppfattas som alltför lika.

– Man för en diskussion på elitnivå som människor inte riktigt känner igen sig i. Mycket av politiken är riktad mot att lösa livspusslet för en ganska välbärgad del av väljarkåren, och anledningen är att där finns marginalväljarna som avgör vad det blir för regering 2014. Men det är inte lika engagerande för människor som knappt har något pussel att lägga. Vi pratar väldigt lite om avfolkning och urbanisering och offentlig service ute i hela landet, men mycket om rut-avdragen. Människor känner inte igen sig i detta och har också svårt att se skillnaden mellan huvudalternativen i svensk politik.

1 tanke kring ”Kamp mellan S och M om marginalväljare i mitten lämnar utrymme för Sverigedemokraterna?

  1. Barbro Hartvig

    Citat från : http://www.aip.nu/default.aspx?page=3&debatt=2488

    En grundbult i en annorlunda berättelse är den ”produktiva rättvisan”, där det anständiga, jämlika samhället är en förutsättning för både individernas utveckling och välfärd och ekonomisk utveckling som kommer alla till del. Om det skriver nobelpristagaren Joseph Stiglitz i sin nya bok The price of inequality.
    Ett alternativ måste inte bara visa på en berättelse om ett anständigt och solidariskt samhälle att vara stolt över, utan samtidigt på hur de stora grupperna får ett bättre liv, och att välfärdssystemen är till för dem, inte bara för ”dem i utanförskap”.
    Och att berättelsen och det materiella hänger samman: Att offensivt vinna och inkludera den växande medelklassen i ett projekt för välstånd, välfärd och gemenskap i ett samhälle som inte går sönder. Där människor kan förverkliga sina drömmar, men inte på bekostnad av andra.
    Åke Sandberg
    sociolog och civilekonom professor emeritus <

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *